Genomskinlig vätska
Kan vara så mycket
Kan vara ett stycke
Tinad snö
Livgivande vatten
Kan vara en sjö
Vattnet som så många är utan
Imma på rutan
Vodkan i flaskan som bara ställer till
En bit av ett moln
De hårda strålarna i duschen när ångesten inte ligger still
Svetten när jag slår på en säck
Fukten av en kyss
Mina tårar alldeles nyss
Vätskan i droppet
När de stängde av det
Dog hoppet
Ibland tror jag att hoppet bara glimmar till
Ibland tror jag att hoppet bara är en del av livets barbari
för att hålla kvar mig i mitt slaveri
Utan hoppet tar inte besvikelsen lika hårt
Men ändå kommer det då och då
Jag sitter ensam i köket och orkar inte laga mat
Jag orkade inte skynda mig för att hinna
Ljuset och solens strimmor hann försvinna
Nu sitter jag i det som blev kvar
Det var så lite
Jag trodde aldrig det
Vi hade nog inte inventerat
Vi hade så mycket investerat
I varann… i varann…
men du försvann
Döden skilde oss åt
Jag kan nästan höra ditt förlåt
fast att du är helt utan skuld
Tänk att det här blev mitt liv
Nyss satt du här bredvid
och vi planerade vår framtid
Alla är lika trasiga som jag
En stad av trasiga hjärtan
De käkar piller mot smärtan
och ingen vågar pröva något nytt
Låter nya sota för det som flytt
Och just när den vidrigt trista vintern får för sig att bli kall
då känns det särskilt svårt att orka stå pall
Då pratar jag med er som dog
Då pratar jag med er som etsat sig fast
och dig du fina jag ännu inte har mött,
för än har inte det sista hoppet dött
Ja jag klamrar mig fast i det
medan snön blåser som isiga pilar
på oss och dem som passerar förbi i sina bilar
Jag står och väntar på bussen
jag tänker på min lägenhet som en gång var ett hem
Tänker på min älskade som också var min vän
Alla är lika trasiga som jag
En stad av trasiga hjärtan
De käkar piller mot smärtan
och ingen vågar pröva något nytt
Låter nya sota för det som flytt
Jag kliver av vid hållplatsen där jag bor
Och snön som virvlar och yr omkring
Och jag, jag halkar runt i ingenting
Jag går dit mitt hem var
Där du inte är kvar
Till dörren med mitt namn
Men en dag hittar jag nog hem,
men frågan är hos vem
Alla är lika trasiga som jag
En stad av trasiga hjärtan
De käkar piller mot smärtan
och ingen vågar pröva något nytt
Låter nya sota för det som flytt
Det sägs att det krävs en by för att fostra ett barn,
men det krävs också en för att trösta en människa i sorg,
för det klarar man inte själv i sin borg.
Tänk hur många som har krävts för mig!
Tänk hur många möten!
Hur många samtal!
Hur många ord!
Hur många kramar,
jag har behövt för att orka leva!
För varje sorg som är ny,
krävs en hel by.
Du dog fort
Jag dör långsamt
Kontrasten skär upp avgrunder
Jag trodde att jag ägde orden
men har inga alls
Skratta Pajazzo
Le och ta dig ut
Putsa på ytan
Och tala tidens språk
Det var aldrig min mening att det var så det skulle bli
Det där dramat som har präglat mitt liv
det var inget jag på nåt sätt valde själv
Det valde och plågade mig men gav mig också mitt driv
Vissa av oss tycks vara ämnade för det. Och det kostar verkligen på
Dramat valde mig och jag hade så gärna sluppit, och levt ett liv mycket vanligare än det här,
men mitt liv var tydligen inte ämnat att vara så
Trots att jag sökte tryggheten och en kurva som var linjär
I de mörka dalarna är ensamheten total
Så ödslig och brutal
Du kan aldrig förstå det på riktigt förrän det händer dig
När livet sliter allt ur din famn,
och du förtvivlat skriker varför händer det här mig?
Varför är kvällen så mycket mer förtrollad än dagen
Varför ligger världen för mina fötter då?
Varför kan det inte alltid vara så?
Varför väntar vardagen så obarmhärtigt på morgonen?
Varför kan inte nattens magi stanna kvar?
Känslan då jag inte är ensam, som är så underbar
Varför kan inte det ordlösas svar på allt stanna i ljuset av gryningen?
Varför kan inte minnet av nattens möten lugna mig då?
Det är mycket jag aldrig kommer att förstå
Måste alla tvivel ligga där på lur när ljuset vinner över mörkret?
Varför kan inte det enkla få stanna en stund,
och ge mig någon sorts grund?
Är det för att livet aldrig får vara lätt?
Är det för att det ljusa alltid måste kontrasteras av mörkret för att inte dö?
