Midsommar

Jag ska binda en krans av alla stunder jag fått i mitt nya liv
Jag ska välja blommor som får vara deras klädnad
Tillsammans kommer de att bli en vacker fägnad

En vacker ros måste finnas, med underbar doft och sina taggar
En vägtistel väljer jag för livets skönhet och smärta
En kardborre för ångestens fäbless för att dra till sig svärta

Ögontröst och äkta förgätmigej får en given plats,
Kungsljuset vid trädgårdskanten kan skänka sitt gull,
och åkerbindan får fläta sig runt för säkerhetsskull

Oxtunga, vallmo och åkerviol i sina skimrande färger,
Den snövita snårvindan lyser med sin renhet
och skogsnävans rosa, lila och purpur i en särskild enhet

Prästkragar och maskros måste också vara med,
för själasörjaren jag mötte och solen som till sist började lysa
Vid graven tar jag också lite alunrot som aldrig tycks frysa

Jag vandrar genom prunkande parker och ängar,
tills jag får färdigt min vackra doftande midsommarkrans
Jag lägger sen armarna om dig och hisnar: Tänk om du inte fanns!

När brandröken har lagt sig

Ett känsligt hjärta Euphrezyne

Andas in sommaren och alla löften,
men stannar kvar i det som är
Hela bröstet fullt av längtan
Hela kroppen fylld av lust
Varje handling jag väljer istället för att stelna till,
bygger livet oavsett på vilken plats
Under trädens lövverk inser jag enkelt
Jag är bara en liten, liten gnista
en möjlighet men inte mer
Kan inte överleva utan syre och någon som ser

När stridshornet har tystnat
När brandröken har lagt sig
Intoning in absurdum undanlagd
Stannar kvar i mig själv en stund
Låter ljuden av försommaren sippra in
Värmen och solen mot huden
Vila utan förväntan
Liv utan ständig besvikelse
Låter nu det lilla barnet lägga sig till ro
Det kommer att bli bra, det ska jag fortsätta att tro

Alltid har jag velat vara fri

Livet tar mina dagar en efter en
och jag försöker bestämma dess innehåll
Men det är ju inte jag som styr
Visst, jag försöker låtsas som om jag har kontroll

Alltid har jag velat vara fri
Men aldrig har jag vågat betala dess pris
Aldrig har jag vågat följa hjärtats instängda skrik
Jag har fogat mig och nöjt mig med en och annan bris

Inga dagar har jag slösat bort
Jag har varit så duktig och gjort mer än man ska
Studerat och kämpat för något som skulle komma
Något vi skulle skörda frukten av en da

Men jag ser ju att jag har varit så naiv
Jag svalde snacket som låste fast mig i ett ekorrhjul
Jag lyssnade på andra istället för mig själv
Valde det enkla för att slippa strul

Nu vet jag så otroligt mycket mer
Jag kan inte längre blunda och gå på
Det som ligger framför mig är av en helt annan kulör
Livet väntade på att jag äntligen skulle förstå

I ljuset av det är allt på topp

Ibland stannar kroppen upp mig och är ärlig
Talar om för mig att den är oumbärlig
Den gör mig trött och matt medan den krigar mot inkräktare i min kropp
Den berättar att allt är bräckligt, förgängligt och i ljuset av det är allt på topp
Samlingen av ögonblick som är allt vi har
De ersätts av nya, hur mycket vi än försöker hålla kvar
Och det jag måste värna är tillit och lust
Måste känna att vi har vår egen trust
Ledda av naturen och livet i sig,
i tron att livet vill ge det bästa till dig och mig

En sorts balans

Jag känner att orosvindarna drar ihop sig till storm
De hittar mycket att dra med sig som virvlar runt
Men något har hänt inuti mig för de ändrar plötsligt form
En varm vänlig röst säger: Lyssna inte på amygdalas strunt

Kanske kan jag hitta en nivå
Kanske kan jag nå en sorts balans,
mellan att vara en och två
Kanske finns det en chans

