Flyg högt Rufus

Jag som alltid beskrivit världen med poetiska ord.
Förlåt mig Rufus men allt togs ifrån oss,
fick mig att helt tappa orken att slåss.
Vi går här och famlar utan dig på en förfärligt mörk jord.

Du kom in i mitt liv som en sol och lyste upp vägen.
Du öppnade ditt hjärta för mig och släppte in,
och det kändes faktiskt som att du också var min.
Modig, stark och klok och inte onödigt riskbenägen.

Och ändå i ett ögonblick slog ödet till.
Och hur vi än skriker och bönar så har det redan hänt.
Vår vackra tonåring, fy fan vad allt har vänt.
Jag hittar inte orden, hittar inte hoppet. Allt står bara still.

Vi ser på filmerna, bilderna, vi letar och söker efter allt som var du.
Du kommer att leva inom och med oss i alla tider.
Men det är ingen tröst för det enda jag känner är att vi bara lider.
Jag vet att jag ömkar mig, men jag tänkte att livet börjar nu.

Du fick mig att börja se en framtidsbild av att jag kunde tillhöra en flock.
Med glimten i ögonen höll du oss unga med tonåringens oförstörda klokskap och mod.
Så mycket kul som vi hade planerat och så mycket som återstod.
Det känns som att allt är passerat, och över oss ligger mörka moln som ett lock.

Snälla älskade du, hjälp oss att se var vi ska gå.
För utan dig är det så mörkt och tungt.
Du tog med dig ljuset och det som var ungt.
Framtiden och självklarheten går inte längre att nå.

Vi söker dig i ljuset för jag vet att det är där du finns.
Du står där med alla andra av våra älskade som vi har mist.
Om vi bara kommer på att göra det, för mörkret slukar oss med sin list.
Hjälp oss med ett glimmer, en strimma av ljus så vi minns.

Rita och gör spår i molnen när du flyger fram med hojen så att det viner.
Blicka ned på oss, för vi blickar upp på dig!
Vi säger god morgon, god natt och hej!
Flyg högt Rufus, där bland och ovan molnen, där solen alltid skiner.


Bli inte bitter

Utanför den här tunneln finns en värld som kan vara vacker

Jag vet det nästan säkert

Skriken som ekar

De kommer att tystna

Jag kommer kvidande gå något steg till

Och ett till

Jag har gjort det förut

Bli inte bitter!

Lätt att säga

För den som inte har förlorat

För den som har allt kvar

Min enda bror


Du finns inte här längre.
Det är ännu en orimlighet.
Min storebror.
Det förstår du väl är ett ansvar för livet?
Du kan ju inte dö!
Du som har tålt krascher i hundrasextio!
Skatevurpor på New Sport House.
Du har slideat in i vägavspärrning med MCn.
Hur kan du bara dö så där?
Vem ska jag nu berätta för?
Vem ska vara bryggan och länken ifrån min barndom till nu?
Nyss fanns du. Nyss levde du.
Nyss cyklade du som ett jehu från Hammarby till söder.
Brorsan du var mitt enda syskon och skulle bli en sur gammal gubbe.
Du var ju Knallhattens enda morbror
Osentimentala kaxbrorsan som kunde fara fram som en bulldozer
Och samtidigt så mån om oss alla.
Som kunde fixa allt.
Din generositet bor i mig.
Och ditt leende har jag lite av.
Man är inte död förrän man är glömd.
Och vi glömmer dig aldrig!
Det tänker jag djupt inbäddad i chocken

Jag får en känsla av att ni inte vill ha mig här

Jag får en känsla av att ni inte vill ha mig här
Jag får en känsla av att jag är till besvär
Den kommer ibland, den kommer ibland
Det där med att inte höra till
Tro mig det är inte nåt jag vill
Jag behöver bara få andas och bli lite förstådd
Nån som lyssnar när gränsen är nådd
Det är så mycket jag vill få sagt
Det som händer mig är inte i min makt
Jag får en känsla av att ni inte vill ha mig här
Att jag har blivit nån som bara tär
Den kommer ibland, den kommer ibland
Det där med att inte höra till
Tro mig det är inte nåt jag vill
Jag var så oskuldsfull och transparant
Gick där så blottad och sårbar
Men istället för att se det som en styrka
Hördes en åklagare yrka
Tog sig rätten att kränka det fina
Att förkasta erfarenheterna mina
Misstro misstro Vad får dig att gro
Misstro misstro vad du äter energi
Och min inre kritiker Åh vad hen älskar dig
Skriker vad var det jag sa
Jag skriker tillbaka låt mig bara va
Nu kommer natten, längtan och hungern efter hud
Älskling jag saknar dig, sitter du nu bredvid gud?

