Etikett: cancer

Änkan förblöder

admin1 kommentar

Livet högg sina knivar i mig
Blodet lämnade sakta min kropp
Sticksåren slöt sig till en början
men nu när chocken börjar släppa
rinner blodet i floder ur min kropp
Livet ligger runt mig i pölar
Hyenorna i rättssalen slickar girigt i sig
Nu skördar de frukterna av sina ränker
De som de smidde medan du kämpade för ditt liv
Och vi vakade vid din bädd
Det är priset för min oskuldsfullhet
och tro på det goda i en rutten omänsklighet
Men allt är ändå petitesser
för någon som inte andas per automatik

Slutet på en era som varade i ett år

adminLämna en kommentar

Idag är sista dagen på en märklig tid
Den brutalaste av alla och förändrade allt hos mig som individ
Nu tar jag sats och startar både gammalt och nytt
Säger farväl till caféet där jag bott och dit jag har flytt
Farväl, vänner som försvann!
Jag gläds åt de nya jag fann
Jag kämpade och slet för att inte sjunka ned för gott
Jag krigade och övervann så mycket, och gläds nu åt allt jag fått
Farväl alla tomma ord och floskler, tack ändå att vi var solitärer
För som sådana litar man inte så mycket på chimärer
Jag ser de mänskliga mötena som små livbojar vart och ett
Även om de bara var där och då, så hjälpte de mig på sitt sätt
Vi är inte bra på döden och inte särskilt bra på livet
Vi människor av idag. Vi tar tyvärr så mycket för givet

Tänk om du kunde få om så bara en dag

adminLämna en kommentar

 

Tänk om jag kunde låna ut min ännu friska kropp till dig
Tänk om
Det skulle vara en sån självklar gåva från mig
Tänk om du kunde få om så bara en dag
En dag där du kunde få slippa din krånglande kropp
Som fjättrar dig så hårt. Tänk om du kunde få slippa det ett tag
Kunde jag, skulle jag ge dig det och återställa ditt hopp
Fina människan min, snälla kämpa på
Livets regissör är sadist, det vet vi redan
Men förr eller senare kommer det att gå
Det blev vår tur att lida, men det kommer ett sedan

Sköra trådar

adminLämna en kommentar

Mitt liv hänger på sköra trådar
Mitt liv är vandring på tunna isar
Tidig bister gryning på begravningsplats
Ödsliga tider där mörkret döljer vägen

Men ibland hänger livet på silvertråd
Och isen ligger spegelblank
Blåvinge och kungsfågel kan ses vid graven
Och ljuset kommer alltid åter

Väven vävs vidare
Tråd läggs till tråd
Alla möten vävs in i väven
De goda blir till trådar av guld

Hur länge får nornorna bestämma
och under tiden övar jag på att andas
Ligger där i en hängmatta av glimrande väv
och låter mig sakta vaggas till ro

Hon lär mig att andas på nytt

adminLämna en kommentar

Hon lär mig att andas på nytt
Kroppen är som förbytt
Jag inser att kroppen är låst
Musklerna har slutit sig hårt
Allt jag har kapslat in för att det är för svårt

När jag släpper på spänningen börjar de att rinna
De som jag inte vill ska vinna
Tårarna som jag är så trött på
De rinner och rinner,
medan horisonten och sikten försvinner

Tänk att jag skulle behöva lära mig att andas igen
Sånt som var så självklart för 215 dagar sen

Jävla förbannade skitår

adminLämna en kommentar


Jävla förbannade skitår, jag försöker härda ut
Jag kan inte nog vänta på att du ska ta slut
Då ska jag begrava dig så jävla djupt att du mig aldrig mer når
Äckliga vidriga sjukdoms och eländesår
Fasansfulla, farliga, fula förlustår
Dåliga, dödliga djävulsår
Du är cancer, utmattning, konflikt, hat, droger och kriminalitet
Du är bristande förståelse, empati och barmhärtighet
Du är hat
Du är tomma citat
Du är den släckta glöden
Du är döden
Du är missförstånden, otillräckligheten,
Du är falskheten
Du är vännerna och modet och sveken
Vid kanten väntar kraften tålmodigt på att föda
Väntar tillsammans med vänskapen, hoppet och kärleken,
som du aldrig lyckades döda

Vi kan inte trösta varandra

adminLämna en kommentar

Vi kan inte trösta varandra
Vi blir bara ensammare
Mörkare
Ödsligare
Avståndet bara ökar
Sjuka,
chockade,
sörjande,
utmattade,
krisande
Det är vi
Och vi krockar hårt
När ska livet förbarma sig?
När har vi brunnit klart?
När ska vi resa oss ur askan?
Via Dolorosa, när tar vägen slut?

Väl förborgat innanför två dörrar

adminLämna en kommentar

Väl förborgat innanför två dörrar faller mina ord till marken
Jag vet inte om de faller i god jord eller i någon jord alls
Jag ser på psykoterapeuten men vet inte vad han tänker
Jag vet inte längre om det finns någon jordmån överhuvudtaget
Det är svårt att tänka sig att någonting alls kan gro i mitt liv
Döden har slukat det mesta som kom i dess väg,
och den här gången råkade vägen vara mitt liv
Jag letar efter märken på min kropp.
Jag har ideligen gått till läkaren men än finns inga tecken.
Tecken på att döden tänker ta mig också.
Och i den svarta absurditeten ska jag brottas med alla meningslösa trivialiteter som odrabbade ägnar sig åt.

Första bröllopsdagen

adminLämna en kommentar

Första bröllopsdagen utan dig
För tjugoett år sedan blev jag din tjej
För elva år sen blev jag din fru,
men inga vackra minnen hjälper mig nu
Saknaden bränner sönder mig inifrån och ut
Ensamhetens kyla fryser ned mig utifrån och ända in till slut
Nu närmar sig hösten och jag ser framåt med bävan
Tänk hur allt suddades ut, trots all min strävan
Kvar är jag tillbaks på ruta noll,
men med ögonstenen som har koll
Han som så snabbt fick bli stark,
och fick utgöra grund när det inte fanns någon mark
Jag kämpar och sliter med att klara dagen
men idag hukar jag mig dubbelvikt som av ett slag i magen

Krigarprinsessan

adminLämna en kommentar

Det är egentligen fel att kalla det ett krig
Ett krig kan man vinna om man kämpar
Det här kriget handlar om
diagnos och prognos
Min älskade var en krigare
Men han förlorade ändå kriget som inte var ett krig
Det var en diagnos med en hopplös prognos
Men du min älskade krigarprinsessa
Du har en diagnos med god prognos
Du har redan vunnit så många krig,
så du är en krigarprinsessa oavsett vad som händer
Fast att du ligger på sjukhus och får stå ut med så mycket,
så skiner du med din styrka och ditt mod
I röran av personal,
där höger hand inte vet vad vänster gör,
härdar du ändå ut
När vi är igenom det här vidriga året,
ska vi sätta på oss bullshitfiltret
och börja leva så otroligt mycket bättre
Bättre och bättre,
tills vi lever bäst