Eller är det för att jag för evigt ska kastas av vinden som ett rö?
I dag är det ett år sedan vi fick veta bestämt
Vi skulle inte vara tillsammans jämt
Tiden frös till is och stängde in oss i en bubbla
Tiden kändes kort men samtidigt som den dubbla
Bilderna flimrar förbi
Jag minns mitt skrii
Jag stod i parken i gryningen och bara skrek
Snön bäddade in men lyste samtidigt kall och obarmhärtigt blek
Du skulle inte leva tills det blev tö
Vi skulle passa på att leva i väntan på att du skulle dö
Jag minns kramar och närhet men också hur du sakta försvann
Jag gläds över vår kärlek och allt vi fick, men det var så mycket vi inte hann
Herregud så mycket jag tvingades igenom sen
Jag har blivit älskad av den yppersta av män
En sort av vilka det bara finns otroligt få
Men om jag inte söker igen hur ska jag orka gå på?
Oavsett hur många tårar och upprivet bröst
Oavsett hur mycket ångest och så långt ifrån tröst,
så tänker jag inte släppa möjligheten att få älska igen
Jag vet att du skulle ha önskat mig det, min fina älskade och vän
Det lyser i bröstet på mig och det ljuset släcks inte alls
Det släcks inte förrän luften har slutat sippra ned för min hals
Sann kärlek ristar in sina spår
och de bär jag med mig vart jag går
De hjälper mig att rikta min kompass dit jag behöver. Dit jag verkligen ska
Jag önskar så innerligt att jag kan skratta på riktigt med någon en da
Ring klocka ring! Ring ut detta vedervärdiga år som så obarmhärtigt dök upp!
Ring ut det för gott
Det vidrigaste år jag nånsin fått
Låt det förtäras av syret i luften! Låt svavlet i det brinna upp!
Året som tog så mycket från oss
Nästan hela livet slets loss
Herregud vad jag och mina nära har fått lida
Fan vad vi har fått utstå utan dig vid vår sida
Jag har lidit och blött, gråtit och skrikit och ångesten skickade en hel trupp
Din varma mjuka godhet i kombination med din styrka
Den kunde vi andra inte annat än dyrka
Och fattigt blev allting sen
Din låga släcktes hastigt som bara den
Jag föll och slutade inte falla och förstod att det kan hända alla, oavsett kön, yrke och grupp
Orättvist och grymt är livet
och jag fattar verkligen inte motivet
Ett ohyggligt år är till ända
och jag ber till alla makter att det nu ska vända
Jag ska försöka värna det jag får och inte granska så mycket under lupp
Jag tar i trä och ber om hopp och ljus
Behöver inte så mycket, inget liv i sus och dus.
Om det här vidriga året, jag nätt och jämnt överlevde, har lärt mig nåt
Så är det att sluta jaga det som flytt, och ta vara på stort och smått
Jag hoppas att jag ska kunna gå vidare och älska på nytt, för jag måste bara upp
Jag är säker på att jag kan om jag bara får
Att leva utan kärlek är att förslösa sina år
Jag hoppas att gråten ska blandas med mycket skratt
att glädjen ska ligga mellan sorgen och leka ta fatt
Jag hoppas så innerligt att jag aldrig mer får ett sånt här år
Jag hoppas att jag får känna mig levande och att det går
Så ring klocka ring. Ring in. Ring ut.
Ring av bara helvete så det här jävla året tar slut…
Och ger upp…
Gott Nytt År önskar det känsliga hjärtat och passar på att tacka för att ni har följt mig under det värsta året i mitt liv! Jag hoppas att ni nu följer med in på det nya året som jag hoppas blir mycket, mycket bättre… KRAM!
Idag skulle du ha fyllt år
Du som var så vacker med gråsprängt hår
Idag skulle vi ha firat dig med pompa och ståt
Du skulle fylla 65, men idag hörs bara gråt
Människor tröstar mig med att jag i alla fall fick uppleva det som är så få förunnat
Äkta varm innerlig kärlek, trygghet och respekt. Du älskade mig som ingen annan kunnat
Det hjälper mig tyvärr föga
Det lämnar mig med krav som är höga
Mörkret är korpsvart och förlusten är avgrundsdjup
Och där långt nere på botten ligger en del av mig som föll ned i detta stup
Om du hade levt idag så hade vi träffat hela släkten eller så hade vi rent av rest bort
Du ville inte ha stora gester och gillade inte pråliga fester Nä du var en annan sort
Tack älskade, älskade make och far till min son
Jag vet att allt som livet ger bara är ett lån
Tack för att du såg mig med din varma blick
Tack för de underbara åren vi fick
Inget av det skänker tyvärr någon tröst
Jag saknar din famn och lugnande vackra röst
Saknar när jag somnar
Saknar… när jag vaknar…
Ett känsligt hjärta Hem 