Utopi


Det blir aldrig riktigt lugnt inuti
Jag har nog alltid fattat att det är utopi
Jag är nöjd om bergen inte kommer med dalar jag inte kan ta mig ur
Kanske kan jag lära mig att du finns där i ur och skur

Eller så är skadorna för stora och livet blev alltför svårt
Drömmen om att finna någon att bygga något med att kalla vårt
Varje spirande glödande morgon blir oåterkalleligt till dag
Med andra ögon ser jag dess färger genom nya filter som blivit jag

Kanske är det samma klump i magen som alltid funnits med ända sen jag var ung
Kanske är det åldern och allt som har hänt som gör den extra tung
Jag vill berätta allt för dig. Jag vill vara transparent
Men det finns alltid sånt vi ångrar att vi har bekänt

För känslor förstärker och färgar för stunden
När orden väl är sagda är man bunden
Jag hoppas att du aldrig slutar att vilja att förstå
För jag vill aldrig vara ensam när man är två

Har det bra nu, trots allt

Till kaffet har jag inga kakor men hittar några Digestive
Sätter mig vid bordet och kommer att tänka på mitt liv
Jag har det bra nu, trots allt
Jag tackar livet och allting omkring mig tusenfalt
Man kan fylla bägaren med smolk
och anlita djävulen som tolk
Eller låta allt det vackra sjunka in
Du min älskade, dina ord lägger jag allra längst in i mitt bröst
och jag ska försöka höra dem till tröst
Genom dånet ifrån otrygghetens dova skrik
ska jag varsamt lägga dem om min panik
Värmer mig vid dig, älskade min
Det är inte lätt att vara trygghetsnarkoman
i den här märkliga stan
Den som inte ens längre kan hålla upp en trovärdig kuliss
Styrd av korrupta själar och skött som en fideikommiss

Du kan inte bygga mig närhet

Asfaltsdjungel svart död
Ensamheten tränger sig på
Världen är inte ens grå
När ingen riktig kan förstå
Öppnar dörren till lägenheten och den är så tyst och tom
Ensamhet kan var en sån frihet och en riktigt tung dom,
och det enda som kan hjälpa är en riktig famn
Det enda som kan hjälpa är att höra någon säga mitt namn
Du kan inte bygga mig närhet
Du kan inte bygga mig trygghet
För jag skiter i rekvisitan, den sätter ingen ton
Utan det får du fixa i egen hög person
Kan du inte hålla borta min ensamhet
Spelar det ingen roll om jag bor i en stuga eller en lägenhet
Vi är så olika du och jag
och för det mesta är det nog bra,
men vi pratar inte alltid på samma frekvens
Fan, jag vill prata om hur det känns

Jag är redan där

Nu hatar livet mig igen och det är ömsesidigt
I den här stunden kan jag inte andas för trycket över bröstet
Och den knutna magsäcken
Är mitt enda livstecken
Just nu vill jag inte leva längre.
I morgon är en ny dag
Men idag finns inte ett enda stödben kvar
Ångest, sorg och tvivel är det enda jag har
Jag har ingen obefläckad ö att stiga i land på
Inga glimrande lockande framtidstankar
Ingen känsla av att vara i närheten av att orka eller duga
Orkar inte förställa mig. Orkar inte ljuga.
Att bara lyfta blicken från golvet är tungt
Idag ber livet mig att dra åt helvete
Jag svarar uppkäftigt att jag redan är där
Jaaag är redan dääär…..

En ändlös charad

Vi har det bättre än nånsin nu
Vi har lärt känna varandra så bra,
och den jag vill ha, har jag ju
Desto bättre vi har det med varann,
desto värre är det att skiljas åt
Varje farväl väcker en ångesttyrann
Det är som att jag har skadats för gott
Trots att kärleken gror och blomstrar,
så ser jag när jag går, bara dystert grått
Avundsjukt ser jag hur paren går hem till ett hem de kallar vårt
Precis som jag själv hade det en gång
Jag svär över att så mycket ändå är så svårt
Två och ett halvt år och jag gråter fortfarande floder
Den tiden har slitit som ett helt liv
Allt det goda dränks i mina mörka perioder
Och jag orkar inte låtsas vara pigg och glad
Orkar inte skyla över mitt ödsliga hjärtas rop
Har mitt liv blivit en ändlös charad?

