Jag vaknar inte till vårens dofter
Jag vaknar med odören av tunnelbanan i näsan
och smaken av järn i munnen
och ljudet av det tröstlösa slamret
Ett slammer av en stad som aldrig blir klar
Som aldrig kommer ligga lugn
En stad man inte kan känna sig hemma i
I ett land som inte följer spelplanen jag fostrades att tro på
Jag ångrar, jag ångrar att jag inte gjorde uppror,
och bara släppte taget om duktigheten som drev mig så,
när samhället ändå hånler åt oss som försöker kämpa på
Ett känsligt hjärta Hem 