Etikett: cancer

Sånt man aldrig kan förutse

adminLämna en kommentar

Förlust
Intighet
Tomhet
Ångest som äter sig in
Förändrar permanent kroppen min
Destruktivitet som bryter ned
Bryter ned människovärdet bit för bit
Ingen människa vill komma dit
Avsaknad av värme- jag fryser så jag skakar
Närhet- jag har tappat allt hopp
En hungrande kropp
Ett utsvultet hjärta
Pappersexercis
ifrån byråkratisk milis
Sjukskrivning
Utanförskap
Girighetens garn
Särkullbarn
Arvstvister
Bråk och osämja
Mammon går inte att tämja
Nedsjaskning
Utsatthet
Myten om mig själv i kras
Allt blev bara knas
Fruktan för framtiden
Verkligheten kall,
som frostbiten metall
Dejtingsiter
Matchning, mötesplatser och glada pannkakor
Förhärdade hjärtan utsatta för yrkesfiskning
Om jag ändå hade kunnat berätta för dig
Hur brutalt världen behandlar mig
Om jag ändå hade fått vila mitt huvud i ditt knä,
och fått höra att allt kommer att bli bra
Då hade jag kunnat orkat med ännu en dag
Men döden innehåller så mycket
Sånt man aldrig kan förutse
Hur det känns att aldrig få återse
Älskade, älskade, älskade!
Prat mot en kall sten
Salta tårar mot mina böjda ben

Utåt sett

adminLämna en kommentar

Utåt sett ser jag ut att må bra
Utåt sett går jag upp i ottan och skjutsar sonen till jobbet
Utåt sett försvinner jag sedan iväg till gymmet
Utåt sett sitter jag sen på caféet vi alltid brukade gå på
Utåt sett sitter jag där och skriver och verkar fungera så bra
Utåt sett sitter jag där och verkar så företagsam
Utåt sett sitter jag där och gör allting rätt
Utåt sett är jag i bra form
Inåt sett skjutsar jag sonen till jobbet och håller på att svälla av stolthet
Inåt sett åker jag till din grav och sitter där och gråter floder
Inåt sett vill jag ligga begravd bredvid dig
Inåt sett åker jag sedan hem och känner hur jag har blivit rånad på hela mitt liv.
Inåt sett skriker mitt inre av ensamhet
Inåt sett skriker mitt inre efter närheten vi hade
Skriker efter kärleken
Inåt sett går jag sedan till gymmet och ser hur alla verkar ha familjer
Inåt sett ser alla ut att ha kärlek utom jag
Inåt sett går jag sönder bit för bit
Inåt sett har jag tappat all aptit
På allt

Min son och jag

adminLämna en kommentar

Min son och jag
Vi var med om en ödets tsunami
Vi var med om sånt som ingen borde få vara med om
Det finns nu ett band mellan oss som inte kan brytas
Vi har varit i en värld som inte många har varit i
Vi har legat och lyssnat på andetag och vetat att de skulle ta slut
Vi har lyssnat och hållit andan när andetag har stannat upp
Och blivit stela av skräck
Vi har blivit så lättade att vi velat dansa av att höra en djup inandning åter starta en andningsrytm
Vi har vandrat inneslutna i en bubbla,
som bara har handlat om liv eller död,
där vi hela tiden innerst inne vetat att döden kommer att gå segrande därifrån,
bärande på vår älskade, finaste fina
Min son och jag

Återerövra det som var mitt

adminLämna en kommentar


Hela min kropp vrålar ut sin misär
Att vara utan närhet och beröring, det tär
Övergivenheten, när livet pågår utanför
Som en fest man inte blev bjuden till
Vetskapen om att livet passerar
Ödet ler hånfullt och grimaserar
Jag vill ta livet tillbaka
Jag vill återerövra det som var mitt
Mitt förlorade hopp
Min trygga starka kropp
Jag skulle vilja få tillbaka min aningslöshet
då dagarna rullade förbi i en aldrig sinande ström
Jag vill hitta tillbaka till tanken och känslan: det händer inte mig
Men varje kväll spelas filmen upp i mitt huvud: Det hände dig
Min älskade, mitt liv, bärare av mitt förflutna och min framtid
Du bara slets helt brutalt ifrån mig och du är borta för alltid

Min fina muminfamilj

adminLämna en kommentar

Man ska ha ett bra nätverk heter det
Inte så lätt när människor bara dör,
och man har levt som svanar
Mitt nätverk är litet och brokigt
När min älskade försvann
såg jag vilka som var något att ha
Mina nära och kära
Inga vanliga människor
Inga trista människor
Utan de är mer som en muminfamilj
Det slog mig häromdagen när det var som värst
och jag var ett litet osynligt barn som farit illa,
att min muminfamilj gjorde var sitt
Var för sig månade de om mig
De finns där fast att jag inte alltid såg dem
Fast att jag ibland nästan krossades av ensamhetsskräck
Men när jag kom till sans kunde jag faktiskt se
Jag såg att de finns
Min familj
Jag har ingen vanlig familj
Jag har en muminfamilj
Och en muminfamilj borde alla önska sig.

