Farväl i rosa

Jag fattade ju att det inte skulle gå
Någonstans fattade jag det för länge sen
Men sen händer något med hjärnan
och den börjar lägga till, dra ifrån och stänga igen

Den snickrar ihop något som ska göra att man står ut
och jag fick ju dina mess på telefon
och sen när det som kallas verkligheten kom i kapp,
så låg du för döden och så sänktes ridån

Och vi förlorade igen
Du dog fast att du är så levande, Tingeling
Då hade du kämpat så hårt i två hela år
Slagits så hårt i din ensliga boxningsring

Vi tog farväl i rosa, i en vacker minnesstund
Du fortsätter att ge kraft
Du sprider ditt magiska Tingelingpulver
sånt jag önskar att jag själv hade haft

En av dina allra käraste sa,
Hon fick mig att resa mig när jag borde ha varit helt kraftlös
En människa lever vidare i alla möten och minnen
Jag minns dig varm, vänlig, omtänksam och opretentiös

Nu dansar du omkring i en av de där coola klänningarna
och på fötterna har du dina Converse med klack
och du skrattar och pratar med den där rösten som var så mjuk
och allt jag vill säga dig är egentligen bara TACK! ❤️  ❤️  ❤️

Vår egen Tingeling

Ibland har man turen att träffa en människa så fullkomligt oförställd
Drabbad av livet, men inte ett dugg förstörd. Inuti fanns en eld
Så full av nyfikenhet, öppenhet och fullständigt ärlig
Så var hon min svägerska, underbart härlig
Det fanns en aura av lekfullhet och glittrande färger och nyanser
Vår egen Tingeling, öppen för allt ifrån virkning till seanser
Modig, nyfiken och tuff utan att vara hård
Fast att livet kunde vara hårt, slog du sällan molliga ackord
I en aura av rosa ser jag dig nu,
färgen vi gillade så skarpt, jag och du
Du tappade aldrig tron på människans inneboende kraft
Du är vännen som alla borde ha haft
Det är lätt att bara tänka på oss själva och vår saknad nu
Men jag påminner mig om att nu lider inte du
Man talar alltid om att kriga mot cancer,
och vill inte inse att ibland finns det inga chanser
För ingen kunde kriga mer än du systra mi
och nu kan du äntligen flyga, nu är du fri
Jag kan se ditt pyssel och höra ditt varma skratt
I din närhet föll tillgjordhet platt
Och det är en sån frihet att säga som det är
Att kunna tala öppet även om det blir till besvär
Sån var du och du förstod när andra inte gjorde det
Du såg inte svaghet utan snarare möjlighet
Jag känner mig nu helt tom
Jag minns när vi fick din dom
Hur vi trodde och hoppades att allt skulle gå bra
Det är märkligt hur naiv jag va
Men hur ska man kunna orka om man inte känner hopp
och ingenting är ju så förunderligt som en människokropp
Jag hoppas att du nu ser mig när jag sitter här i min rosa dress
Jag hoppas att du ler däruppifrån över vår gemensamma fäbless
Du fattas oss men vi glömmer aldrig bort,
fantastiska människor av din sort
Sov nu tills vi ses igen,
älskade, älskade fina vän!💖💖💖

Cancer

De säger att man inte ska ta några chanser
Inte med cancer
Man ska regelbundet gå på kontroll
Men vi kan omöjligt undersöka på alla håll
Vi kan aldrig säkert veta
Hur mycket vi än försöker att leta
Vi vet att vi är döende allihop
Det får vi veta redan vid vårt dop
Därför vill jag nu leva och älska allt vad jag kan
Vill göra det med dig älskade, vackra förunderliga man

Min krigarsyster

Min krigarsyster nu har du fått ondare än förut
Varför kan inte allt det motiga ta slut?
Jag bär dig med mig inuti
Tänk om jag kunde göra dig sjukdomsfri!
Det finns ingen rättvisa i cancer
Den har sina infernaliska nyanser
Livet så nära döden
Det verkar vara våra öden
Varför du, varför vi?
Kanske finns framtiden bara i vår fantasi?
Jag vet, jag borde sluta grubbla
Borde inte vara så rädd för att snubbla
Men jag dansar så lyckligt på alla vis
Men jag gör det på en tunn, tunn is
Jag försöker alltid hålla koll på Hades hus
Under tiden badar jag i kärlekens och livets vackraste ljus

Mina armar under din tröja

Just när jag är som tröttast
efter en arbetsdag som blev för lång
Då ser jag dig framför mig
Ståendes väntades på mig
”Skynda dig för maten är klar!”
Känslan av dina läppar mot mina
Känslan av att allt med dig var perfekt
Mina armar under din tröja
Dina muskler under mina händer
Styrka omgärdat av värme
Just när jag har garden helt nere
Träffas jag i minnet
Mitt i solar plexus

