Etikett: Att förlora den man älskar

Änkan förblöder

admin1 kommentar

Livet högg sina knivar i mig
Blodet lämnade sakta min kropp
Sticksåren slöt sig till en början
men nu när chocken börjar släppa
rinner blodet i floder ur min kropp
Livet ligger runt mig i pölar
Hyenorna i rättssalen slickar girigt i sig
Nu skördar de frukterna av sina ränker
De som de smidde medan du kämpade för ditt liv
Och vi vakade vid din bädd
Det är priset för min oskuldsfullhet
och tro på det goda i en rutten omänsklighet
Men allt är ändå petitesser
för någon som inte andas per automatik

Det frågas om vad jag ska göra på julen

adminLämna en kommentar

Det frågas om vad jag ska göra på julen
Jag vet inte varför frågan ställs till mig
Kan man inte få slippa?
Kan man inte bara låta det va?
Alla vet ju att en stol står tom
Julen är djävulens påfund för ensamma själar
Kommer där med alla sina löften
Med sina glittrande ljus
Alla vackra bilder på ombonade stugor
Täckta av lagoma lager av snö
Fråga mig inte om julen,
den betyder faktiskt ingenting
Den visar bara upp sin hånfulla nuna,
och de enda starka känslor jag kan känna
är avundsjuka och förakt,
om nu någon lyckas få lite frid
Låter detta ogint så drick en skål för det
och bjud även din vän som sitter där breve

Jag har inget att ge

adminLämna en kommentar

Jag kände till en början
Då kände jag allt
Mitt hjärta var inte kallt
Tänkte att nog hade jag minsann att ge
Folk skulle få se
Att livet ger en andra chans
Men sen blev jag som bedövad
Går sen dess omkring bedrövad
Det var så mycket som behövde göras
Såg så många illusioner förstöras
Krigade så många, många krig
Och inte vet jag varför, men vänskaper dog
och plötsligt hände det aldrig att jag log
Inga äkta leenden och kvittrande skratt
Det som var min finaste skatt
Och minnet ska vi inte tala om
Det som fick mig att rabbla vetenskap och källor
lägger nu ständigt ut besynnerliga fällor
Jag bara undrar hur man kan leva utan några fasta rötter
Svävar nu runt i ovisshet utan fast mark under mina fötter

När någon frågar hur jag mår

adminLämna en kommentar

När någon frågar hur jag mår
så kan jag inte svara
Jag vill inte verka svår
men det går inte att förklara
Har man inte varit där jag har varit
så spelar orden ingen roll
där hoppet och alla har farit
och livet ställts på noll
Så hur svarar man egentligen på frågan
utan att verka alltför undanglidande
Kan man säga att någon bara släckte lågan
och jag känner bara tårarnas svidande?
Allt jag tvingades att gå igenom
allt viktigt människor borde få veta
försökte jag förmedla utan att något framkom
för döden hör till frågor som är alltför heta
Därför vandrar jag vidare i utanförskapet
Men har funnit mig i det
Jag finner mig i det egna sällskapet
Tar dag för dag i livet som smet

En dag finner jag

admin2 kommentarer

På natten kommer bilderna ifrån vår gemensamma tid
Minnena och känslan av att du ligger här bredvid
Här men ändå inte alls
Jag virvlar vidare i min vals
Jag såg våren, sommaren, och höstregn bli till snö
Valet står fortfarande kvar: leva eller dö?
Älskade, älskade tänk hur det blev
Tänk sen hur sorgen slet och rev
Vilken tur att ärren inte syns utanpå
för då skulle jag för evigt ensam få gå
För i den här världen handlar allt om utanpåskriften
och det är inte lönt att förvänta sig några skiften
Men en dag finner jag enhörningen i en glänta
Och då är jag beredd, och kommer inte vänta.
Då kommer jag kasta mig upp i sadeln igen
och rida i väg långt, långt bort i skymningen
Tillsammans med den som inte bara blev en vän
utan byggde en bro till det som ska bli till sen

