Etikett: Att förlora sin älskade

Flyr tillbaka

admin2 kommentarer

Kanske är jag för känslig för den här världen
kanske är jag menad för någon annan plats
För när orden träffar så hårt att jag tappar balansen,
så undrar jag hur det överhuvudtaget ska fungera
Att existera

Oj oj så svårt det är att inte fly tillbaka
Att inte gå den där vägen som känns så bekant
Vägen som inte leder framåt
Till landet som bara finns i min fantasi
En riktig utopi

Jag flyr till en Jesus som aldrig levde
En Messias som aldrig fanns
Ett minne av en människa upphöjd till skyarna
Någon som ingen annan någonsin kan komma i närheten av
Ouppnåeliga krav

Fast att jag inte ville
Fast jag svor på att inte gå den där vägen
Men när jag skriker efter förståelse eller en kram
är det så lätt att fly dit
Fast att det bara sår split

Jag flyr dit och knarkar på allt jag fick
och det jag inte fick lägger jag själv till
Och allt för att jag är för feg
För feg för att berätta
För svag för att tåla svarens hetta

När mjukt började möta hårt

adminLämna en kommentar

Jag minns hur det kändes när mjukt började möta hårt
Vad annat kan jag säga än att det blev svårt
Jag minns känslan av att det var självklart att det bra skulle ta slut
Jag minns också att jag tänkte att det inte fanns någon väg ut
Det är så här det kommer vara från och med nu
Ingen kommer kunna ge mig glädje som du
Det var så jag tänkte tills nu, tills nu, tills nu
Men älskling jag vill att du ska veta att jag skrattar nu igen
och jag har börjat tänka på att det finns ett sen
Jag skrattar ifrån djupet av hjärtat och gråter lika intensivt
Det är inte längre maniskt och inte heller depressivt
Jag har nu min fyr i mörkret, precis som du, en allt i en
Jag har nu någon som är så ofantligt mycket mer än bara en vän
Vi har så kul och passar varandra så åh, åh, åh
Häromdagen cyklade vi på en bicycle gjord för två
Cyklade och skrattade genom stan och gick på konsert
och älskling vet du, att jag är så himla kär
Och jag känner att du också vill det här
Och tro mig, jag ser er alla hur ni står där
Ser hur ni står där i ljus och glitter
till ljudet av mitt fnitter

Sorgfågel

adminLämna en kommentar

Sorgfågel kom och kvittra en stund
Sjung för mig när jag sörjer min förlorade trygghet
Sjung när jag sörjer allt jag tappade,
när jag tvingades igenom mitt krig
Och sjung nu vid platsen där min älskade vilar
Kvittra över mitt förlustskadade nervsystem,
som så lätt kastar sig ned i skyddsrum och bunker
Men sjung glädjefullt över all kärlek som vilar kvar i mina celler och noder
Stäm in i lovsång över mitt livs övermått av kärlek, glädje och tårar i floder

En egen biotop

admin1 kommentar

Jag vill bara vara med dig
Jag får aldrig nog av din person
Jag vet att man i dessa tider,
lätt spänner bågen för hårt och det blir en kalkon

Men det är så här jag känner
Jag behöver inte mycket annat än det här
Det var det här jag sökte gång på gång
Och nu bubblar du inuti mig i varje ven och artär

Om jag inte får glädjas när jag kan, säg när jag får!
Kanske låter jag som ett våp,
men det struntar jag i
Vi är en egen biotop

Mina fingrar flätade i dina
Min hud mot din hud
Jag blickar mot en tydlig horisont
Är det här kanske gåvor ifrån gud?

För om det är nåt jag kan tro på så är det magin i kärleken
Den är något alldeles särskilt för sig, ett turbokitt
Och visst är det störande att man så helt kan slukas upp?
Men säg vad annat som kan få oss att flyga så högt och fritt?

