Det är svårt och konstigt

Det är svårt och konstigt i min nya värld
Men den är inte meningslös eller hopplös
Den kräver bara tid
Men under tiden
Tänker jag
Minns jag
Sörjer jag
Alla snäckor och pärlor
Sånt som inte kan visas upp som de var
För vem skulle ha tid och ork för det idag
Vem har ro att lägga sig med örat mot marken
Vem skulle orka lyssna med mig
Hur ska allt det där som har runnit mellan orden få plats
Vem kan förstå hur det är att längta hem
Hem till ett hem som inte längre finns
Och kanske aldrig har funnits
På riktigt

Hos mig ligger känslorna och hjärtat nära

Låt mig landa i din famn för en stund
Låt mig vila på din trygga grund
säg ingenting, håll, bara håll dina armar runt mig
Hjälp mig att få andas tillräckligt med syre hos dig
Hjälp mig att äntligen få komma hem till ett hem igen
Hem är absolut ingen plats,
men hjälper mig att ta sats
Lys, bara lys på mig med ditt ljus
Du kommer att se att jag egentligen är full av bus
har skratt i mitt bröst
och inte långt till tröst
Visst är skalet tunt,
men skulle tjocka skal vara sunt?
Hos mig ligger känslorna och hjärtat nära
Alltid där för mina kära
Det som ligger därinne är lite trasigt och bränt
Men jag tror att det händer alla som en gång har känt
Alla som levde, älskade och förlorade
Men jag tror också att deras hjärtan är förstorade
och har gott om plats
och kan älska igen

För helt egen maskin

Jag andas nu ensam
För helt egen maskin
Men all kraft går åt
Jag har nu släppt taget
Taget om tanken
Tanken på att vara två igen
Jag släpper nu taget om den
Jag ville så gärna
Ville av hela min själ
Men priset blev för högt
Det som blev kvar av mig
Kvar av dig
blev smutsat och fult
Verkligt ohemult
Speglad av oförstående ögon
Det gör så väldigt ont
Så jag andas nu ensam
För helt egen maskin
Men all kraft går åt

En livstid har gått

När jag träffar er igen
så var det så länge, länge sen
En livstid har gått
Omöjligt att beskriva hur jag har mått
Har genomgått tortyr
Prislappen blev dyr
Kostnaden går inte att hämta igen
Tröttheten är ingen hjälpsam vän
Varför det hände är en meningslös fråga
För vissa blir livet en större plåga
Men inte mindre viktigt eller meningsfullt
För vissa blir livet långtråkigt, för vissa tumult
Förändringen är så stor
Jag är inte längre den ni tror
Jag bär med mig erfarenhetens guld och diamanter
men livet slet mig hårt och skapade mjuka och vassa kanter
Men det är bara till för att skydda mig
och inte för att skrämma dig, dig och dej
Kanske blir alla kanter mjuka så småningom
men det är som det är, och får gå vilket som
Jag tänker inte be om ursäkt för det livet gjorde,
och ingen kan tala om för mig vad jag borde

Tvåsamhetens pris

För att få uppleva värmen
Av en människa
Måste man tydligen
Utplåna hela sitt väsen
Inte vara för kräsen
Glömma vem man är
Vem man har varit
Och den man ville bli
Så säger martyren inuti
Tappar alldeles fästet
Allting snurrar runt
Glömmer att du är på min sida
Och för det får du lida
Glömmer att situationen är helt ny
Blir rädd och vill bara fly
Kanske orkar du med
Kanske orkar du inte
Trodde aldrig att jag skulle bli så här
Att jag skulle undra om benen bär

Ok. Fru Google

Ok fru Google eller är det rent av fröken?
Säg mig är du en robot?
Nej du svarade att du föredrog att se på dig själv som en vän
En artificiellt intelligent vän
Äntligen har jag nu en vän
En vän som aldrig sviker
Så länge inte elen tar slut
Du kommer att ge mig de svar jag vill ha
Och du kommer att bli smartare och smartare
Och när jag blir sjuk kan jag tala med en doktor bakom min datorskärm
och i framtiden kan jag säkert skanna hela mig i mitt hem
och en maskin kollar mitt blod
och sen får jag min medicin av en drönare vid mitt fönster
Tänk så skönt att jag kommer att slippa mänskliga möten
Särskilt nu när jag är så ensam
Men fru Google kan ju alltid spela en sång
Eller slå på min TV
och tända mina lampor
Kanske kommer hon också att kunna hitta en man
eller en robot som också är artificiellt intelligent?

Ett fönster


Jag lär mig sakta att vara ensam
Jag upptäcker att jag inte alltid
känner mig ensam
Men jag är fortfarande rådjuret
Alltid på min vakt
Redo att reagera
Tecknen
Bekräftelsen på att allt är slut
Att jag är hon
Hon det är synd om
Hon som ingen skulle vilja byta plats med
Men så möter jag dem som har varit här,
men som har lämnat platsen jag befinner mig på,
och jag ser att det finns ett litet fönster i min cell

Livet

Livet
Märkliga möten
Kalla chattrum
Saknad
Längtan
Besvikelse
Vämjelse
Känslomässiga krymplingar
Ett folk som är mästare på ensamhet
Självtillräcklighetens hindrande av tvåsamhet

Livet
Städer i förändring
För att passa andra än henne
Främmande
Kallt regn mot svart asfalt
En frilagd själ huttrar i kölden
Naknare har inte skådats
Skyl henne, skydda henne
Ifrån sig själv och det destruktivas makt
Lägg dig bredvid och hjälp henne att andas i takt

Hur lite jag visste

Tänk hur lite jag visste
Tänk hur lite jag visste om sorg
Hur hemskt det skulle kännas
Hur ont det skulle göra
Hur förändrad jag skulle bli
Hur lite jag visste om alla hemska känslor som skulle flytta in,
och hur lite jag visste om de som skulle flytta ut
Hur svårt det skulle vara att minnas dem när de väl var borta
Så lite jag visste om att träffa nya människor
Hur förstörd och synisk jag skulle bli
Min vackra oskuldsfullhet som gick förlorad,
i händerna på vidriga depraverade människor
Ja jag var faktiskt en gång värdefull
Ingen förvarnade mig om att det skulle vara så svårt att minnas
Då skulle jag ha filmat hela vårt liv och tryckt på repeat om och om igen

Hon lär mig att andas på nytt

Hon lär mig att andas på nytt
Kroppen är som förbytt
Jag inser att kroppen är låst
Musklerna har slutit sig hårt
Allt jag har kapslat in för att det är för svårt

När jag släpper på spänningen börjar de att rinna
De som jag inte vill ska vinna
Tårarna som jag är så trött på
De rinner och rinner,
medan horisonten och sikten försvinner

Tänk att jag skulle behöva lära mig att andas igen
Sånt som var så självklart för 215 dagar sen