Enhörningen bland män

adminLämna en kommentar

Jag vill inte att min längtan ska försvinna
Den som letar skall slutligen finna
Jag har sett mörkret som ingen borde se
När det inte finns någon att be
Jag har gått där maran bor
Och där Hades ror
Men i ett totalt mörker syns minsta strimma
I Styx började jag därför att simma
Ett rent tryggt hjärta ska jag söka
Det känsliga hjärtats slag vill öka
Det vill virvla, skutta och rusa
När det är rätt behöver man inte krusa
Det har sagts att jag söker en enhörning bland män
Det sporrar mig bara ännu mer, för jag söker inte en vän

Slutet på en era som varade i ett år

adminLämna en kommentar

Idag är sista dagen på en märklig tid
Den brutalaste av alla och förändrade allt hos mig som individ
Nu tar jag sats och startar både gammalt och nytt
Säger farväl till caféet där jag bott och dit jag har flytt
Farväl, vänner som försvann!
Jag gläds åt de nya jag fann
Jag kämpade och slet för att inte sjunka ned för gott
Jag krigade och övervann så mycket, och gläds nu åt allt jag fått
Farväl alla tomma ord och floskler, tack ändå att vi var solitärer
För som sådana litar man inte så mycket på chimärer
Jag ser de mänskliga mötena som små livbojar vart och ett
Även om de bara var där och då, så hjälpte de mig på sitt sätt
Vi är inte bra på döden och inte särskilt bra på livet
Vi människor av idag. Vi tar tyvärr så mycket för givet

Kylan har frusit ned

adminLämna en kommentar


Här lever jag nu
Utan dig
Och kylan har frusit ned hela stan
Tio grader var det i morse
Jag tappade orken helt igår
Det var Försäkringskassans byråkrati
och psykiaterns ointresse
som tömde mina sista krafter
Jag berättade för psykoterapeuten i dag
Jag sa att jag har svårt att se framåt,
innan jag återvände ut i kylan
och tänkte att det hade varit bra
om jag också kunde frysas ned en tid,
medan känslorna rasar färdigt
För jag orkar inte inventera mer
Inventera vidden av förlusten
Förklara för nya människor
Klistra på mig masken
och ständigt känna mig
Miss
förstådd
Miss
bedömd
Miss
handlad
Miss
brukad
Miss
gynnad
Miss
tänksam
Miss
haglig
Miss
anpassad

Misantropisk

Det som inte fick hända hände

adminLämna en kommentar


Det som inte fick hända hände
Någon drog ur sladden
I mörkret har jag famlat
Vänner kom till
Vänner föll ifrån
Livet prövar inte en i taget
och man vet aldrig när det är ens tur
Jag sprang ensam i natten
Jag krigade och gör det än
och samlar ihop spillror
i en minnesmosaik
Jag vill att människor ska få veta
Få veta att förlusten bara är en del
Att det är allt det andra som knäcker mig helt
Det sägs att man lär sig av kriser
Otäck kunskap man inte vill ha
Men jag hoppas att det kan komma någon till del
Jag berättar allt det här för dig,
i gryningen vid vår minnesplats

Både gud och Buddha vet hur dåligt jag har mått

adminLämna en kommentar

Här under björken
Alldeles vid häcken av tujor
Ligger 21 år av mitt liv
Här ligger du mitt superlativ
Här ligger även en stor bit av mig
Kanske blir jag aldrig mer ok
Innan de bar ut dig på bår
flätade jag dig ett armband av mitt hår
och en fläta av ditt passade jag på att ta
Men din doft den försvinner da för da
Jag tänker på alla dagar som jag klarat
Då jag har ropat utan att du har svarat
Jag har utsatt mig för risker och struntat i allt
Vandrat genom mörker och det har varit så jäkla kallt
Ödsligheten och atomvintern mitt i solskenet
Sönderfallet och smärtan genom bröstbenet
Och ändå vill jag tro att du har sett på
Kanske måste jag tro för att orka stå
Människor omkring mig
Några har jag förlorat och några har jag fått
Både gud och Buddha vet hur dåligt jag har mått
Men jag har också haft oaser och pauser ifrån min sorg
Har kunnat skratta rusig av vin och öl på stadens krogar och torg
Har levt som om varje dag har varit den sista
Smärtsamt medveten om att allt kan man mista
Men nu ska vardagen ta plats
Att jag är redo har förutsatts
Må jag orka och inte bryta ihop
och falla ned i en grop
utan finna någon sorts liv
Våga drömma och vara naiv
Tro på att kärlek kan komma igen
Att det finns någon som blir mer än en vän