Jag vill att du är dig själv

Jag vill inte att du ska vara som jag.
Jag vill att du är dig själv varje dag.
Och jag? Jag blev så trasig att jag knappt vet vem jag är.
Ibland ger jag nästan upp och ser bara hinder och besvär.

Men jag behöver inte kämpa, för att få vara alla delar av pusslet som är jag.
Min vilja att anpassa mig förut, har bytts ut mot nåt som är lugn och välbehag.
Livet ger mig presenter och glitter.
Väcker kraft och lust när jag knappt gitter.

Du har gett mig en helt annan bländande vy.
Jag ser fram emot varje dag och med dig känns den ny.
Med risk för att låta självgod eller dryg,
ger jag mina livserfarenheter höga betyg.

När jag dör kommer jag ha utforskat alla vrår och lyft på alla stenar.
Sått frön och låtit dem växa ut till grenar.
Även om jag dör idag.
Även om jag dör idag.

Jag var här. Jag lekte. Jag såg.
Jag levde och surfade på varje våg.
Det tog ett tag att förstå att allt redan är här.
Men man kan inte leva med nån som inte är där.

Nu har jag hittat hem i mig, och hittat hem i dig.
Aldrig ensam i mörkret, utan varmt och nära: ett mirakel i sig!
Njuter av allt vackert jag fick,
men allra mest av din varma blick.

En dag slutar det kanske att göra ont

En dag slutar det kanske att göra ont. Ett känsligt hjärta

En dag i juni öppnade sig himlen och hällde ut sot och glödande kål.
Jag som trodde att jag redan fått vad jag tål.
Det var som att allt ont som cirkulerat runt i mitt liv,
samlade ihop sig till en hemsk historia som borde varit fiktiv.
Men när människor gör varandra illa och bedrar,
finns det sådant som alltid stannar kvar
Vissa talar om karma och andra om att hut går hem
Ni mina svikare vet vilka ni är och fråga inte vilka eller vem!
En dos salt till i mina sår.
Jag försöker andas så gott det går.
Vad jag gjorde för att förtjäna era svek är inget annat än en gåta.
Det råder jag inte över och jag lämnar över det till livet självt att förlåta.
En dag slutar det kanske att göra ont och bränna.
En dag då jag inte förbannar att jag kan känna.
Men jag ska berätta min historia för alla och envar.
Sen ska jag sopa ihop spillrorna av det liv jag har kvar.
Och vännerna som fanns där hela tiden och stod pall.
Er ska jag stå upp för som en riktigt resligt tall.
På era utsträckta händer lägger jag mig när jag ska sova.
För er finns jag alltid och tillsammans blir vi en supernova.
I livet och i döden,
vävs våra öden.
Och jag ska nu väva alla höga berg, för jag har redan vävt alla dalar.
Jag ska öppna upp för ljus och skratt i alla mörka dystra salar.

En mystisk alkemi

Euphrezyne Ett känsligt hjärta

Lycklig är ett märkligt ord
Ett märkligt tillstånd
Det är som ett moln som enkelt transformeras
Kan enkelt lösas upp och försvinna
Och ändå lyfter det människor högt över marken
Ändrar kroppars lagbundna materia
Som en mystisk alkemi

Jag går i trånga gångar

Jag går i trånga gångar Ett känsligt hjärta

Jag går i trånga gångar
men påminns om att jag är fri
Det är kanske vad du ser
men inom mig hörs ett skri

Hur syniskt är det inte att tala om frihet,
utan att nämna dess bojor
Hur vidrigt är det inte att tala om välstånd,
utan att se den andres utsikt och nojor?

Ställa lidande mot lidande
Smärta som gnids in i skam
Smärta som inte accepteras
Kamoufleras i ytlighet och glam

Hur grymt är det inte att lovsjunga ungdomens oskuldsfullhet
när den inte kan föras i arv
För de som kom före festade upp allt
Hur vidrigt är inte deras självgoda garv?

Så många vilsna unga i atomvinter ruiner
Så många som vill fly till cannabis och kokain
När livets väsentligaste kärna höljts i asfalt och betong
Vill så mången fly och leva som en ensam beduin

Förståelsens läkande bandage

Här är jag i framtiden. I samtiden
Men inte alls i fas
Allt jag gick igenom
Något gick sönder för gott.
Ja kanske är det så det är
Älskade det är inte du
Du har ingen grund i mörkret
Tvärtom är du självaste ljuset
Men vi har båda sår och bagage
Vi behöver förståelsens läkande bandage

Vi står mitt i det utan att märka det

När norrskenet flödade över oss såg vi det inte ens
Är det inte lustigt att det är andra gången nu?
Vi står mitt i det utan att märka det
Precis som med livet självt
Ibland märker vi inte att det fantastiska händer här och nu,
för vi tror alltid att det ligger så mycket längre bort
När allt vi behöver är här
Allt vi behöver är nu

Om du är en människa

Om du är en människa
så borde du väl någon gång fråga dig
hur en sådan borde skötas om
Borde väl fråga hur den lilla därinne mår
Men den får ligga där tyst och fara illa
Uthärda omognad och nonchalans
Men det finns en gräns för lillans tolerans