Jag är långt hemifrån

I skuggan av kärleken jag har fått
gäckar förgänglighetens ångest
Skörhetens och åldrandets fasa
Så lätt kan allting rasa
Jag är långt hemifrån
Flera hundra mil bort
Då blir det så tydligt, allt jag blev berövad
Då blir det uppenbart att jag inte bara blev prövad
Min historia. Mina rötter
Det som uppkom med oss
Det som tog åratal att bygga upp med alla viktiga element
Levt liv tillsammans som ett stadigt fundament
Det låter kanske frestande att få börja om på nytt
Men när man blir tvingad,
är det inte något annat än ett överfallsrån
Det plågar mig när jag är långt hemifrån
Jag söker mig därför till ljuset i det nya
Hoppet och kärleken som jag har fått
Söker mig till den bästa av famnar
Vi går hand i hand vart vi än hamnar
Och ändå är det långt till land
Och nära till stormens öga
Men jag klamrar mig fast
i känslovågornas tvära kast

Det är ingenting

Vi ska ut på ett hav
Vi vet inte hur vindarna bär
Jag ska bort ifrån alla vardagskrav
Men det största är att jag är
Mitt i ett liv
Mitt i närheten till en annan människa
Det är ett sånt gigantiskt kliv
Vi ska ut på ett hav
men det är ingenting
Det är ingenting jag inte kan klara av
Det är ingenting mot att ha haft sitt hem vid en grav

Tänk vilken tur att det inte var du


Tänk vilken tur att det inte var du
Vilken tur att det inte var du som förlorade din man till cancer på åtta veckor
Vilken tur att det inte hände dig
Nu när du sitter där och säger att man är sin egen lyckas smed
Nu när din livsfilosofi bygger på kontroll
När du talar om att sorg inte är en sjukdom,
utan något man bör klara själv
Vilken tur att det inte har hänt
Ödet, slumpen dödens bila har ännu inte huggit ner någon du har kär
Du är politiker Du är journalist Du är läkare Du är psykolog
Du är ung och vis som världen
Du har svaren
Vilken otur att det syns
Att du
Tänker

Inför den dagen då du inser att du hade fel
Inser att livet bestämmer själv
Och det rår ingen på

Kanske är jag ett spöke

Traumavibbar dallrar i luften
Jag andas med magen
Jag försöker koncentrera mig
Jag är någon annanstans
Jag är inte här
Det hemska har inte hänt
Kanske är jag ett spöke
Kanske dog jag där och då
Kanske är det därför jag går omkring och tar farväl?
Häromdagen i duschen hamnade jag plötsligt vid begravningsplatsen
Där vid mausoleet där den gråtande kvinnan stod i relief
Där jag grät hejdlöst i timmar på en iskall bänk
Jag kunde känna den råkalla luften
och höra trafiken utanför
Jag väcktes av min älskades oändligt varma famn
Och då blev jag levande igen
Ja, jag tror inte att jag har varit så levande någonsin…

Året som gick

Jag hoppas att jag aldrig mer ska gå hem ensam mitt i natten genom den mörka skogen och inte bry mig ett dugg
Att jag ska gå med tårarna rinnande i regnet
Att jag ska känna den totala övergivenheten i en atomvinterkall natt mitt i sommaren
Att jag aldrig mer ska känna mig så bestulen på allt,
men jag vet att det kan hända när som helst
Och jag undrar om jag någonsin kan bli helt trygg igen
Det tog tusentals dagar att få det vi hade och femton sekunder att förlora allt
”Du har obotlig cancer” sa läkaren till dig
Åtta veckor senare försvann vårt liv
Du for till himlen
Jag hamnade i helvetet