Nu virvlar jag runt i staden och mina rutiner flög sin kos
Nu flänger jag fram och tillbaka och tumlar runt
Tar dagen när den kommer, men vet att den aldrig slösas bort
En dag i kärlek kan aldrig vara något strunt

Konturerna av din kropp är inget annat än konst
Jag ser ditt leende spricka upp och det händer något inuti
Jag är här just nu och det är bara vad jag har
Jag tänker inte låta en endaste gnutta lycka gå mig förbi

Visst är det märkligt hur livet kan ge en andra chans
Hur jävligt ödet kan svepa och ta allt
Hur det kan lämna oss i fullständig apokalyps
Och sen i ett litet, litet korn börjar något gro och ta gestalt

Jag kommer aldrig att acceptera det som hände
Jag kommer aldrig att se någon mening. Tänker inte ens försöka
Men jag tänker passa på medan jag andas
Jag ska odla kärlek och bara få den att öka och öka

Så kom hit och håll om mig hårt
Släpp aldrig, aldrig taget för hos dig vill jag va
Låt oss knarka på dopamin och oxytocin
För 480 dagar sen trodde jag allt var slut och här sitter nu ja

Har ingen giltig valuta

adminLämna en kommentar

Jag kom till ett främmande land
Jag vandrade nästan helt på egen hand
Det som tidigare var mina skills
är borta och ger mig otäcka chills
Det är nu jag inser att det är först när man är på okänd mark
man måste bekänna färg på riktigt och vara stark
Det är först när man är helt naken som man måste möta sig själv
Möter inte bilden av en vacker kvinnovarelse som speglar sig i en älv
Det är inte heller hon som trodde sig klara allt
och orkade hundrafalt
Inte trodde jag att jag skulle gå omkring som ett vilset våp
och fumligt och vimsigt leta efter saker i någon annans skåp
Att ständigt befinna mig i att behöva lära mig på nytt
och att andra ska lära känna mig utan kapitalet av livet som flytt
Jag har ingen giltig valuta
inte ens så pass att man kan pruta

Det liknar ett liv

adminLämna en kommentar

Den här helgen har jag levt
Varit levande
Kunnat vara ensam hemma en fredagskväll
Och jag har njutit av det
Träffade sen människor med energi
Var på vernissage
Var på författarträff
Blev inspirerad
Problemen har hållit sig på avstånd
Ångestmullret har knappt hörts
Det liknar ett liv
Det hänger på en tråd
Men är vid liv

Det är svårt och konstigt

adminLämna en kommentar

Det är svårt och konstigt i min nya värld
Men den är inte meningslös eller hopplös
Den kräver bara tid
Men under tiden
Tänker jag
Minns jag
Sörjer jag
Alla snäckor och pärlor
Sånt som inte kan visas upp som de var
För vem skulle ha tid och ork för det idag
Vem har ro att lägga sig med örat mot marken
Vem skulle orka lyssna med mig
Hur ska allt det där som har runnit mellan orden få plats
Vem kan förstå hur det är att längta hem
Hem till ett hem som inte längre finns
Och kanske aldrig har funnits
På riktigt

Om jag finner ett frö

adminLämna en kommentar


Tvåhundrafemton dagar har gått
Tvåhundrafemton dagar har jag överlevt
Jag vet nu hur svårt det är
Hur svårt det är för någon,
att älska någon som har förlorat kärleken innan den tog slut
Som en blomma som rycktes upp med rötterna innan den blommat klart
Men blomman är död och kommer aldrig tillbaka
Jag fattar det ibland
Blomman har för evigt slagit rot i mitt hjärta
Men ett hjärta har plats för många fler
Om jag finner ett frö så ska jag ta hand om det och låta det växa fritt

Ett fönster

adminLämna en kommentar


Jag lär mig sakta att vara ensam
Jag upptäcker att jag inte alltid
känner mig ensam
Men jag är fortfarande rådjuret
Alltid på min vakt
Redo att reagera
Tecknen
Bekräftelsen på att allt är slut
Att jag är hon
Hon det är synd om
Hon som ingen skulle vilja byta plats med
Men så möter jag dem som har varit här,
men som har lämnat platsen jag befinner mig på,
och jag ser att det finns ett litet fönster i min cell

Börjar sakta ta form

adminLämna en kommentar

Som om jag vore målad i osynlig bläck,
börjar jag ta form när jag sakta värms upp fläck för fläck
Som det osynliga barnet börjar jag hitta del för del
Det som var jag före och det som är jag efter.
Efter dig
Kanske var det därför jag drack en öl som hette panta rei
Allting flyter
Ingenting är givet
Ingenting är fast
Oftast är allt kasst
Jag lär mig långsamt att gå på nytt
Jag bygger och provar bit för bit
Bitar som passade förr passar inte nu
Den viktigaste var ju du
Inte ens min ålder är inte densamma
Mitt hjärta var mycket yngre än jag trodde
Själen är så väldigt, väldigt ung,
utan dig min visa lugna kung
Jag vänjer mig vid min andnings egna udda rytm
och kylan mot min ensamma rygg
Jag som sov naken i alla väder
somnar nu påbyltad med massor utav kläder