Etikett: cancer

Jag bad inte om att bli upplyst

adminLämna en kommentar

När man har blivit tillräckligt misshandlad av livet
slutar det att kännas
Då upphör rädslan
Livet blir ett dunkelt brus
som inte berör
Jag skrattar ett ihåligt skratt
åt de oupplysta
som strävar på efter målet som inte finns:
guldet vid regnbågens slut
Jag bad inte om att bli upplyst
jag ropade inte: Stanna världen!
Jag bad inte heller om att bli född
Allt jag bad om togs däremot ifrån mig
och det mesta lämnades aldrig tillbaka

Jag gömmer mig bakom min datorskärm
utan den känner jag mig naken
Som om människor skulle kunna se rakt igenom mig
Se hur mitt inre är trasigt och dött
Som om sorgfåglarnas flaxande i bröstet
skulle synas genom huden, genom kläderna
Som om det inre skrikandet,
verkligen skulle höras
Nu förstår jag hur det känns,
men jag bad aldrig om att bli upplyst

Smärtsamt vackra april

adminLämna en kommentar

Glimra på min värld
Och låt mig vara svår att nå
Låt tjattret tjattra på
Låt det bara bli bakgrundssorl

Jag orkar inte möta blickar
Jag orkar inte tolka intentioner
Jag orkar inte hoppas på en av miljoner
Jag stannar utanför

Jag håller mig i rörelse
Vill inte stå still
Smärtsamt vackra april
Det grönskar vid din viloplats

En ekorre hälsar som hastigast på
Och fåglarna sjunger i kör
Blåskimrande scillor förför
och himlen är alldeles blå med några tussar av moln

Jag vandrar hem med saknadens tunga tryck
Jag har vant mig vid tårars salt
Fan, du var mitt allt
Du slets ur min famn av en ödets nyck

Psykiatriska floskler och diagnostik i kubik

adminLämna en kommentar

Psykiatriska floskler
diagnostik i kubik
Psykiatern talar om psykisk sjukdom
i naturvetenskapliga termer
Separationer och förluster
är svåra att mäta med formulär
Ett liv i kras, vilket skattar du högst på, ångest eller depression?
En psykiater på trettio år
säger att sorg är ingen sjukdom
och Försäkringskassan klappar händer

Den stackars husläkaren letar förtvivlat efter lämpliga diagnoser,
till patienten utan arbetsförmåga,
eftersom sorg inte är en diagnos
Akut stressreaktion?
Anpassningsstörning?
Utbrändhet?
Ångeststörning?
Panikångestsyndrom?
Depression?

Alla ni nyttiga idioter,
som inte vet vad ni gör
Ni har nämligen inte hunnit att leva tillräckligt länge
Mycket i livet måste tyvärr upplevas för att förstås
Ni syns i media när ni själva
personligen längre fram
har fått smaka på det som möter en förtvivlad själ i vårt land
När ni har insett hur vidrigt det är
När ni har fått smaka på ödsligheten
och ångestens fasansfulla terror

När ni själva är drabbade.
Då skriver ni en bok
För ni är läkare
Och läkare är högst i hierarkin
Men ni läker inga själar
och det är min själ som är trasig
Det kanske kan bli en diagnos?
Trasig själ?…
Men vem kan laga den?

Oändliga ensamhetens garn

adminLämna en kommentar

Jag blir till ett litet, litet barn,
när skräcken sätter in
förlamar kroppen min
Oändliga ensamhetens garn

Verkligheten känns inte verklig
kanske väljer min kropp något annat
Kanske har hela mitt inre stannat
Världen har blivit märklig

Försöker vara tapper
Andas ut, andas in
Hemska ångest försvinn!
Jag har gråtit upp allt papper

Jag kan fortsätta i en evighet
Fastnar kanske i min borg
Fast i komplicerad sorg
Drunknande i min ensamhet

Fy fan vad starka vi var

adminLämna en kommentar


Jag tänker på hur det var alldeles igår
Jag tänker på hur stark jag var
Jag kunde krigat hur länge som helst
Så länge du fanns
Så länge du andades
Fy fan vad jag har varit stark med dig
Fy fan vad vi har klarat av du och jag
Min styrka borde jag ha hedrat så mycket mer
Vår styrka borde vi ha hedrat så mycket mer
Tänk så jävla bra vi var
Du och jag

Vårluften

adminLämna en kommentar

Vårluften lockar med värme.
Fåglarna sjunger med tillförsikt.
Grönskans knoppar ber mig vänta och se.
Jag torkar tårarna för att för ett ögonblick,
kunna se det vackra vi båda önskade få uppleva.
Det som vi inte hann.
Jag står vid din vackra plats,
och tänker att livet krävde så mycket,
gav så lite tid för att vila i det sköna.
Men när du dog stannade allt.
Tänk om vi hade kunnat stanna tillsammans.
Stannat upp.
Stannat.
Stannat kvar.

Bilkrasch

adminLämna en kommentar


Krossat glas
Skrik
Tjutande däck
Förtvivlad gråt
Det var inte så det gick till,
men det är ändå som om du dog i en bilkrasch
i ultrarapid
Vi såg katastrofen,
men kunde ingenting göra för att förhindra den
Vi fick diagnosen,
men kunde ingenting göra för att lindra den
Du dog
Men det var jag som kraschade

Medan du är borta

adminLämna en kommentar


Jag packar nu ihop mitt liv med dig,
och ibland inser jag att du inte kommer tillbaka
och då skriker jag rakt ut
Sen tänker jag att jag måste göra något under tiden
Medan du är borta
Medan du gör det du gör
Där du är
Allt är obegripligt och omöjligt att ta in
Men det jag förstår är att jag måste börja om
Efter rånet
Rånet på vårt liv
Jag måste inventera
Måste se vilka som ingår i mitt liv
Måste vårda de äkta och de fina
De lyser nu så starkt
och de andra är som en falnande låga
och dör ut av sig själv

Som fallen ifrån skyarna

adminLämna en kommentar


Som fallen ifrån skyarna
En annorlunda existens
Bortom det normala
Det vanliga
Åh vad jag saknar det!
Våra avskedskyssar innan jag
gick till ett arbete som krävde för mycket

Som fallen ifrån skyarna
möter jag skyndande människor i vårsolen
jag går i ett annat tempo
Med en annan blick
Jag ska ingenstans

Inte ens det simplaste fä

adminLämna en kommentar

Jag går på kyrkogården och tänker så många fula tankar
jag tänker så mycket elakt,
om att det borde varit någon annan som blivit sjuk än du
Någon vidrig, omoralisk, svekfull, lat karaktär som inte brytt sig om varken
andra eller sin kropp eller själ.
Men så tänker jag på dig och skäms,
för du skulle inte önska livet ur någon.
Inte ens det simplaste fä.

Nu ska jag alltså fortsätta utan dig.
Jag ska leva utan dig, mitt välvilliga vittne,
utan din vänliga varma spegling
Jag ska sitta här i all min fulhet,
min ynklighet utan den minsta reflex ifrån dig.
Nu ska jag sitta instängd i mitt inre mausoleum av dig,
ensam och oförstådd.