Etikett: Att förlora sin älskade

Första bröllopsdagen

adminLämna en kommentar

Första bröllopsdagen utan dig
För tjugoett år sedan blev jag din tjej
För elva år sen blev jag din fru,
men inga vackra minnen hjälper mig nu
Saknaden bränner sönder mig inifrån och ut
Ensamhetens kyla fryser ned mig utifrån och ända in till slut
Nu närmar sig hösten och jag ser framåt med bävan
Tänk hur allt suddades ut, trots all min strävan
Kvar är jag tillbaks på ruta noll,
men med ögonstenen som har koll
Han som så snabbt fick bli stark,
och fick utgöra grund när det inte fanns någon mark
Jag kämpar och sliter med att klara dagen
men idag hukar jag mig dubbelvikt som av ett slag i magen

Första fucking allt

adminLämna en kommentar

Tvåhundrafemtio liv
Slocknar varje dag
Hisnande perspektiv

Nittiotusen i Sverige dör varje år
Som en hel kommun
Hundratusentals med sorgesår

Och så ska man fira en första för allt
En första midsommar utan dig
Gladdes åt att det regnade och var kallt

Idag är det min första födelsedag utan dig
Tjugo födelsedagar firade vi ihop
Ha den jävla äran på mig

Firar med en vän På nån jag litar
Hjälper mig med att få dagen att gå
Full fart framåt och supa skallen i bitar

Tio bröllopsdagar firade vi
Hålet i bröstet gapar öppet
Allt slits upp inuti

En första sonens födelsedag
Vidriga tanke
Sen din bemärkelsedag

Så kommer en jävla fucking jul med alla traditioner och minnen som hör till
I mars kommer dagen då du dog, hur kommer jag att må då?

Sen ska man gå vidare för då har året gått och vi har kommit till april

Jag trodde inte att det kunde vara så kallt och rått
Så helt jävla hjärtlöst och bisarrt
Vilken bild av mänskligheten jag har fått

Vem är jag och vad har jag när första året är slut?
Har jag ett liv? Vill jag vakna? Är jag levande död?
I trehundrasextiofem dagar har jag i så fall lyckats stå ut
Hundratusentals första sorgeår har passerat med eller utan stöd

Min son och jag

adminLämna en kommentar

Min son och jag
Vi var med om en ödets tsunami
Vi var med om sånt som ingen borde få vara med om
Det finns nu ett band mellan oss som inte kan brytas
Vi har varit i en värld som inte många har varit i
Vi har legat och lyssnat på andetag och vetat att de skulle ta slut
Vi har lyssnat och hållit andan när andetag har stannat upp
Och blivit stela av skräck
Vi har blivit så lättade att vi velat dansa av att höra en djup inandning åter starta en andningsrytm
Vi har vandrat inneslutna i en bubbla,
som bara har handlat om liv eller död,
där vi hela tiden innerst inne vetat att döden kommer att gå segrande därifrån,
bärande på vår älskade, finaste fina
Min son och jag

Kommer någon någonsin?

adminLämna en kommentar


Allt vi upplevde tillsammans
Svetsade oss samman med nu och då
Tillsammans kunde vi förstå, vi två
Du var min länk till mitt förflutna och min framtid
Utan dig är jag helt naken
Nu försöker jag få rätsida på saken
För dig var jag begriplig och sund
Men vad kommer andra att se?
Hur kan man ge en resumé?
Kommer någon någonsin?
Kommer någon någonsin kunna se mig som du?
Kommer jag någonsin?
Kommer jag någonsin kunna se någon som jag såg dig?
Kommer någon verkligen kunna älska hela mig, som du?
Kommer jag kunna älska hela någon annan, än du?
Jag förstår inte hur jag ska stå ut
Tänk om jag bara kommer leva med ett substitut?
Kommer jag någonsin?
Kommer någon någonsin?

Vad jag förlorar

adminLämna en kommentar


Jag vill inte att någon ska tro att jag inte försöker,
men när mörkret faller
och ensamheten slukar mig,
och ångesten skriker
och det inte finns någon jag inte redan har ringt,
då känner jag ingen mening,
ingen ork,
bara oändlig smärta och ensamhet.
Då hjälper inte rutiner
Då hjälper inte några sysslor
Då ekar bara minnet av dig,
som en påminnelse om vad jag förlorar varje dag.

