Jag kommer alltid att kriga för den lilla människan

Det är märkligt hur människan fungerar
Men jag borde ju veta hur maskineriet roterar
Det är alltid när människor har problem i grupp
alla hjälpsamma dyker upp
Fast att vi vet styrkan i att vara fler
Det är de ensamma utsatta som folk inte ser
Kanske är det att hjälpen inte syns lika mycket
Kanske är jag synisk och elak nu
Men jag är ledsen jag är för trött för att sminka upp
Tycker att hela den här skiten verkar vara en kupp
Men oavsett så är det den lilla utsatta människan jag ser
Det är för den jag offrar och ger
Det där godhetsspelet för galleriet har jag genomskådat för länge sen
Kör spelet tills ni själva hamnar i den ensamma utsattas position
Jag kommer aldrig glömma den vidriga känslan
Jag har varit där flera gånger och känt mig så jäkla ensam
Stå på led och klappa händer
Återgå sen till ert och blek era tänder
Kanske höjer banken plötsligt räntan
och ni får leva i ängslig väntan

Det sociala spelet


Det sociala spelet
Jag har aldrig förstått det
Har aldrig förmått det

Detta beräknande med full gardering
Att vara statist åt någon annan
Den rollen har jag haft så många gånger

När jag precis har börjat tro på äkta mänskliga möten,
stängs dörren och jag inser att allt skedde inuti mig själv,
mötet, förståelsen och avvisandet
Omöjligt att i efterhand förstå vad som var vad.

Så många gånger jag har släppt allt mitt eget för andra
Och senare insett att de aldrig skulle göra det för mig
Man får aldrig ge upp hoppet om människor, sa mamma
Men själv blev hon sviken och besviken hundrafalt

Det vore så lätt att bara sluta simma
att bara ligga stilla
och låta kroppen sjunka
sakta ned genom vattnet mot botten

Men jag har alltid börjat simma igen
och styrt upp mot ytan
För där finns du alltid
beredd att värma min nedkylda själ.