Utan mitt bagage

adminLämna en kommentar


Andra kanske har något att hålla fast vid
Själv måste jag tänka nytt
Nu är jag här för första gången
Ny i min egen stad
Det hade kunnat vara spännande
Rent av svindlande
Något nytt
Men det är inte min verklighet
Inte med mitt bagage
Eller var det just det jag förlorade?
Jag samlar ihop spillror
Försöker hushålla med min kraft
Min kropp är inte som förut
Orkar inte med
En definitiv nitlott i livets lotteri?
Vem är jag med mina nya erfarenheter?
Finns en gnutta värde kvar?
Jag söker glimtar av ljus
Bortom eländet
Bortom ensamheten
Bortom det enorma sorgeberget
och vid sjöarna av tårar,
ligger där en båt förtöjd?

I chockens efterspel

adminLämna en kommentar


I chockens efterspel,
gör rädslan för smärta
att känslorna stelnar.
Tiden slutar att rusa.
En minut kan vara i en evighet.
Det välbekanta sveptes iväg.
Så enkelt och så snabbt.
Ett liv. Borta.
Några tittar bort
och ruskar olustigt på sig.
Några träder fram och skyndar till.
Men de allra flesta tiger still,
och hoppas att det aldrig, aldrig kommer att hända dem.
Fast att vi alla vet att det inte handlar om om…

På en brygga i en park

adminLämna en kommentar


På en brygga i en park
kan man njuta av ensamheten
eller bli påmind.
På en brygga i en park,
kan jag inte bestämma,
vilka som ska stå på scenen.
Kärleksparet i morse gjorde ont,
men yogin som tog selfies,
väckte inte något annat överseende.
Turisterna ifrån Asien som stressat tog bilder
fick mig nästan att tycka att jag hade det bra.
När de alla hade gått sin väg,
dukade naturen upp ett verkligt skådespel.
En stor fisk plaskade i vattnet,
så hårt att ringarna bredde ut sig som en helikopterplatta,
och intill flög en fågel iväg,
som jag tror var en trana,
en fågelsort jag aldrig sett förut.
När jag låg där på plankorna,
på en brygga i en park
med solen flödande
mellan tunna, tunna molnstrimmor
i en glittrande vattenspegel,
kunde jag känna mina andetag,
för första gången på länge.
Ett samtal hördes på avstånd,
ifrån två kvinnor som passerade,
och då fick jag syn på änderna och deras ljuvliga duniga ungar,
som höll till vid vassen intill.
Då tänkte jag: Tänk att allt det här fick gratis!
Inte mer än rätt när naturen nästan stal allt jag ägde och hade…

Olycksbröder och systrar

adminLämna en kommentar

I helgen träffade jag några olycksbröder och systrar
Vi som mist våra älskade
Vi talade om ensamheten som få kan förstå
Vi talade om alla hundratals ”Vi finns där”
och alla ”Hör av dig om det är något”
Vi talade om hur hjärnan inte längre funkar som den brukar,
och hur livet förändras totalt
Tiden läker inte alla sår och smärtan försvinner aldrig
Men nya dagar läggs till
Dagar med det nya livet
Jag hoppas så innerligt att det nya livet,
inte bara ska bestå av ödslighet
Som genom ett fönster tittar jag på människorna
som om jag vore en vålnad
Samtal som förs på avstånd
Samtalsämnen som jag inte kan känna igen mig i
Tänk om jag också kunde sitta och prata på om det,
de talar om
Tala om maken, familjen och kommande semestrar.
Planer, drömmar och framtider tillsammans.
I helgen förstod jag dock att vi är många,
som är ensammast i hela världen

Vad jag förlorar

adminLämna en kommentar


Jag vill inte att någon ska tro att jag inte försöker,
men när mörkret faller
och ensamheten slukar mig,
och ångesten skriker
och det inte finns någon jag inte redan har ringt,
då känner jag ingen mening,
ingen ork,
bara oändlig smärta och ensamhet.
Då hjälper inte rutiner
Då hjälper inte några sysslor
Då ekar bara minnet av dig,
som en påminnelse om vad jag förlorar varje dag.