Allt som hänt

Sitter vid din plats och minns
allt som har hänt sen du försvann
Tiden med känslan att ha blivit kastad till vargar
Tiden av svek, rädsla och besvikelser
Men det kom också stunder av ljus
som lyste på mig och vår sol
Vår fina grabb
Jag hoppas att du kan se vilken fin man han är
Han är lite av dig och lite av mig men mest sig själv
Jag är så glad över att vi behöll våra rena sinnen
För nu lever jag i våra vackra minnen
Och alla de som gjorde mig ont kommer till sist att förstå
Men det är inget jag behöver tänka på
Nu lever jag fri och jag skrattar sådär
som man bara kan om ingen finns där
Ingen som behöver förstå
varför jag skrattar så
Ingen som drar ner mig.
Ingen som stjäl min energi.
Älskling jag är äntligen fri
Så det var aldrig förgäves
Det var vad som krävdes

Vad jag verkligen vill

Jag tror att du åtminstone kommer att minnas lite av all kärlek jag gav
Jag hoppas att du kommer inse att det var du som stod för alla krav
Hur du mötte mjukt med hårt
Du gjorde det så fruktansvärt svårt
Och du ville aldrig närma dig det som var skört
Något som kanske kunde ha varit fantastiskt blev totalförstört
Men människor ändras inte om de inte själv vågar och vill
Och mitt liv är för kort för att jag ska ge upp och sitta still
Bitterhet leder ju ingen annanstans utom ner
Jag ska istället se till att de ljusa dagarna blir fler

Jag orkar inte vara någon annan än jag
Någon som jag känner att jag måste va
Utan förväntningar och tilltufsad på så många sätt,
kunde jag nyss känna hur det kan kännas när det blir rätt
Där satt vi i timmar och pratade lugnt om våra liv utan den minsta stress
Vi hade nog suttit kvar om inte personalen velat gå hem till en annan adress
Det är väl så det ska kännas- enkelt, lugnt och lätt
Schemat måste inte planeras så jäkla tätt
Jag vill hinna njuta av att bara vara och räcka så helt till
Nu är känslorna tillbaka och berättar vad jag verkligen vill


En ond, ond dröm


Tänk att ett hjärta kan värka så att andetagen tvekande undrar om det är lönt
Tänk hur jag låg där ensam i mitt fasansfulla mörker och tänkte på ditt svek
Hur du vände mig ryggen när jag var så liten och rädd
När jag låg i febersvett och smärta i en barmhärtig väns bädd
Och tänk hur jag hoppades att du skulle ha kommit och räddat mig och oss
Istället badade jag ensam i smärtan och kylan.
Sjuk och ensam endast hållen av nåden
Livet mitt lämnade du hängande på den tunna tråden
Din hårdhet mot min mjukhet
Ditt kalla raseri mot min ärlighet
Din villkorade kärlek mot min ovillkorade
Kroppen min, den sargade, men du var ändå den sårade
Min hjärna målar fortfarande vackra gobelänger av tänk om
Underbara scener där du öppnade för din sårbarhet och ditt inre barn
Målar underbara landskap där du och jag går hand i hand
Där vi går trygga, sida vid sida i ett annat land
Men när jag såg dig och talade med dig, så handlade bara dina tårar om dig
Inte ord om vad du gjorde mot mig.
Hur du tog min tillit, min trygghet och min självkänsla
Hur du vände min kärlek och värme till svaghet
Jag krigade, jag kämpade, jag älskade och jag förstod
Men du gjorde ingenting för att förändras och hoppet dog,
för trots att du sa att du visste att du gjorde fel,
så slutade det alltid med att det ändå var jag
 

En dag slutar det kanske att göra ont

En dag slutar det kanske att göra ont. Ett känsligt hjärta

En dag i juni öppnade sig himlen och hällde ut sot och glödande kål.
Jag som trodde att jag redan fått vad jag tål.
Det var som att allt ont som cirkulerat runt i mitt liv,
samlade ihop sig till en hemsk historia som borde varit fiktiv.
Men när människor gör varandra illa och bedrar,
finns det sådant som alltid stannar kvar
Vissa talar om karma och andra om att hut går hem
Ni mina svikare vet vilka ni är och fråga inte vilka eller vem!
En dos salt till i mina sår.
Jag försöker andas så gott det går.
Vad jag gjorde för att förtjäna era svek är inget annat än en gåta.
Det råder jag inte över och jag lämnar över det till livet självt att förlåta.
En dag slutar det kanske att göra ont och bränna.
En dag då jag inte förbannar att jag kan känna.
Men jag ska berätta min historia för alla och envar.
Sen ska jag sopa ihop spillrorna av det liv jag har kvar.
Och vännerna som fanns där hela tiden och stod pall.
Er ska jag stå upp för som en riktigt resligt tall.
På era utsträckta händer lägger jag mig när jag ska sova.
För er finns jag alltid och tillsammans blir vi en supernova.
I livet och i döden,
vävs våra öden.
Och jag ska nu väva alla höga berg, för jag har redan vävt alla dalar.
Jag ska öppna upp för ljus och skratt i alla mörka dystra salar.

