De säger att man inte ska ta några chanser
Inte med cancer
Man ska regelbundet gå på kontroll
Men vi kan omöjligt undersöka på alla håll
Vi kan aldrig säkert veta
Hur mycket vi än försöker att leta
Vi vet att vi är döende allihop
Det får vi veta redan vid vårt dop
Därför vill jag nu leva och älska allt vad jag kan
Vill göra det med dig älskade, vackra förunderliga man
Min krigarsyster nu har du fått ondare än förut
Varför kan inte allt det motiga ta slut?
Jag bär dig med mig inuti
Tänk om jag kunde göra dig sjukdomsfri!
Det finns ingen rättvisa i cancer
Den har sina infernaliska nyanser
Livet så nära döden
Det verkar vara våra öden
Varför du, varför vi?
Kanske finns framtiden bara i vår fantasi?
Jag vet, jag borde sluta grubbla
Borde inte vara så rädd för att snubbla
Men jag dansar så lyckligt på alla vis
Men jag gör det på en tunn, tunn is
Jag försöker alltid hålla koll på Hades hus
Under tiden badar jag i kärlekens och livets vackraste ljus
Förr dog folk som flugor av digerdöden och smittkoppor, men nu sprider sig cancern som pesten
I tidig ålder drabbas några, men så småningom drabbas nästan hela resten
Kanske är det dags att sluta vända bort och ignorera,
det faktum att vi blir flera
Vi som drabbas av det ofattbara
Vi som förlorar det underbara
Cancern stjäl hänsynslöst liv, kärlek och hopp
Sorg bosätter sig i en kropp
Stjäl all energi, rubbar hela homeostasen
Och värre blir det ända fram till nyorienteringsfasen
Trots att kropp och själ är arbetsoförmögen
och den dignande pappershögen,
så dunkas mantrat att sorgen är ingen sjukdom
för trygghetssystemets kassa gapar numera heltom
Men nu är det en gång så
att cancern drabbar stora som små
Så tänk dig för kära byråkrat
du kan själv få äta upp ditt eget sorgeprat
Och tänk då på att föregå
med gott exempel och följ din propå
Ät din egen bittra medicin,
och stirra in i karmas grin
Ett känsligt hjärta Hem 