Etikett: Att förlora sitt allt

Jag var nog helt skräddarsydd för dig

adminLämna en kommentar

Jag såg att artisten som sjöng låten du gav till mig ska komma till vår stad
Jag lyssnar på orden och går sönder helt. Hur ska jag kunna vända blad?
Krossas av minnena av hur det var
Hur fantastisk du var älskade karl
Avgrunden breder ut sig och framtiden glider allt längre bort
Sorgen, bitterheten och ilskan har blivit till en konstig känslosort
En sort som fräter upp mitt inre och utanför känns hösten i vinden
Hösten som jag alltid längtade till förr ligger som ett rovdjur utanför grinden
Ligger där och ruvar på allt som komma skall
Allt som ska göra mig ensam, mörk och kall
Jag har inga marginaler och vandrar på den allra tunnaste is
Jag har lovat att leva vidare, men hur vet jag inte på något enda vis
Moderniteten är för komplicerad för mig
Jag var nog helt skräddarsydd för dig
Nu är jag som en märklig pusselbit som inte passar någonstans
Ska jag för alltid bli en misantrop som lever och önskar att jag inte fanns?

Väl förborgat innanför två dörrar

adminLämna en kommentar

Väl förborgat innanför två dörrar faller mina ord till marken
Jag vet inte om de faller i god jord eller i någon jord alls
Jag ser på psykoterapeuten men vet inte vad han tänker
Jag vet inte längre om det finns någon jordmån överhuvudtaget
Det är svårt att tänka sig att någonting alls kan gro i mitt liv
Döden har slukat det mesta som kom i dess väg,
och den här gången råkade vägen vara mitt liv
Jag letar efter märken på min kropp.
Jag har ideligen gått till läkaren men än finns inga tecken.
Tecken på att döden tänker ta mig också.
Och i den svarta absurditeten ska jag brottas med alla meningslösa trivialiteter som odrabbade ägnar sig åt.

Guru

adminLämna en kommentar

Håll dig borta med ditt tomma fattiga prat
Självutnämnda guru du sprider dina förnumstiga citat
Försöker predika meningen med livet,
fast du helt har missat perspektivet
Försöker höja dig själv med visas skrifter
Du som inte ens kan tygla dina egna drifter
Mästrar och är rättrådig som få
Publicerar på Instagram allt du kommer på
Men mig lurar du inte för du har aldrig förlorat allt
Aldrig levt när det blåser riktigt, riktigt kallt
Du har inte tappat hoppet och meningen
Du vilar tryggt i den äktenskapliga föreningen
Istället tar du allt verkligt viktigt du har för givet
Glömmer din familj för ditt inre liv och det som står skrivet
Du utmålar dig som osjälvisk och klok
Narcissism är nog det rättare ordet i varje lärobok
Men du kommer att fortsätta att berätta
Berätta sanningar för folk som inte vågar ifrågasätta
Du har satt på dig en stor lånad fjäderdräkt
Det du försöker skapa är ingenting annat än en sekt

På gymmet idag

adminLämna en kommentar


På gymmet såg idag en skymt av någon som kunde ha varit du,
och mitt bröst fylldes av sån värme och glädje för ett kort, kort ögonblick
Det var som om någon tänt ett kärnkraftverk i min kropp, en megakick
Min stora kärlek och min livskompass
Men sen kom insikten om att jag aldrig kommer att se dig mer
Förbannade overkliga verklighet, den trycker ner
Förbannade hårda grymma insikt.
Lever bakom sorgens alienerande slöja
Aldrig kommer jag att få smyga in mina händer innanför din tröja
Kommer inte få känna din kropps outsinliga varma värme
Aldrig kommer jag att ligga i din famn så oändligt trygg
Aldrig mer kommer jag få känna dina andetag mjukt mot min rygg
Aldrig mer ska jag mötas av ditt varma leende och din klarblåa blick
Aldrig kommer jag läkas av din milda röst
Aldrig mer kommer du att stilla orosfåglar i mitt bröst

Friheten bor inte hos mig

adminLämna en kommentar

Jag tänker mig aldrig friheten där jag befinner mig.
Nej friheten är någon annanstans.
Och den tycks inte vara för mig.
När jag tänker på friheten ser jag gamla mossiga trollskogsträd,
Öppna fält.
Forsande vattenfall och lugnt flytande bäckar.
Stillhet och vidder.
Friheten är ett lugn.
En vetskap om att allt blir bra.
Friheten för mig är inte ett öppet hav.
Friheten vilar i en trygg hamn.
Och där är inte jag.

Första bröllopsdagen

adminLämna en kommentar

Första bröllopsdagen utan dig
För tjugoett år sedan blev jag din tjej
För elva år sen blev jag din fru,
men inga vackra minnen hjälper mig nu
Saknaden bränner sönder mig inifrån och ut
Ensamhetens kyla fryser ned mig utifrån och ända in till slut
Nu närmar sig hösten och jag ser framåt med bävan
Tänk hur allt suddades ut, trots all min strävan
Kvar är jag tillbaks på ruta noll,
men med ögonstenen som har koll
Han som så snabbt fick bli stark,
och fick utgöra grund när det inte fanns någon mark
Jag kämpar och sliter med att klara dagen
men idag hukar jag mig dubbelvikt som av ett slag i magen

Kontaminerade minnen

adminLämna en kommentar

Kontaminerade minnen
Triggers som bara blir fler
Känslor som inte får plats i kroppen
Krympta väggar
Erfarenheter som inte hjälper
Erfarenheter som stjälper
Huvudet tungt av gråt
Varför ekar hela tiden
Varför du?
Varför jag?
Varför andas?
Utan dig?

Tankarna löper gatlopp

adminLämna en kommentar

Tankarna löper gatlopp
Hamnar i återvändsgränder
Väl inträngda skriker de
Förtvivlat i ångestpanik
Jag försöker gå vidare
I det öronbedövande dånet
Men slås till marken av trycket ifrån basen
Och diskanten som spränger ljudvallen
Och i bakgrunden hörs de goda råden
Ifrån dem som ännu inte varit här

Tar en taxi till Marula Café

adminLämna en kommentar


I Barcelona sjuder livet dygnet runt
Men platsen saknar betydelse när fundamentet är tunt
Inga vackra vyer kan stilla min längtan till livet som var
Inga goda drinkar kan minska min önskan om att du skulle vara kvar
Att veta att min väg ska kantas av hopp och av svek
Att se att de flestas moraliska kompass är ganska så vek
Som en pastisch av en äldre tid,
upprepas ytligheten i en ny hybrid
På Opium club lyser bling bling och stass
Männen i kavaj och kvinnorna i strass
Att gå på techno i såna kläder
Svettas ihjäl i stekhett väder
Är ett helgerån på hela kulturen
Sån dynga är i strid med naturen
Så vi sätter oss i en taxi till Marula Café
Levererar värme och äkta kvalité

Jag har inte lärt mig

adminLämna en kommentar

Det sägs att livet lär oss
Att erfarenheterna gör oss rika
Det som inte har ihjäl oss
Och allt det där de brukar predika
Men jag har inte lärt
Jag har inte utvecklat mitt sinne
Jag har tvärtom tärt
På det viktigaste innerst inne
Inte heller har livet stärkt min stackars kropp
Eller grundat marken under mina fötter
Tvärtom har jag tappat allt hopp
Och jag saknar alla mina rötter
Den enda trösten
Den finner jag i dem som redan har levt klart
Det är något med rösten
Hos den som kan se att livet passerar så snart