Tänk att jag lade mitt liv i dina armar!

Jag trodde aldrig att jag skulle behöva uppleva att allt revs upp igen.
Att det kan göra så fruktansvärt ont att varje andetag kräver kraft.
Jag vill skrika högt och fråga livet: Varför ge och ta ifrån mig sen?
Tänk att jag kan sörja någonting jag egentligen inte har haft!

Tänk att jag litade så, tänk att jag lade mitt liv i dina armar!
Vilken risk jag tog!
Jag är glad att jag inte dog!

Vad är kärlek utan värme och omsorg?
Vad är kärlek utan trygghet och tröst?
En kärlek som sliter sönder din bröstkorg.
Vad är det för kärlek som drar dig från din inre röst?

Jag älskade dig verkligen och ville göra allt för att förstå!
Jag gjorde verkligen allt!
Mitt hjärta var aldrig kallt!

Jag kommer aldrig våga lita på någon igen.
Jag har aldrig varit så nära att gå under.
Ändå sträckte jag ut handen och ville ha dig till vän.
Ville ändå hedra alla vackra och fina stunder.

Kanske kommer jag aldrig att förstå hur det kunde bli så här.
Kanske kommer du inte heller att förstå,
varför det inte kunde bli vi två.

Kanske kommer livet att förklara för oss.
Kanske blir smärtan mindre vass.
Kanske blir vi fria och kasta loss.
Kanske slipper jag tro att världen är så krass.

Jag skulle aldrig ha svikit dig som du svek mig

Ett känsligt hjärta


Natten sänker sig runt omkring
och tankarna lägger sig över mig
För en dryg månad sen var jag din tjej
Hur kunde du? Hur kunde du? Hur kunde du?
Du svek mig, ja åh vad du svek mig och vad du sviker mig nu
Du straffade mig för min rädsla och du trampade på min kärlek
Jag älskade dig, ja rent av dyrkade dig!
Du fäste större avseende vid varje materialistisk grej
Du skulle bara veta hur du fyllde hela mitt väsen
Men du kunde inte begripa schäsen
Du skulle bara veta vilka vackra drömmar jag vävde för oss
Hur jag var beredd att kriga och slåss
Hur jag kämpade för att förstå
Hur jag önskade det bästa för oss två
Jag anpassade mig tills jag en dag bara helt försvann
för jag ville, jag ville ha dig ja du var min man
Jag skulle aldrig ha svikit dig. Jag skulle alltid funnits vid din sida
Men mitt brott var min kärlek och för den fick jag lida
Du förminskade mig och tog mig för given
Du må fnysa åt och förminska allt jag gav
men jag gav allt tills det inte fanns nåt mer kvar
Du sa att du aldrig känt dig så sedd och så älskad som av mig
Tänk om jag kunde ha fått ett uns av det ifrån dig?
Det handlade aldrig om mig, utan jag brann endast i ljuset av dig
När jag inte orkade mer visade du ditt förakt, ja riktigt hat.
Din kärlek var nog mest bara prat
Om du hade vågat se dig själv och din trasighet
och tagit din del och sett din oberäknelighet
Om du bara hade gett dig själv en chans
skulle vi kunnat dansa vidare i en underbar dans
Om du hade vågat vara sårbar och skör
Ja då hade nog änglarna sjungit i kör
Om du hade kunnat stå ut med min gråt
och förstått när du sårade och sagt förlåt
Men du skadade mig med din kalla rustning av stål
Hos ett känsligt hjärta är huden tunn och det är sånt den inte tål
Lämnad med cancer utan någon tröst
Om du bara visste hur dina ord har slitit i mitt bröst
Men en dag kommer du att uppleva något av det här
Du kommer att lära dig att inte vara så penningkär
Du kommer att lära dig att det jag gav var det finaste du kunde få
Det kostade dig inget, men inget kan vara dyrare än äkta kärlek och viljan att förstå