Du har skymtat mitt kompetenta jag

Längtar hit, längtar dit
Längtar bort och hem till hemmet som försvann
Pratar med, pratar förbi, pratar bort men hittar tillbaks igen
Känslomässiga berg och dalbanan gör mig vimmelkantig och åksjuk
Och du tittar på mig med dina varma ögon och samlar ihop mina kroppsdelar
och bär både mig och mina fullproppade väskor i din famn
Du hjälper mig att spåra upp mina förlorade egenskaper,
och identitetskortet hittade du alldeles vid fotändan av sängen
Terapeuten har förklarat att jag så småningom kommer
återfinna mitt kompetenta jag
Du berättar att du redan har sett henne skymta förbi flera gånger i rad
Kanske har jag tur och hon flyttar hem igen vilken dag som helst
Till dessa famlar och vinglar det inre barnet fram på en is som är svag

Inuti dansar tankarna

Inuti dansar tankarna en bisarr dans i otakt
Struntar helt i rytmer och regler
Blandar dur och moll utan minsta hänsyn
Ökar och minskar farten,
utan tanke på mig som åker med
Utan tanke på att magen vänds ut och in
och att jag har blivit mer ben och skinn
Utan empati för att jag bara orkar lite i taget
Tankarna föreslår att jag ska vara solitär
Säger att de vill skydda mig
Letar fel och hot
Och allt jag vill är bara att få vila
Få vila förstådd och respekterad
Men diskussionen blir så lätt infekterad
Runt omkring mig ligger dimman tät
Ingen hittar in och jag hittar inte ut

Det är svårt och konstigt

Det är svårt och konstigt i min nya värld
Men den är inte meningslös eller hopplös
Den kräver bara tid
Men under tiden
Tänker jag
Minns jag
Sörjer jag
Alla snäckor och pärlor
Sånt som inte kan visas upp som de var
För vem skulle ha tid och ork för det idag
Vem har ro att lägga sig med örat mot marken
Vem skulle orka lyssna med mig
Hur ska allt det där som har runnit mellan orden få plats
Vem kan förstå hur det är att längta hem
Hem till ett hem som inte längre finns
Och kanske aldrig har funnits
På riktigt

Hos mig ligger känslorna och hjärtat nära

Låt mig landa i din famn för en stund
Låt mig vila på din trygga grund
säg ingenting, håll, bara håll dina armar runt mig
Hjälp mig att få andas tillräckligt med syre hos dig
Hjälp mig att äntligen få komma hem till ett hem igen
Hem är absolut ingen plats,
men hjälper mig att ta sats
Lys, bara lys på mig med ditt ljus
Du kommer att se att jag egentligen är full av bus
har skratt i mitt bröst
och inte långt till tröst
Visst är skalet tunt,
men skulle tjocka skal vara sunt?
Hos mig ligger känslorna och hjärtat nära
Alltid där för mina kära
Det som ligger därinne är lite trasigt och bränt
Men jag tror att det händer alla som en gång har känt
Alla som levde, älskade och förlorade
Men jag tror också att deras hjärtan är förstorade
och har gott om plats
och kan älska igen

Döden, döden, döden

Döden, döden, döden du dödade nästan mig med
Hur mycket ska vi människor mäkta med?
Ingen varnade mig för det
Vissa dagar kan jag sjunga och låtsas att du inte finns
Vissa dagar blickar jag framåt och ser vackert genom min lins
Men så kommer dagarna när vägen är en krater
Jag försöker stänga till om mitt inferno och spela teater.
Men det tär och kostar alldeles för mycket
Jag inte hur länge jag kan tåla trycket
Men jag är glad att det inte syns utanpå
Allt det hemska som sker inuti bakom min rökridå

Alla helgons dag

Idag fick jag köa och trängas med bilen för att komma fram till dig
För i dag är det dåliga samvetets dag, säger en elak röst inuti mig
Idag är det alla helgons dag, alla bortglömda gravars dag
Men vi träffas här så gott som varje dag, du och jag

Och den här platsen är så gott som vår
Inga andra har samma rätt, nej den här platsen är vår, detta helvetesår
Tänk hur jag har suttit här när snön ännu låg kvar
Tänk hur underbara vårens första solstrålar var

Jag minns hur träden viskade och tröstade
Fåglarna hörde när jag grät och blev mer högröstade
Jag minns hur jag vädjade till dig att du skulle visa att du var här
Jag minns också hur jag slutade hoppas och förstod att du är där du är

Det var din mamma som sa: Nu måste du acceptera att han inte kommer igen
Jag tänkte antingen dör jag här och nu eller så tänker jag att det inte är tid än
Jag tänkte att jag måste passa på att leva innan det är för sent
Och det jag har uppskattat mest är kärleken, allt annat känns klent

