Bryta i hop

Jag har vetat så mycket men ändå så lite
Jag har aldrig förstått hur det är att bryta ihop
Jag har trott att det har varit att bli ledsen att gråta
Gråta kuddarna våta
Jag har trott att det har varit bara det
Jag har inte förstått att bryta ihop är att bli för svag för att stå
Att bli så sömnlös att kroppen inte orkar med
Att inte veta vad som är upp och vad som är ned
Att bli så desperat att man ringer och besvärar, fast att man inte vill
Att vara redo att dö för att få ligga tätt intill
Lyssna till någons andetag
Räkna varje hjärteslag
Tacka sin lyckliga stjärna för en riktig vän,
som står pall nu och sen
Inse att allt är så oerhört,
bräckligt och skrämmande skört

Min fina muminfamilj

Man ska ha ett bra nätverk heter det
Inte så lätt när människor bara dör,
och man har levt som svanar
Mitt nätverk är litet och brokigt
När min älskade försvann
såg jag vilka som var något att ha
Mina nära och kära
Inga vanliga människor
Inga trista människor
Utan de är mer som en muminfamilj
Det slog mig häromdagen när det var som värst
och jag var ett litet osynligt barn som farit illa,
att min muminfamilj gjorde var sitt
Var för sig månade de om mig
De finns där fast att jag inte alltid såg dem
Fast att jag ibland nästan krossades av ensamhetsskräck
Men när jag kom till sans kunde jag faktiskt se
Jag såg att de finns
Min familj
Jag har ingen vanlig familj
Jag har en muminfamilj
Och en muminfamilj borde alla önska sig.

När ångeststormen lagt sig

När ångeststormen lagt sig,
och andetagen lugnats ned.
När tårarna har torkat,
och kroppen kapitulerat för tröttheten,
och de häftiga hjärtslagen valt en lugnare rytm.
Då ligger vi bara där i tystnaden,
där orden inte finns.
Jag finner mig i ohyggligheten.
Overkligheten får härja fritt.

Ångest

Ångesten har tusen ansikten
Den kan sitta som en klump i magen,
ett tryck över bröstet
Ett ögonblick av ostadighet,
och att inte kunna hålla fast blicken.
Ett hamrande hjärta och andetag som är tyngre än ett berg

Den kan också finnas bakom en rastlöshet,
tvånget att ha kontroll.
Känslan av att allt måste vara i ordning

Den kan gömma sig bakom ordvitsar,
som poppar upp när man minst anar,
bakom det alltid så pigga leendet,
och hos hen som ”aldrig har problem”.

Det kan finnas hos den som åldras, och sörjer,
och fasar för det som var framtiden
Den kan finnas hos hen som dricker
för att kunna koppla av,
eller hos den som tar tabletter för att kunna sova

Den kan finnas hos den som inte kan sluta äta
och hos den som inte kan sluta att svälta
Den kan finnas hos den som alltid måste tjäna pengar,
och hos den som alltid måste spara

Den kan gömma sig hos en som alltid måste ställa till med gräl,
hos den som är kroniskt svartsjuk,
och hos den som aldrig kan knyta an.

Den som inte tror att ångest existerar,
kan skatta sig lycklig,
eller olycklig.
Olycklig över att aldrig ha vågat titta närmare.
Lycklig över att aldrig ha behövt.