Den dysfunktionella relationen

I den dysfunktionella relationen
Minns jag hur jag tolkade situationen
När du kom med din kommentar,
tänkte jag att jag inte är nån jävla accessoar
Om du vill att jag ska sänka garden…
så borde du nog hålla käften lite mer
Du säger nåt som hugger i bröstet och ler
Säger att jag inte behöver bry mig, det är bara en parentes,
men det hela blir en sån jävla antites
Du måste inse är att jag är av tunnare ull,
och jag har ingen ork, min inkorg är full
Det är så mycket lättare att kontra en jabb än vassa ord
Det är så svårt att få bort dem när skadan redan är gjord
I den dysfunktionella relationen
Tolkade min hothjärna situationen
Ibland svajar mina hormoner och jag är utan hud
Fast det som syns utåt är en väldigt taggig skrud
Stunder då jag är så fasligt känslig för kritik
Det kan bli som att slå in spik… pik för pik
Jag går i baklås och kan inte hitta ut
Om jag bara kunnat hålla min stora dumma trut
Orden som jag älskar har gömt sig allihop
och du försöker knyta upp denna omöjliga knop
I den dysfunktionella relationen kan ingenting växa
Men jag tänker att den blev en nyttig läxa
Jag ska aldrig, aldrig mera dit
Då blir jag hellre en eremit
Mot det mörka lyser det jag nu har så starkt och ljust
Framtiden ligger där så tydligt och inte minsta diffust
Visst blir jag fortfarande jätterädd ibland
Men du har alltid en utsträckt hand
Jag förstår ju att jag har en dålig period
Jag hör dig säga: utan rädsla finns inget mod