Du har skymtat mitt kompetenta jag

Längtar hit, längtar dit
Längtar bort och hem till hemmet som försvann
Pratar med, pratar förbi, pratar bort men hittar tillbaks igen
Känslomässiga berg och dalbanan gör mig vimmelkantig och åksjuk
Och du tittar på mig med dina varma ögon och samlar ihop mina kroppsdelar
och bär både mig och mina fullproppade väskor i din famn
Du hjälper mig att spåra upp mina förlorade egenskaper,
och identitetskortet hittade du alldeles vid fotändan av sängen
Terapeuten har förklarat att jag så småningom kommer
återfinna mitt kompetenta jag
Du berättar att du redan har sett henne skymta förbi flera gånger i rad
Kanske har jag tur och hon flyttar hem igen vilken dag som helst
Till dessa famlar och vinglar det inre barnet fram på en is som är svag

Inuti dansar tankarna

Inuti dansar tankarna en bisarr dans i otakt
Struntar helt i rytmer och regler
Blandar dur och moll utan minsta hänsyn
Ökar och minskar farten,
utan tanke på mig som åker med
Utan tanke på att magen vänds ut och in
och att jag har blivit mer ben och skinn
Utan empati för att jag bara orkar lite i taget
Tankarna föreslår att jag ska vara solitär
Säger att de vill skydda mig
Letar fel och hot
Och allt jag vill är bara att få vila
Få vila förstådd och respekterad
Men diskussionen blir så lätt infekterad
Runt omkring mig ligger dimman tät
Ingen hittar in och jag hittar inte ut

Det är svårt och konstigt

Det är svårt och konstigt i min nya värld
Men den är inte meningslös eller hopplös
Den kräver bara tid
Men under tiden
Tänker jag
Minns jag
Sörjer jag
Alla snäckor och pärlor
Sånt som inte kan visas upp som de var
För vem skulle ha tid och ork för det idag
Vem har ro att lägga sig med örat mot marken
Vem skulle orka lyssna med mig
Hur ska allt det där som har runnit mellan orden få plats
Vem kan förstå hur det är att längta hem
Hem till ett hem som inte längre finns
Och kanske aldrig har funnits
På riktigt

Döden, döden, döden

Döden, döden, döden du dödade nästan mig med
Hur mycket ska vi människor mäkta med?
Ingen varnade mig för det
Vissa dagar kan jag sjunga och låtsas att du inte finns
Vissa dagar blickar jag framåt och ser vackert genom min lins
Men så kommer dagarna när vägen är en krater
Jag försöker stänga till om mitt inferno och spela teater.
Men det tär och kostar alldeles för mycket
Jag inte hur länge jag kan tåla trycket
Men jag är glad att det inte syns utanpå
Allt det hemska som sker inuti bakom min rökridå

Alla helgons dag

Idag fick jag köa och trängas med bilen för att komma fram till dig
För i dag är det dåliga samvetets dag, säger en elak röst inuti mig
Idag är det alla helgons dag, alla bortglömda gravars dag
Men vi träffas här så gott som varje dag, du och jag

Och den här platsen är så gott som vår
Inga andra har samma rätt, nej den här platsen är vår, detta helvetesår
Tänk hur jag har suttit här när snön ännu låg kvar
Tänk hur underbara vårens första solstrålar var

Jag minns hur träden viskade och tröstade
Fåglarna hörde när jag grät och blev mer högröstade
Jag minns hur jag vädjade till dig att du skulle visa att du var här
Jag minns också hur jag slutade hoppas och förstod att du är där du är

Det var din mamma som sa: Nu måste du acceptera att han inte kommer igen
Jag tänkte antingen dör jag här och nu eller så tänker jag att det inte är tid än
Jag tänkte att jag måste passa på att leva innan det är för sent
Och det jag har uppskattat mest är kärleken, allt annat känns klent

Jag berättade för dig när gräset lyste som av gröna smaragder
Jag ville kämpa och klara mig. Stolt satt jag i gräset och berättade om mina bragder
I solen satt jag, min bror och vårt hjärtas medelpunkt på en filt vid din vackra sten
Vi fikade och pratade och skrattade åt hjärtat som flög upp när flugor satte sig på hans ben

Det känns så fjärran idag när jag nu krattar upp höstens sista löv
Känner kylan och mörkret och minns hur sorgen sargade och klöv
Relationer som trasas sönder och aldrig blir som förr
Du förstår aldrig förrän det sker vid din egen dörr

