Man skulle kunna tro att allt vi upplevt tillsammans,
All kärlek skulle avteckna sig i relief i våra ansikten.
I våra kroppar.
Men det syns inte alls.
Det är obegripligt.
Du är tatuerad på insidan av hela min hudkostym.
Och ändå kan jag gå där på stan,
utan att något endaste dugg av dig syns utanpå mig.
Allting stannade upp
Ingenting är sig likt
Världen växlar i färger som jag inte sett förut
I ljuset av döden ter sig allt enkelt
I ljuset av förlusten av dig ter sig allt omöjligt
I insikten av att allt kan tas ifrån oss,
tackar jag innerligt för de som finns omkring mig
Tackar för nåden
Tackar i vetskap om att misären kunde varit ännu större,
även om trösten är klen
Vilar i ödmjukhet inför det jag inte kan råda över
Jag ser stunderna i nuet på ett helt annat sätt
Jag försöker acceptera tröttheten
Jag vänjer mig sakta vid gråten
Känner det hisnande avgrundsdjupet men försöker att inte titta ned
Jag är slagen till den rämnade marken
Varsågod smacka in den sista sparken
Tyngden av ett andetag är större än jorden
Handlingar är så mycket mer än orden
Tankarna rusar virvlar ilar
slår sig in som kilar
i mitt inferno som ska kallas liv,
fortsätter allt utanför med stora kliv
Jag ska fylla i blanketter, kryssa i rutor och förstå all byråkrati
Jag ska acceptera att jag blir utan pengar för reglernas idioti
Försäkringskassan regler är orubbliga som en bergskedja
Det hjälper inte att böna och att bedja
Jag ska acceptera att i skarven mellan två ersättningar blir det ett stort glapp
Handläggaren förklarar att jag har haft otur och kan tyvärr inte trycka på någon knapp
Vi måste veta på förhand hur lång tid det ska ta för oss att dö
Annars fungerar inte systemet och man möts istället av kyla kall som snö
Min älskade dog för snabbt
och jag fattar det knappt
Vad är det för ett samhälle som kräver att jag i min djupaste kris
ska slåss som en gladiator för min rätt, en kamp till ett jättehögt pris?
Resurser som skulle ha gått till att orka andas tar slut
och jag fastnar i ett limbo och hittar inte ut
Himlen är vit
Luften flaggar för regn
Våren känns i luften
Din plats är finast på hela kyrkogården
Jag är där varje dag
Jag berättar om det som händer
Om vår fantastiska son
Åh jag hoppas att du ser oss nu
Hur vi kämpar
Jag försöker
Försöker
Andas
Gråta
Räta på ryggen
Jag håller om de flätade fransarna på min favoritfilt
och låtsas att det är dina fingrar när jag ska sova.
Jag skjuter undan tankarna på att allt är slut
På mörkret utan dig
Jag försöker planera
Ett uppdrag för varje dag
Jag ska försöka
Men jag lovar ingenting
Tänk hur fantastiskt det vore,
om det gick att byta ut cancersjuka organ,
till fungerande syntetiska.
Tänk hur vi bländades av Paolo Macchiarini,
den snygge frälsaren i vackra kläder.
Och livmedikus för påven, tänka sig!
Klart att geniet måste vara sant,
så belevad och fantastiskt elegant.
Belle Gibson lurade hela världen,
att tro att hon hade överlevt cancer,
genom att äta nyttigt och rent.
Och i cancerdesperation griper man varje halmstrå,
och det är just därför det är så lumpet och simpelt;
att lura och utnyttja människor,
i sin djupaste förtvivlan.
Utan utbildning och kunskap,
påstod hon både den ena och det andra.
Boten var juicer, yoga, rawfood och fasta.
All annan behandling kunde man kasta.
Men de ljög båda två,
ljög så att det är svårt att förstå.
Bakom den vackra bländande ytan,
ljög de och människor trodde blint,
och vägrade lyssna på de som tvivlade.
Struntade i att lyssna på akademisk kunskap
och att läsa i långsamma böcker.
Men tyvärr så är verkligheten lite mera grå.
och verkar något för bra för att vara sant,
så är det oftast också precis just så…
Köp ett hus, köp en bil
spring en mil
Köp trendigaste maten
Och lägg på de snyggaste faten
Köp sjysta kläder och skaffa en stil
Spring ännu en mil
Kolla alla trender
Köp frukt och en smoothieblender
Ta en selfie med ett smil
Spring mil efter mil
Publicera på insta, fejjan och twitter
Skriv en status med ett fnitter
Framhåll vikten av att inte sitta still
Spring en runda till
Visa att du har huvudet på skaft
Skriv en uppdatering om tankens kraft
Skriv att den kan göra dig frisk.
Tillsammans med frukt och fisk
Spring ett extra varv
Acceptera inget slarv
Ta en selfie där du visar formen
visa sexpacksnormen
medan jag postar att trots allt slit och nyttigt tugg,
brydde sig inte livet och cancern ett dugg.
Det som händer är galenskap.
Det som händer gör mig galen.
Är jag redan galen?
Det som händer inuti mig,
det otäcka som växer inuti dig,
är ingenting annat än galenskap.
Söndersmulat liv.
Vidriga ord som palliativ.
Din varma kropp alldeles intill,
ögonblick jag vill göra till evighet.
Jag befinner mig i öde ensamhet,
som om jag redan lämnat jorden,
och tittar ned.
Perspektiv jag inte vill ha.
Väskorna packade och vet inte vart vi ska.
Resan vi aldrig beställde.
Lång väntan i avgående hallen,
ohyggligast med alla tankar i skallen.
Himlen föll ned över mig,
ännu en gång.
men den här gången rämnade också marken.
Jag har gråtit, skrikit och förbannat gudarna.
Jag har vrålat varför.
Varför jag?
Varför vi?
En sak vet jag dock säkert:
jag har inget att lära om sorg.
Har vandrat de där fördömda stigarna förr.
Den där jävla döden.
Den här gången ska jag skicka tillbaka brevet.
Jag ska märka det med adressaten okänd.
Stämpla posten som obeställbar.
Vi dör allihop.
Vi är alla döende.
Det är det enda vi verkligen vet.
Min älskling du kommer aldrig vara ensam.
Jag viker aldrig ifrån din sida.
Men hur blir det med mig?
Ensam kvar i ett öde land?
Nej, nu tar vi det där jävla brevet,
och skickar det all världens väg,
så passar vi på att leva utav helvete,
medan vi är döende.
Lever på av bara fan,
innan vi dör.
Ett känsligt hjärta Hem 