Besatt av döden

adminLämna en kommentar


Jag har blivit besatt av döden
och tänker på alla levnadsöden
Jag har lättat ifrån marken
och lever inte riktigt här

Jag lever nära döden
Och passerar alla flöden
Jag betraktar på avstånd
Och tar inte del

Jag tappade allt att relatera till
inte för att jag inte vill
Jag är inte längre en av er
Tillhör inte längre nåt eller nån

Men låt oss tala fakta
och inse att min läkning går sakta
Kanske går den inte alls
Ingenting går längre att förutse

Jag är drabbad av döden
och hamnade rakt in i nöden
i ett välfärdsland
där förnekelsen sitter hårt

Vi pratar inte om döden
därför fattas stöden
för oss som drunknar i saknaden,
efter att den har slagit till

Därför söker jag friden bland de döda
Jag ser texterna på stenarna glöda
På begravningsplatsen där döden får plats
På stenarna ser jag människors öden

De är födda och de är döda
Några var starka och några var spröda
På stenarna ryms så lite av ett helt liv
och ändå det enda av verklig betydelse

De har levt…

Vinden vänder

adminLämna en kommentar

Vinden vänder
och det otänkbara händer
Lyckan följer med någon annan
den har aldrig lovat att stanna kvar
Den har inte lovat att finnas vid er sida
Inte ens för en liten, liten stund

Vinden vänder när den vill
Det händer så fort
Jag sitter här och försöker förstå
Försöker hitta en väg
Jag sitter på fiket och vågar inte gå hem,
för ju mer jag är hemma desto mer börjar jag att förgås

Vinden vänder och blir till en orkan
Mitt liv försvann
Allt jag trodde var solitt,
var bara en chimär
Livet är inte starkare än döden

Cancer är inte kamp man kan vinna,
det är bara vanlig jäkla tur
Och den vidriga sort som drabbade dig,
var ren och förbannad otur
Slumpens sadism
Sitter nu söndertrasad och lemlästad,
men får inte dö
Lämnad i händerna på en godtycklig vind

Jag hatar dig döden

adminLämna en kommentar


Jag är en liten, liten flicka
Jag klarar inte längre mig själv.
Inte ens de enklaste saker.
Sånt som var så självklart förr.
Min styrka och energi,
den försvann med dig.
Min kärlek, min älskade, min bundsförvant!
Du stals ifrån mig.
Jag hatar dig döden!
Jag hatar kyssen vi fick.
Jag ska ställa dig till svars.
Fråga dig om meningen.
Jag ska hämnas det du stal.
Vi fick inte en chans,
inte ens en sista fight!
Och nu ska jag finna frid?
Fy fan din jävla förbannade skit!
Jag ska hacka dig i bitar,
trasa sönder dig i min blender.
Sen!
Sen, ska jag ta en dag i sänder.

En hustru och en son

adminLämna en kommentar


Du var medelpunkten i vår familj
En familj där kärleken inte var vanilj
Så därför frågar vi oss förtvivlat, varför vi?
Varför just du, vackraste levnadsgeni?
Kanske finns det en gräns för hur mycket kärlek som får finnas,
för jag visste ju, att din breda rygg hade rester av vingar,
Du kom till oss som en ängel och kärleken spred sig som ringar
Din famn var alltid öppen och varm för oss
Din inre styrka gjorde att du aldrig behövde slåss
Behövde inte ta sats,
för att ta plats
En far och make av sällan skådat slag
Därför är det så tomt och sorgligt idag
Men du lärde oss om livet,
att njuta av det som var oss givet
Och inom oss ekar dina gärningar och orden
Och om vi lyssnar noga så finns dina svar kvar på jorden
Din kärlek har slagit rot och hjälper oss nu i nödens stund
Vi tänker göra dig stolt och bygga vidare på din fina grund
Du finns i varje skrymsle, i varje vrå och varje fiber i oss,
och när förtvivlan är som värst, lyser din kärlek som ett bloss
Så gå nu före till Nangijala och gör allting klart
Skynda dig, för där går tiden fort, så vi kommer snart.

<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3