Jag berättade för dig när gräset lyste som av gröna smaragder
Jag ville kämpa och klara mig. Stolt satt jag i gräset och berättade om mina bragder
I solen satt jag, min bror och vårt hjärtas medelpunkt på en filt vid din vackra sten
Vi fikade och pratade och skrattade åt hjärtat som flög upp när flugor satte sig på hans ben

Det känns så fjärran idag när jag nu krattar upp höstens sista löv
Känner kylan och mörkret och minns hur sorgen sargade och klöv
Relationer som trasas sönder och aldrig blir som förr
Du förstår aldrig förrän det sker vid din egen dörr

Jag lägger kransarna mellan den vackra ljungen jag planterade nyss
Jag tänder ännu flera ljus och jag minns att jag drömde så tydligt att du gav mig en kyss
Jag var så lycklig hela dan
Jag minns att jag promenerade in till stan

Som en fjäril har jag flugit runt och tittat på allt
Nu känner jag mig trött och det mesta känns kallt
Men så tittar jag omkring mig och ser alla ljusen som lyser omkring mig här i mörkret
och påminns om att det finns ljus som lyser starkare, varmare och inte släcks så lätt

Och det lyser ett för mig just nu
Egentligen är det allt som behövs ju
Ja jag tror att jag ska våga stanna kvar,
och njuta av det jag faktiskt har

Även om det bara är nu
Jag borde göra oro till tabu
Jag ska ta en dag i taget och inte ta ut något i förskott
Tänker inte måla fan på väggen eller bygga sandslott

För helt egen maskin

Jag andas nu ensam
För helt egen maskin
Men all kraft går åt
Jag har nu släppt taget
Taget om tanken
Tanken på att vara två igen
Jag släpper nu taget om den
Jag ville så gärna
Ville av hela min själ
Men priset blev för högt
Det som blev kvar av mig
Kvar av dig
blev smutsat och fult
Verkligt ohemult
Speglad av oförstående ögon
Det gör så väldigt ont
Så jag andas nu ensam
För helt egen maskin
Men all kraft går åt

Här är jag kvar bland relationer utan klister

Min älskling jag saknar dig så att mitt hjärta brister
Här är jag kvar bland relationer utan klister
Jag saknar din oändliga förbehållslösa kärlek
Vårt liv fyllt av tillit och utan smälek
Du knöt an till mig
Jag knöt an till dig
Du och jag blev ett vi
Med dig var jag fri
Din varma varsamma famn
Som aldrig stötte bort
Du var en sån sällsynt sort
Du ställde inte ultimatum,
eller markerade gränser
Aldrig att jag såg såna tendenser
I dina ögon var jag alltid vacker
Du såg mig inifrån och ut.
Attraktionen oss emellan tog aldrig slut
Tillsammans rörde vi oss i våra cykler
Din respekt
Ditt intellekt
Din storhet
Din kärlek
Finner jag aldrig mer
Hur mycket jag än hoppas och ber
Tryggheten du gav mig i alla stunder,
vilade på djupa grunder.

En livstid har gått

När jag träffar er igen
så var det så länge, länge sen
En livstid har gått
Omöjligt att beskriva hur jag har mått
Har genomgått tortyr
Prislappen blev dyr
Kostnaden går inte att hämta igen
Tröttheten är ingen hjälpsam vän
Varför det hände är en meningslös fråga
För vissa blir livet en större plåga
Men inte mindre viktigt eller meningsfullt
För vissa blir livet långtråkigt, för vissa tumult
Förändringen är så stor
Jag är inte längre den ni tror
Jag bär med mig erfarenhetens guld och diamanter
men livet slet mig hårt och skapade mjuka och vassa kanter
Men det är bara till för att skydda mig
och inte för att skrämma dig, dig och dej
Kanske blir alla kanter mjuka så småningom
men det är som det är, och får gå vilket som
Jag tänker inte be om ursäkt för det livet gjorde,
och ingen kan tala om för mig vad jag borde

Om jag finner ett frö


Tvåhundrafemton dagar har gått
Tvåhundrafemton dagar har jag överlevt
Jag vet nu hur svårt det är
Hur svårt det är för någon,
att älska någon som har förlorat kärleken innan den tog slut
Som en blomma som rycktes upp med rötterna innan den blommat klart
Men blomman är död och kommer aldrig tillbaka
Jag fattar det ibland
Blomman har för evigt slagit rot i mitt hjärta
Men ett hjärta har plats för många fler
Om jag finner ett frö så ska jag ta hand om det och låta det växa fritt