Tänk vilket krig som pågick,
mellan de olika psykoterapeutiska skolorna
Tänk hur jag själv av okunskap
förfäktade tankar om att det ena var bättre än det andra.
Tänk hur lite jag förstod.
Tänk att det skulle krävas att jag såg med egna ögon
hur fattigt det ena blev utan det andra.
Tänk att det skulle krävas att jag hörde en patient säga,
att det kändes som att hon skulle passa in i manualen,
och inte tvärtom.
Hur ska en människa med affektfobi kunna bli hjälpt med KBT?
Hur ska psykodynamiken kunna hjälpa ett känslokaos,
utan att först ge en struktur att hålla fast i?
Hur ska en terapi kunna bli framgångsrik, med en terapeut som gömmer sig?
Hur ska ett gott möte bli till utan symmetrisk relation?
Hur ska någon kunna läkas av en terapeut som inte vågar känna,
utan tror att hen blir utmattad av att känna empati och sympati?
Hur ska en patient kunna känna sig mindre ensam,
om terapeuten gör anspråk på att simma i en annan sjö?
Ett känsligt hjärta Hem 