Lyckan i att vara två

Lyckan i att vara två
Tänk att jag kunde älska så
Jag vill berätta för alla om vårt mirakel
hur ödet eller krafter vi inte såg
förde oss samman
Det vi skrev tände flamman
Och den brinner som en skogsbrand och färgar hela himlen röd
Sorgesamt vet vi att det inte skulle skett utan våra älskades död
Vi var så nära men ändå så långt ifrån varann
Mannen, vännen och själsfränden jag fann
Vår historia är en saga, en kärleksfilm
Lika osannolik som fantastisk
Tänk så lätt vi bara aningslöst hade kunnat passerat förbi
Tänk vilken förlust, vilken tragedi

Röd himmel

Mitt hjärta flämtar
Ovana andetag
Himlastormande
Röd himmel
Och ändå kav lugnt
Så tryggt
Jag kan somna så lätt
Inte krampaktigt
Utan fritt
Gråter oftare nu
men det är en befriande gråt
Som du inte skräms av
Här får sorgen plats
Den kväver mig inte längre
För du förstår
Du har varit där
Vi simmar i samma sjö

Cancer

De säger att man inte ska ta några chanser
Inte med cancer
Man ska regelbundet gå på kontroll
Men vi kan omöjligt undersöka på alla håll
Vi kan aldrig säkert veta
Hur mycket vi än försöker att leta
Vi vet att vi är döende allihop
Det får vi veta redan vid vårt dop
Därför vill jag nu leva och älska allt vad jag kan
Vill göra det med dig älskade, vackra förunderliga man

Ett tålamod som har prövats för långt


Nu är jag kvinnan jag vill vara igen
Det var så länge sen
Tänk att det kan vara så lätt,
när man möter rätt
Humor och skratt
Faller inte längre platt
Möten jag ska vårda
Som jag ska spara på
Varför slösa bort tid på nån…
…som ändå inte kan förstå
Som att få av sig kläder
som suttit för trångt
Ett tålamod som har prövats för långt

Dina ord sjunger inom mig

Du har väckt min längtan
Dina ord sjunger inom mig
Dina bilder skapar färger jag har saknat
Din längtan är också min
Det är som att vi målar på samma duk
Jag har aldrig mött dig
ansikte mot ansikte
eller ens känt din hud
Men jag har fått känna din puls
Min har du sannerligen fått att öka
På olika sidor av klotet
Befinner vi oss nu
Och ändå är vi så nära
Så nära, så nära som få

Du sa att jag inte är lätt

Du sa att jag inte är lätt
och jag tror att du har rätt på nåt sätt,
för med dig blev det väldigt svårt
Att se tillbaka känns så hårt
Vi skulle aldrig ha gett det en chans till
Men hur skulle vi vetat då i april?
Livet är ett äventyr, men det är lugnet jag söker
Det verkar vara svårt att hitta, hur jag än försöker
Själen är trött och hjärtat likaså
Jag vill nu bara bromsa upp och se hur långsamt tiden kan gå

Kastas hit och dit

Jag åker på känslostormar fram och tillbaka
Kors och tvärs på vägar som inte är raka
Kastas hit och dit
Aldrig känslomässigt stabil
Men kärleken vår är viril
Jag undrar om jag nånsin kommer till ro
Jag undrar om jag lever på din tro
Krigarprinsessan är trött
Ingenting är som förr
Nu står jag framför din öppna dörr
Nu kliver jag in och lever en stund
Vaknar upp och planerar på nytt
Bränd ifrån förlusten av det som betytt
Inuti glöder en metall
Låt den aldrig nånsin bli kall

Som öar

Utanpå såg det ut som att allt bara rullade på
Utanpå såg det ut som att det kunde gå
Men blicken i spegeln, den första man ser
Jag minns att jag tänkte att den aldrig riktigt ler
Jag minns att jag tänkte att jag är för känslig för det här
Den gången det blev rupture men inte riktigt repair
Jag vet att din bild var den som stämde allra bäst
Ja, jag tror att den skulle kunna hålla bra i test
Men vad hjälpte det när den gjorde mig så ful?
Livet behöver filter för att bli lite kul
Jag kände mig så oerhört sårad
och uppenbarelsen i spegeln var trött och fårad
Kanske är kärlek bara fläckvis och klistret heter tro
Eller är den som öar man förbinder med en bro?

Jag undrar vem du ser

Mitt i den underbara kärlekens hetta,
då du och jag hade det så himla bra,
sa du plötsligt att jag trodde mig veta det rätta,
att jag i samtalet började köra över och ifrågasätta

Jag ryggar till av bilden du ger
Jag hör dig tala om mig,
men jag undrar vem du ser
Snälla berätta, jag orkar inte mer

Hur kan den du älskar förvandlas till en tyrann?
Hur kan den du vill leva med bli så ful?
Jag kan inte för mitt liv förstå hur hon försvann
Och vägen ut du bjuder, den är inte grann

Och så sa du de där orden jag fruktat så
Du förnekar din akt och gärning,
men du bad mig faktiskt att gå
Du sa att jag inte gick att nå

Förstår du inte vilken rädsla det sår?
Förstår du inte hur långt tid det tog att nå hit?
Nä det är inte bara jag som är svår
Det krävs två för att kalla relationen vår

Kan du inte se det sunda i mig?
Kan du inte förstå alls hur det känns?
Det här är ingen liten grej
Det betyder allt för mig

Jag känner inte igen bilden av mig du ger
Jag hör dig tala om någon,
men jag undrar vem du ser
Snälla berätta, jag orkar inte mer

Det som händer med mig är att jag kommer vara tyst
Rädslan har vaknat till liv för fullt igen
Något har gått sönder inuti och är faktiskt inte sjyst
Jag vet inte var hon är, hon som du älskat och kysst

Sitter nu i detta korthus som tycks ha lätt för att rasa
Jag känner mig så trött
Jag känner mig som en sliten trasa
Att leva utan dig känns som en fasa

Men jag tänker inte förnedra mig för nån
Tänker inte ta på mig skulden
Nej sorry jag är egentligen inte sån
har gjort det förr men inte denna gång

Jag ryggar till av bilden du ger
Jag hör dig tala om mig,
men jag undrar vem du ser
Snälla berätta, jag orkar inte mer

Huden glöder

Huden glöder och inuti vaknar en vulkan
Dras till dig som en stark magnet
Vill smälta ihop till ett
och flyta som vatten
och låta oss virvlas runt
i en tid som bara är vår
En dimension dit några bara når