Glädjen är bara gnistor

Jag älskar, jag älskar dig
Älskar dig även när du tappar tålamodet på mig
Älskar dig när du är svår att förstå
Älskar dig när du är svår att nå
Älskar dig när du är mig så nära
När du påminner mig om att vi håller på att lära
Älskar dig när dina ögon möter mina
Jag har varit som en strykrädd hund
Sett hot och faror i varenda stund
Och allt jag vill är att få ha det lite bra
Och det jag behöver, det har jag idag,
men jag har krigat mig igenom så mycket
Jag har tagit så himla mycket stryk
Nu när jag trodde att allt skulle vara så lätt
Nu när jag trodde att jag hade hittat ut,
då påminner mig livet om att det aldrig tar slut
Det blir aldrig klart
Det blir aldrig stadigt underbart
Glädjen är bara gnistor som lyser upp himlen en stund
Och allt däremellan få man ta dag för dag
timme för timme, och när det är som värst, minut för minut
Jag får stå ut med att inte veta vad som finns bakom nästa knut

Orosfjärilar

Orosfjärilar flaxar
Hotkråkor kraxar
Ett uteblivet leende
Ögon som inte ser
Jag undrar och oroar mig mer
Sitter jag här på falsk premiss,
bakom solig grönskande paradisisk kuliss?
Så nära ligger sorgligt ensamt mörker
Så lätt fladdrar hjärtats kamrar
Så hårt kan jag känna att det hamrar
Hothjärnans varnande finger
En smekning släpper in så mycket ljus
Ett jag älskar dig, värmer upp ett helt hus

Märkligt lätt

Nu är sommaren äntligen här i all sin prakt
och jag längtar så efter min semester
och jag ska verkligen försöka göra det jag har sagt
Dagarna blir redan mörkare igen som du sa,
men den här gången känns det märkligt lätt
för jag vet att jag kommer möta mörkret med dig
och du lyckas skapa ljus överallt på nåt märkligt sätt
Allt vi har tagit oss igenom har gjort banden starkare
Över frustrationen segrade passionen, och vår framtidsambition
Det behövdes vilja till förändring, förståelse och mod
Och det krävdes en del tårar och både klister och solution
Jag vill bli gammal med dig
Jag vill vakna upp vid din sida och både dela och vara hel i min halva
Jag vill vara en del av en härlig synergi
Vill dela skratt och glädje, men även vara där för dig som en lindrande salva

Syre och napalm

Jag fick ett litet hörn av världen att landa på
En liten flik av allt det vackraste
Jag fick leva lite till och andas syre och napalm
Jag drar in sagolika dofter men också unken kvalm
Förälskat virvlar jag runt och andas in din kärlek
Krampaktigt klamrande lärde jag mig sakta att släppa taget
Balanserar på glädjesträngar ovanpå ångestskriken
När jag vaggar mitt inre barn släpper paniken
Bär i magen nya och gamla sorgeklumpar,
men njuter nu av stunden och fångar gyllne glitter
Vi kan inte älska på mitt sätt, men på vårt
Även det godaste vackraste liv måste få vara svårt
Att leva ett liv utan att ställa de tuffa frågorna
Det vore helt otänkbart för mig
Jag vill leva helt och sant
Något annat är inte intressant
Det finns ett pris för att inte bara stänga av och trycka undan
Men för mig vore alternativet att bara leva på låtsas
Nu när pesten härjar med corona och cancer
tänker jag ta tillvara på alla chanser

Din kapacitet till tröst

Om du visste vad du underskattar din kapacitet till tröst
Vad det betyder att lyssna på din röst,
med huvudet mot ditt bröst
Jag somnade med ett leende,
istället för i ångest, rädsla och sorg
Du fina, fina du, vi kommer varandra allt närmare
Vi kommer nog aldrig att glida isär
Jag tror inte att det kan bli bättre än så här
Nära dig i din famn är jag helt komplett
Nära dig är allting så lätt
Jag lyssnade på dina trygga ord och jag memorerade dem
Vi ska hålla ihop och det vi har byggt upp, river man inte ner
Jag har fått en inre vänlig röst som talar till mig,
som säger att jag kan lita på dig
Den säger att det vi har är av särskild sort
det vore dåraktigt att kasta bort