07.00 på morgonen Vi vaknade för länge sen Vintermörker och ett fladdrande stearinljus Du är på jobbet Jag är kvar. Lungorna bråkar Hur länge? Men du andas åt mig Så det går riktigt bra Din noggrannhet och omsorg, har vävt mig en sjal av trygghet Våra ord är inte farliga Minnesmonstret krymper för varje dag
Du gör det igen. Du överbevisar min oro och pessimism Du vägrade underkasta dig konformism Så vill jag se dig, aldrig mera pank Alltid stolthet i steget med en full powerbank
Jag borde ha lite av ditt mod Men kanske pulserar det också i mitt blod Ska man gå vidare så ska man göra det med ryggen rak Jag borde njuta mer av livet utan att rädas att det ska bita mig därbak
Den här världen är så jäkla sjuk Den skadar varje människa som är mjuk Det är därför vi måste välja vilka som ska vara med på vår scen Jag vill vara huvudpersonen, regissören och konferenciern
Detsamma önskar jag dig och påminner om det jag alltid sagt Fastna inte i det som du inte kan göra, utan i det där du har makt Pengar gör ingen människa rik på djupet Hur många jagar inte ända fram till stupet?