Fy fan vad bra vi kunde ha haft det
Du och jag och den underbara sommaren
Fan vad vi skulle ha levat
Älskat
Njutit av solen
Fan vad vi skulle
Fan, fan, fan
Vi skulle ha cyklat omkring i stan
Gått på fik
Badat och kramats
Fan vad vi skulle
Jag skulle ha varit hel
Jag skulle ha levt
Varit här
Fan, fan, fan
Kanske visar det sig att jag också är död
Det vore rimligast
I mitt hem
Där jag inte längre är hemma
Där sätter jag låtar på repeat
Flyr i tanken till retreat
Men allting står bara still
Längtar så att jag dör och ännu lite mer
Inser hur naivt det är att tro att det finns fler
Måste veta vad jag vill
Måste släppa allt och tänka nytt
Måste släppa det som flytt
Men än finns du i varje cell
Blir en omöjlig referens
Stör alla andras frekvens
Ångestens röst blir allt mer gäll
Under tiden flyr jag för mitt liv
Någonstans hörs lärarens röst, skriv, bara skriv!
Och rad läggs till ännu en rad
Och varje bokstav lägger sig på plats
Hjälper mig att ta ny sats
Men kommer jag att någonsin åter bli glad?
Tvåhundrafemtio liv
Slocknar varje dag
Hisnande perspektiv
Nittiotusen i Sverige dör varje år
Som en hel kommun
Hundratusentals med sorgesår
Och så ska man fira en första för allt
En första midsommar utan dig
Gladdes åt att det regnade och var kallt
Idag är det min första födelsedag utan dig
Tjugo födelsedagar firade vi ihop
Ha den jävla äran på mig
Firar med en vän På nån jag litar
Hjälper mig med att få dagen att gå
Full fart framåt och supa skallen i bitar
Tio bröllopsdagar firade vi
Hålet i bröstet gapar öppet
Allt slits upp inuti
En första sonens födelsedag
Vidriga tanke
Sen din bemärkelsedag
Så kommer en jävla fucking jul med alla traditioner och minnen som hör till
I mars kommer dagen då du dog, hur kommer jag att må då?
Sen ska man gå vidare för då har året gått och vi har kommit till april
Jag trodde inte att det kunde vara så kallt och rått
Så helt jävla hjärtlöst och bisarrt
Vilken bild av mänskligheten jag har fått
Vem är jag och vad har jag när första året är slut?
Har jag ett liv? Vill jag vakna? Är jag levande död?
I trehundrasextiofem dagar har jag i så fall lyckats stå ut
Hundratusentals första sorgeår har passerat med eller utan stöd
Jag är helt desperat
Ensamheten krossar mig
På TVn hörs ettrigt matchreferat
Meningslösheter, plattityder, ytligheter och numera ett nytt obegripligt liv
Är villig att göra nästan vad som helst för att slippa
Ödsligheten är större än Saharas öken, och så tjock att den behöver skäras med kniv
Verkligheten är kallare än en vinter man vill skippa
Mörkret är mörkare än Thailandsnätter
Är helt desperat, men söker inte en sexkamrat
Sex som gympapass med snabba reträtter
Kroppar som varor att konsumera
Ok ta mig och ät upp det du vill ha
För dig kommer det många flera
Kasta ut det som är kvar med övrigt avfall
För jag har tappat alla illusioner
Så kör på bara ge inget av dig själv, var bara iskall
Mister du en återstår det miljoner
Det som finns kvar av mig är ingenting att ha
Allt som vi vårdade, min älskade och jag
allt som var dyrbart känns nu draget i smutsen
Nu när han inte är här är jag bara svag
Nu kan ingen se mina facetter
Inget heligt kvar, inget fint, inget sårbart och skört
Allt har tvingats bort med tillgjorda piruetter
Kör bara på med allt ni har
Låt ångvältarna rulla över mig
Lämna mitt tillplattade hjärta kvar
Jag befinner mig simmande på ett mörkt hav
Ibland spricker molnen upp och värmer mig
Hindrar mig ifrån att frysa ihjäl
Jag simmar ibland med blicken mot botten
Och ser bara mörker
Men ibland ser jag framåt
Ser färgerna och skönheten
Ser liv
Ibland blir vågorna så höga att jag nästan drunknar
Kan inte andas
Men så inser jag att jag ska ta en våg i taget