Längtar hem

Jag virvlar runt i undervattensvirvlar av känslor och hormoner
och slungas runt utan stadga i kroppen och själen
Jag försöker att hålla ut
Försöker andas
Går runt som om jag har tappat nåt
Som om det är nåt som jag har glömt
Åh så plötsligt inser jag vad det är
Jag längtar hem
Längtar hem
Jag längtar hem till det som inte längre finns
Det som en gång var mitt hem
Min trygga hamn med dig
Det är fortfarande som om jag ska komma hem och berätta
Som om jag har varit ute i krig
Längtar… längtar förgäves
Jag kommer aldrig mer hem till dig
Kommer aldrig mer hem till ditt lugn
För du finns inte här
Du kommer aldrig mer tillbaks
Det är som om jag har rest ut på äventyr
och träffat en man och blivit kär
Tänker att jag på nåt bisarrt sätt ska berätta
Ja jag tror att din död har gjort mig galen
Kanske blir jag aldrig densamma igen
Men vem är det som blir älskad av mannen jag fann?
För jag är ju inte hon
Hon som jag en gång var
Längtar, ja längtar förgäves
Jag kommer aldrig mer hem till dig
Kommer aldrig hem till ditt lugn
För du finns inte här
Du kommer aldrig mer tillbaks
Kanske är det så
att det är du som har rest
Ut på äventyr
Längtar du i så fall hem?
I en parallell värld lever jag,
ibland i en helt egen galax
Älskar och blir älskad,
medan du är någonstans eller ingenstans

Tänk vilken tur att det inte var du


Tänk vilken tur att det inte var du
Vilken tur att det inte var du som förlorade din man till cancer på åtta veckor
Vilken tur att det inte hände dig
Nu när du sitter där och säger att man är sin egen lyckas smed
Nu när din livsfilosofi bygger på kontroll
När du talar om att sorg inte är en sjukdom,
utan något man bör klara själv
Vilken tur att det inte har hänt
Ödet, slumpen dödens bila har ännu inte huggit ner någon du har kär
Du är politiker Du är journalist Du är läkare Du är psykolog
Du är ung och vis som världen
Du har svaren
Vilken otur att det syns
Att du
Tänker

Inför den dagen då du inser att du hade fel
Inser att livet bestämmer själv
Och det rår ingen på

Ibland tror jag att hoppet


Ibland tror jag att hoppet bara glimmar till
Ibland tror jag att hoppet bara är en del av livets barbari
för att hålla kvar mig i mitt slaveri
Utan hoppet tar inte besvikelsen lika hårt
Men ändå kommer det då och då
Jag sitter ensam i köket och orkar inte laga mat
Jag orkade inte skynda mig för att hinna
Ljuset och solens strimmor hann försvinna
Nu sitter jag i det som blev kvar
Det var så lite
Jag trodde aldrig det
Vi hade nog inte inventerat
Vi hade så mycket investerat
I varann… i varann…
men du försvann
Döden skilde oss åt
Jag kan nästan höra ditt förlåt
fast att du är helt utan skuld
Tänk att det här blev mitt liv
Nyss satt du här bredvid
och vi planerade vår framtid

En stad av trasiga hjärtan

Alla är lika trasiga som jag
En stad av trasiga hjärtan
De käkar piller mot smärtan
och ingen vågar pröva något nytt
Låter nya sota för det som flytt
Och just när den vidrigt trista vintern får för sig att bli kall
då känns det särskilt svårt att orka stå pall
Då pratar jag med er som dog
Då pratar jag med er som etsat sig fast
och dig du fina jag ännu inte har mött,
för än har inte det sista hoppet dött
Ja jag klamrar mig fast i det
medan snön blåser som isiga pilar
på oss och dem som passerar förbi i sina bilar
Jag står och väntar på bussen
jag tänker på min lägenhet som en gång var ett hem
Tänker på min älskade som också var min vän
Alla är lika trasiga som jag
En stad av trasiga hjärtan
De käkar piller mot smärtan
och ingen vågar pröva något nytt
Låter nya sota för det som flytt

Jag kliver av vid hållplatsen där jag bor
Och snön som virvlar och yr omkring
Och jag, jag halkar runt i ingenting
Jag går dit mitt hem var
Där du inte är kvar
Till dörren med mitt namn
Men en dag hittar jag nog hem,
men frågan är hos vem
Alla är lika trasiga som jag
En stad av trasiga hjärtan
De käkar piller mot smärtan
och ingen vågar pröva något nytt
Låter nya sota för det som flytt

Idag skulle du ha fyllt år

Idag skulle du ha fyllt år
Du som var så vacker med gråsprängt hår
Idag skulle vi ha firat dig med pompa och ståt
Du skulle fylla 65, men idag hörs bara gråt
Människor tröstar mig med att jag i alla fall fick uppleva det som är så få förunnat
Äkta varm innerlig kärlek, trygghet och respekt. Du älskade mig som ingen annan kunnat
Det hjälper mig tyvärr föga
Det lämnar mig med krav som är höga
Mörkret är korpsvart och förlusten är avgrundsdjup
Och där långt nere på botten ligger en del av mig som föll ned i detta stup
Om du hade levt idag så hade vi träffat hela släkten eller så hade vi rent av rest bort
Du ville inte ha stora gester och gillade inte pråliga fester Nä du var en annan sort
Tack älskade, älskade make och far till min son
Jag vet att allt som livet ger bara är ett lån
Tack för att du såg mig med din varma blick
Tack för de underbara åren vi fick
Inget av det skänker tyvärr någon tröst
Jag saknar din famn och lugnande vackra röst
Saknar när jag somnar
Saknar… när jag vaknar…