Jag har genomgått en metamorfos
Jag trodde inte att jag kunde bli en helt annan över en natt
Jag hade den unga flickan i mig
Jag hade energi
Jag hade glädje
Och drömmarna
Och superkraften du gav
Över en natt blev jag en annan
Över en natt slocknade du
Slocknade jag
Jag var mor
Jag var hustru
Jag var levande
Nu sitter jag vid platsen jag valde
Där ditt stoft ska få vila
Där vilar också vår framtid
Den vi aldrig fick
Du har redan bländat så mycket
Du har alltid funnits där,
vetat vad du skulle göra,
varit ett rotsystem för mig och min familj.
Men nu när nöden drabbade oss,
skiner du och strålar ut så mycket värme,
att min bröstkorg känns trång.
När ensamheten och ångesten känns outhärdlig,
så hör du av dig.
Pratar om att det kommer att gå bra.
Pratar om vad vi ska göra.
Gör ett hål i den gråsvarta väggen,
och visar på vägen som faktiskt finns framför,
fast att den inte syns på håll,
under skuggorna.
Du månar och tänker på oss,
är som en flytväst åt oss drunknande.
Du kommer med mat och bäddar mjukt.
Du får mig att börja tro.
Tro på värme och medmänsklighet.
Tro på att ta hjälp av andra.
Tro på att jag kanske inte,
kommer fastna här på botten för evigt.
Tack vare dig min vän,
djupt rotad i mitt anknytningssystem.
Människor som drabbas av döden,
kan bete sig precis hur som helst.
Jag vet ju det.
Men ändå när det händer,
så tror man inte att det är sant.
Ofta är det dem som borde vara nära,
som visar att de inte alls är det.
Som blir krassa och kalla,
och börjar prata om sitt.
Börjar prata om pengar och praktikaliteter,
när himlen har fallit ner,
och marken försvunnit under fötterna.
Sånt glömmer man aldrig.
Svinighet som aldrig kan skylas över.
Kyla som aldrig kan bli till värme.
Det var nu vi behövde er,
men ni trädde inte fram.
Farväl för alltid,
och tack för att vi fick veta.
Människor som drabbas av döden,
kan bete sig precis hur som helst.
Några börjar glänsa och glimma,
kliver fram och lägger sin värme över oss.
Håller om och vaggar oss till sömns,
talar om en dag i taget,
lovar att vi kommer att överleva.
Kommer med mat,
kommer med omsorg,
håller om och finns där.
De kommer finnas i våra hjärtan för evigt,
för nöden prövar vännen,
som ett sanningsserum.
Nu vet vi vilka ni är och vi släpper er aldrig.
Ett känsligt hjärta Hem 