Och då överlever jag en stund till
Ibland blir vattnet kav lugnt
Solen skiner ifrån nästan klar himmel
Då lägger jag mig på rygg
Och bara flyter med
Ser då solen och molnen svepa förbi
Säger till mig att livet går vidare
Jag vet att jag kommer att komma fram
Någon gång
Kommer att komma hem igen
Hem kommer att vara något annat
Andra andetag
Jag kommer att stiga upp på en helt annan strand
Och på den stranden finns bara plats för mina lysande solar
Vissa dagar är livet extra fult
Människor är extra idiotiska
Så jävla puckade
Äckliga
Vidriga
Men då lyser de fina desto mer
Strålar över klotet
Dränker mörkret hos de andra i ljus
Hindrar mitt inre ifrån att förtäras
av simpelheten hos ett andefattigt, syniskt folk
Vissa dagar känns slagen mot boxningssäcken
Underbart
Vissa dagar känns gasen i botten på motorvägen
Som det enda rätta
Vissa dagar kan min vrede inuti ersätta ett kärnkraftverk
Lika giftig och skadlig
Vissa dagar vill jag fly till ett evigt raveparty
Och stanna
Om ensamheten blir för stark
Gräver sig in
Ångesten tar mig i besittning
Kanske jag dansar för dig
fast jag inte borde
För att slippa
Välja bort
Istället för att välja till
Istället för att få
Glöden som aldrig slocknar
Dansar
Förälskad
men inte älskad
Dansar hypnotisk
Lätt psykotisk
Börjar om på nytt
Som en kamera drar jag snabba slutsatser
Dömer hunden efter håren
Glömmer värdet av såren
Den som sitter fast på fotot
kan inte försvara sig
Swish, swish svajpa förbi till nästa
Åh nej! Nästa!
Människa utan historia blir bara yta
Som en pryl man enkelt kan byta
Kött
Ögonfägnad
Kuttersmycke
Konsumtionsvara
Om jag visar mina,
så visar du dina?
Bilder…
Bredvid dig när du sover min vän,
lyser din värme så starkt att jag känner den än
Hela du välkomnar mitt frusna jag
Stöter inte bort
Du är en särskild sort
Jag har sett dig genom hela natten
Jag har känt dig tätt intill
Så mån om att hålla min själ still
Jag har hört ditt hjärta slå
I sömnen kan man inte kamouflera
Inte alls maskera
Kan inte ljuga med kropp eller tunga
Kan inte förvränga eller manipulera
Det får mig att sluta fundera
Tänk om allt var som på natten med dig
Tänk om allt kunde vara så enkelt och lätt
Jag måste våga. Det finns inget annat sätt.
Att blicka framåt
Jag måste ge det en chans
Jag måste komma till sans
Måste ge mig till känna
Jag måste börja leta
Hur ska jag annars få veta
Varje dag utan kärlek är förlorad
Någonstans därute bland miljarder män,
måste det finnas någon som blir mer än min vän
Jag kan för ett ögonblick,
tänka,
att jag skulle kunna njuta,
av singelliv
Att jag är fri att göra precis som jag vill
Spännande dejter och kärleksmöten
Men jag har aldrig varit ofri
Aldrig fången
Aldrig kväst
Inte med dig
Jag har varit älskad
Och älskat tillbaks
Jag har varit fri att flyga högt
Visst kunde någon annan kanske ha fått mig flyga högre
Visst kunde kanske någon varit mer romantisk
Visst kunde någon ha varit mer spännande
Men ingen kunde älska mig bättre
Nu sitter jag ensam med en dejtingsite
Dejtingsiter med bilder från förr
Bilder på hur folk vill att de ska se ut även idag
Och jag är bara full av rädslor
För allt som jag skulle kunna drabbas av
Alla komplikationer,
som kan uppstå med en annan människa
Är det inte helt orimligt,
att hitta någon man kan leva med,
utan att gå i bitar?
Utan att utplåna eller utplånas?
Jag tvivlar
Jag stirrar ned i hålet med det vidriga mörkret
Ensamhetens oändliga mörker
I det vill jag dö direkt
I det förtärs jag direkt
I det mörkret är jag villig att offra allt
Offra allt för att slippa
Tänk vad jag förstår nu
Sånt som jag borde ha fått slippa
Ensamhetsproblematik i kubik
En djävulsk kunskap som bara tynger
Ned
Ner
Mer och mer
Ett känsligt hjärta Hem 