Jag satt där i ur och skur

Jag satt hos dig varje dag
under björken där ekorren bodde ett tag
Jag såg årstiderna passera förbi
Jag satt där i ur och skur
och ändå kändes det som att naturen höll mig i sin famn
Jag såg miraklen ske framför mig
Fast att allting brann upp
Jag satt i askan och röken
Men platsen var mitt hem,
och när röken sakta försvann
Då kunde jag se att något hade börjat gro

Vi besökte din plats

Vi besökte din plats igår
Två hjärtan vars nycklar passade varann
Mitt namn finns på din sten
Jag var din maka
Jag ville att det skulle vara ristat i sten
Det vill jag för evigt
Jag vill att du ska veta att vi har det bra,
och att jag kunde älska på nytt,
när allting blev rätt
Jag hoppas att du gillar honom som jag
Jag gråter för att glädjen förlöser sorgen
Jag gråter för att förlamningen släppte
Jag låter nu ekot av dig sjunga högt,
när jag somnar i min älskades famn
Livet hatade mig nog inte ändå
Det gjorde sitt allra bästa,
men döden rådde det inte på

Alla hjärtans dag

Alla hjärtans dag
All smärtans jävla dag
Det blir ofta undanskymt
Ibland är firande grymt
Grymt för de som inte har något att fira
För dem som inte känner kärleken spira
Jul utan släkt
Kalas utan vänner
Nyår med bara kras utan kalas
Det är aldrig kul att stå utanför
Ändå är det de vi så ofta gör
Alla jävla hjärtans dag
Den firar inte jag,
och vem var den jäkla Valentin?
En martyr under en giljotin?
Kanske är det en minnesdag för att vi också ska lida lite grann?
Vi som har mist eller som aldrig någon kärlek fann?
Nej jag ska fira på mitt eget sätt,
det finns inget som känns mera rätt,
och det är att fira att hjärtat fortfarande slår
Låt oss alla fira våra hjärtan så mycket som det går
Om det bara slår för oss eller för någon annan spelar ingen roll
Allt som betyder något är ju att pulsen inte sjunker ned till noll
Så jag tänker hädanefter fira alla hjärtans dag med glädje och ro
Tack mitt fina hjärta sluta aldrig klappa för en dag bygger någon en bro
Men till dess räcker det bra med att du slår för mig
Att du pumpar mitt blod och gör mig levande är ett mirakel i sig
Så tack mitt hjärta
Tack
Tick, tack…
Tick, tack…

En av många versioner av sliding doors

Herregud varför vaknade jag upp till det här
Fan hur dessa vidriga insikter tär
Säg att det här bara är en version
Säg att detta bara är en hemsk illusion
Säg att kläderna jag har tagit på mig,
de har jag tagit på för dig
Idioterna har jag träffat bara för att jag skulle ha något att skriva om
De var bara en spännande field trip, vi bara plockade dem som kom
Säg att hjärtlösheten och atomvintern bara är ett smakprov
Någonting man kan skjuta framför sig genom evigt uppskov
Bara en försmak av en av många versioner av sliding doors
Bara en snedtändning på horse
Säg att orden som bara studsar ned för oförstående kroppar
är som illusionerna i The Shining där blodet droppar,
och att kyssarna och kramarna utan kärlek bara var en film jag såg
bara lite graffiti på ett tåg

Ensamhetens svinhugg

Ensamhetens svinhugg
Ångestens vidriga ansikte
Känslomässig skörbjugg
Så transformerat i varje människa
Den döljer sig bland texterna och bilderna…
Ligger och lurar mellan raderna
Ibland i förgrunden
Ibland i bakgrunden
Som att vandra på en kyrkogård
med stupade relationer
Frenetiskt trängs de undan
överröstas av sorgliga toner,
och då sipprar minnena fram.
Alla ljuger i stort och i smått
Lampan lyser rött medan jag svajpar på
Frustrerande för det händer inte nåt
Folk är inte monogama
De är inte ens tama
De kan dra
Såna behöver inte jag
Men imorgon är en ny dag
Då kommer jag att träffa någon
som kan älska som jag