Jag lägger kransarna mellan den vackra ljungen jag planterade nyss
Jag tänder ännu flera ljus och jag minns att jag drömde så tydligt att du gav mig en kyss
Jag var så lycklig hela dan
Jag minns att jag promenerade in till stan

Som en fjäril har jag flugit runt och tittat på allt
Nu känner jag mig trött och det mesta känns kallt
Men så tittar jag omkring mig och ser alla ljusen som lyser omkring mig här i mörkret
och påminns om att det finns ljus som lyser starkare, varmare och inte släcks så lätt

Och det lyser ett för mig just nu
Egentligen är det allt som behövs ju
Ja jag tror att jag ska våga stanna kvar,
och njuta av det jag faktiskt har

Även om det bara är nu
Jag borde göra oro till tabu
Jag ska ta en dag i taget och inte ta ut något i förskott
Tänker inte måla fan på väggen eller bygga sandslott

Här är jag kvar bland relationer utan klister

Min älskling jag saknar dig så att mitt hjärta brister
Här är jag kvar bland relationer utan klister
Jag saknar din oändliga förbehållslösa kärlek
Vårt liv fyllt av tillit och utan smälek
Du knöt an till mig
Jag knöt an till dig
Du och jag blev ett vi
Med dig var jag fri
Din varma varsamma famn
Som aldrig stötte bort
Du var en sån sällsynt sort
Du ställde inte ultimatum,
eller markerade gränser
Aldrig att jag såg såna tendenser
I dina ögon var jag alltid vacker
Du såg mig inifrån och ut.
Attraktionen oss emellan tog aldrig slut
Tillsammans rörde vi oss i våra cykler
Din respekt
Ditt intellekt
Din storhet
Din kärlek
Finner jag aldrig mer
Hur mycket jag än hoppas och ber
Tryggheten du gav mig i alla stunder,
vilade på djupa grunder.

Med andra ser jag ett fönster

Med vissa ser jag inte annat än hinder
Med andra ser jag ett fönster
Där ser jag horisonten
Där ligger möjlighet till liv
Och så finns det någon speciell
med vilken jag kan andas
medan jag samtidigt tappar andan
Hänförs berörs och rycks med
Upptäcker bara mer och mer
Jag ber livet om ursäkt för mitt hat
Hänfört tittar jag nu på det som ligger på mitt fat
Ingenting är visst
I morgon har inte lovats mig
Jag gör ett hål i molnen
Öppnar en springa i hjärtat för dig

Ett fönster


Jag lär mig sakta att vara ensam
Jag upptäcker att jag inte alltid
känner mig ensam
Men jag är fortfarande rådjuret
Alltid på min vakt
Redo att reagera
Tecknen
Bekräftelsen på att allt är slut
Att jag är hon
Hon det är synd om
Hon som ingen skulle vilja byta plats med
Men så möter jag dem som har varit här,
men som har lämnat platsen jag befinner mig på,
och jag ser att det finns ett litet fönster i min cell

Jag har tagit farväl av den första psykoterapeuten

Sitter här tufsig och oglamourös
orkar inte vara utseendemässigt ambitiös
och förr var det helt ok
Då när jag var med dig
Vi kände varandra inifrån och ut
oavsett en dålig hårdag eller håret uppsatt i knut
Jag har tagit farväl av den första psykoterapeuten
han blev ledsen över att jag slog den otäcka mannen på käften
Ledsen över att jag inte bryr mig om min egen säkerhet
Sånt som jag tidigare känt var en fullständig självklarhet
Vi blev ledsna båda två
Jag gav honom en kram när jag skulle gå
Han sa att jag nu bryter ny mark
Att jag inuti är lösningsfokuserad och stark
Jag tror att han har rätt
Jag måste bara finna ett sätt
Måste bara sluta vilja dö när det blir för svårt
Måste börja vara min egen stöttepelare och support

Hur lite jag visste

Tänk hur lite jag visste
Tänk hur lite jag visste om sorg
Hur hemskt det skulle kännas
Hur ont det skulle göra
Hur förändrad jag skulle bli
Hur lite jag visste om alla hemska känslor som skulle flytta in,
och hur lite jag visste om de som skulle flytta ut
Hur svårt det skulle vara att minnas dem när de väl var borta
Så lite jag visste om att träffa nya människor
Hur förstörd och synisk jag skulle bli
Min vackra oskuldsfullhet som gick förlorad,
i händerna på vidriga depraverade människor
Ja jag var faktiskt en gång värdefull
Ingen förvarnade mig om att det skulle vara så svårt att minnas
Då skulle jag ha filmat hela vårt liv och tryckt på repeat om och om igen