Etikett: Att förlora den man älskar

Min son och jag

adminLämna en kommentar

Min son och jag
Vi var med om en ödets tsunami
Vi var med om sånt som ingen borde få vara med om
Det finns nu ett band mellan oss som inte kan brytas
Vi har varit i en värld som inte många har varit i
Vi har legat och lyssnat på andetag och vetat att de skulle ta slut
Vi har lyssnat och hållit andan när andetag har stannat upp
Och blivit stela av skräck
Vi har blivit så lättade att vi velat dansa av att höra en djup inandning åter starta en andningsrytm
Vi har vandrat inneslutna i en bubbla,
som bara har handlat om liv eller död,
där vi hela tiden innerst inne vetat att döden kommer att gå segrande därifrån,
bärande på vår älskade, finaste fina
Min son och jag

En dag kunde jag plötsligt se

adminLämna en kommentar

Vattnet flyter på
Molnen svävar förbi
Människor passerar
Jag har suttit still,
och bara sett dem gå
Jag hamnade i ett vakuum
Allt stelnade till och inga tårar kom ut
Men en dag kunde jag plötsligt se
Jag såg en solstrimma tränga sig igenom det tjocka täcket av moln
Och jag fick se att människor kan komma närmare än man tror
Isen smälte och tårarna kunde åter börja rinna
Sorgen tycks inte kunna röra sig utan andra känslor som knuffar på
Nu blandas gråten med skratt och för varje skratt
klarar jag ännu en natt

Återerövra det som var mitt

adminLämna en kommentar


Hela min kropp vrålar ut sin misär
Att vara utan närhet och beröring, det tär
Övergivenheten, när livet pågår utanför
Som en fest man inte blev bjuden till
Vetskapen om att livet passerar
Ödet ler hånfullt och grimaserar
Jag vill ta livet tillbaka
Jag vill återerövra det som var mitt
Mitt förlorade hopp
Min trygga starka kropp
Jag skulle vilja få tillbaka min aningslöshet
då dagarna rullade förbi i en aldrig sinande ström
Jag vill hitta tillbaka till tanken och känslan: det händer inte mig
Men varje kväll spelas filmen upp i mitt huvud: Det hände dig
Min älskade, mitt liv, bärare av mitt förflutna och min framtid
Du bara slets helt brutalt ifrån mig och du är borta för alltid

Min fina muminfamilj

adminLämna en kommentar

Man ska ha ett bra nätverk heter det
Inte så lätt när människor bara dör,
och man har levt som svanar
Mitt nätverk är litet och brokigt
När min älskade försvann
såg jag vilka som var något att ha
Mina nära och kära
Inga vanliga människor
Inga trista människor
Utan de är mer som en muminfamilj
Det slog mig häromdagen när det var som värst
och jag var ett litet osynligt barn som farit illa,
att min muminfamilj gjorde var sitt
Var för sig månade de om mig
De finns där fast att jag inte alltid såg dem
Fast att jag ibland nästan krossades av ensamhetsskräck
Men när jag kom till sans kunde jag faktiskt se
Jag såg att de finns
Min familj
Jag har ingen vanlig familj
Jag har en muminfamilj
Och en muminfamilj borde alla önska sig.

Utan mitt bagage

adminLämna en kommentar


Andra kanske har något att hålla fast vid
Själv måste jag tänka nytt
Nu är jag här för första gången
Ny i min egen stad
Det hade kunnat vara spännande
Rent av svindlande
Något nytt
Men det är inte min verklighet
Inte med mitt bagage
Eller var det just det jag förlorade?
Jag samlar ihop spillror
Försöker hushålla med min kraft
Min kropp är inte som förut
Orkar inte med
En definitiv nitlott i livets lotteri?
Vem är jag med mina nya erfarenheter?
Finns en gnutta värde kvar?
Jag söker glimtar av ljus
Bortom eländet
Bortom ensamheten
Bortom det enorma sorgeberget
och vid sjöarna av tårar,
ligger där en båt förtöjd?

I chockens efterspel

adminLämna en kommentar


I chockens efterspel,
gör rädslan för smärta
att känslorna stelnar.
Tiden slutar att rusa.
En minut kan vara i en evighet.
Det välbekanta sveptes iväg.
Så enkelt och så snabbt.
Ett liv. Borta.
Några tittar bort
och ruskar olustigt på sig.
Några träder fram och skyndar till.
Men de allra flesta tiger still,
och hoppas att det aldrig, aldrig kommer att hända dem.
Fast att vi alla vet att det inte handlar om om…

Fasa för helgen

adminLämna en kommentar

Vem kunde ana att jag skulle fasa för varje helg
Nu förstår jag dem som söker lindring i butelj
När torsdagen kommer börjar hålet i bröstet vidga sig till en krater
När torsdagen kommer börjar mina inre hånfulla röster spela upp elak teater
En pjäs om evig ensamhet
En kropp och själ som svälter ihjäl
En berättelse om torftighetens träl
Hånet sjunger och sjunger
om evig närhetshunger
Utlämnad åt verklighetens ovarsamhet
Ensam framför TV:n med en påse kolhydrater
Endast ekon av kollegor och kamrater
Vidriga grymma liv
Döden bara stal
Inte lätt att vara positiv
Det här kan inte vara min final

En människas närhet

adminLämna en kommentar


Jag kan gå runt och tala med dig,
och låtsas att du är här.
Jag kan nicka som om jag håller med,
när någon påminner om alla fina minnen.
Vårt liv vi hade tillsammans.
Vår kärlek.
Men när mörkret sänker sig,
och väggarna vrålar av tomhet
och ångesten har tagit mig i besittning,
så inser jag snabbt att ingenting, ingenting
utom en människas närhet kan hjälpa.

Med dig var jag vacker

adminLämna en kommentar

Sorgen har spetsat mig som ett spjut
Den gör mig ful och har tagit sin tribut
Jag betraktar kroppens förfall
Det är klart som kristall
att jag blir aldrig densamma som jag var med dig
Jag tar farväl av både dig och mig
Jag såg i går
att jag har fått gråa hår
och som en extra bonus
en ökad muskeltonus,
som ger mig värk och smärta
utöver det i mitt hjärta
Huden har tappat sin spänst
och musklerna är inte i tjänst
Saker som du inte skulle ha sett
Du skulle ha sett ett annat porträtt
Med dig var jag vacker och sund
Med mig är jag sliten och rund
Jag valde inte, men ödet valde mig
Ödet var dödens lakej

När rätt blir fel och fel blir rätt

adminLämna en kommentar

Sverige, Sverige fosterland vad hände med din heder
Sverige, Sverige fosterland ser du inte vart allt leder
När rätt blir fel och fel blir rätt,
hur kan något gå annat än snett?
Drottninggatans offer och anhöriga så oerhört drabbade
Så många liv, hopp och framtider sabbade
Dessutom uteblivna inkomster och ekonomisk ovisshet
Det är det som väntar den som drabbas av terrorns och våldets omänsklighet
Hur kom det sig att offer ska betala det högsta priset,
och förövare kan snirkla sig undan på det här enkla viset?
Lidandet kan naturligtvis inte mätas i pengar
Inget kan kompensera för älskade som inte längre sover i sina sängar
Men den ekonomiska kostnaden ska inte betalas av den som redan blöder
Kostnaden ska betalas av den skyldige och de som våldet föder