Stanna tiden

Stanna tiden för nu går det alldeles för fort
Vi lever i överljudshastighet och själen hinner inte med
Jag har tappat kontakten med marken och svävar runt
och det vet ju alla att sånt slutar illa med besked

Snälla stanna upp maskinen jag måste kliva av
Vår kärlek kan knappast finnas på riktigt
även om jag måste medge att det verkar så
Mycket har ändrats och är inte längre viktigt

Stanna tiden för vi kommer bli gamla så jäkla fort
Och hur ska vi då hinna med allt som vi vill
Hur ska vi då hinna upptäcka alla jordens hörn
Heter det inte att kärleken får tiden att stå still?

Och varje gång jag lämnar dig så känns det så tomt
och fast att jag vet att du finns där hos dig,
och att du tänker på mig, så känns det så fel
som att jag återigen blir en väldigt liten tjej

Finaste kärleken min

ettkansligthjarta.se


Finaste kärleken min
För alltid vill jag vara din
I strålande sol men även i stormar
Ja till och med när du bara tiger och jag gormar
Tiotusen solar fyller du mitt inre med
Vår kärlekslåga får bara mera ved
Så mycket vackert fyller våra liv
Och tiden bara tar jättestora kliv
Häromdan fyllde du år
Och i ögat fick du en tår
av presenten jag gav
utan minsta krav
Så van är du vid att bara ge
men jag vill vara din egen lyckofé,
på samma sätt som du öppnar världen och tar bort fulheten
vill jag vara fönstret ut mot den vidunderliga skönheten
Med dig vill jag upptäcka och resa till regnbågens rand
och veta att tillsammans är vi hemma, oavsett vid vilken strand

ettkansligthjarta.se

Utopi


Det blir aldrig riktigt lugnt inuti
Jag har nog alltid fattat att det är utopi
Jag är nöjd om bergen inte kommer med dalar jag inte kan ta mig ur
Kanske kan jag lära mig att du finns där i ur och skur

Eller så är skadorna för stora och livet blev alltför svårt
Drömmen om att finna någon att bygga något med att kalla vårt
Varje spirande glödande morgon blir oåterkalleligt till dag
Med andra ögon ser jag dess färger genom nya filter som blivit jag

Kanske är det samma klump i magen som alltid funnits med ända sen jag var ung
Kanske är det åldern och allt som har hänt som gör den extra tung
Jag vill berätta allt för dig. Jag vill vara transparent
Men det finns alltid sånt vi ångrar att vi har bekänt

För känslor förstärker och färgar för stunden
När orden väl är sagda är man bunden
Jag hoppas att du aldrig slutar att vilja att förstå
För jag vill aldrig vara ensam när man är två

Nu finns Ett känsligt hjärta också på Youtube

Nu har jag startat en Youtubekanal för Ett känsligt hjärta där jag emellanåt kommer att publicera diktvideos. Här är den första och den är helt tillägnad alla er som har följt mig på den här bloggen genom aska och eld. Hoppas att ni kommer att gilla den och gör ni det så får ni gärna gilla, dela och prenumerera.
Massor av kramar ifrån Ett känsligt hjärta

En flinga snö

Snön har lagt sig över hela stan
Hand i hand ser vi hur det gnistrar i varje fur och gran
Skräcken att mista blixtrade till, närmare bestämt igår
Då såg jag bara mörker och trasslade in mig i riviga snår
Livet borde kunna vara enkelt och lätt
och är det ju på många fantastiska sätt
Men det är när det är svårt och kärleken sätts på prov som det trygga vävs in
Ja så är det i den känsliga själen min
Jag ser på den glittrande snön och ställer mig nära och ser hur varje flinga är unik
Precis som varje dag i vårt liv har sin egen estetik
Känner lyckan över att spela huvudrollen med dig i den vackraste kärlekspjäsen
Jag ser bara kärlek och framtid i dina ögon och ditt varma väsen
Jag ska inte sluta att se det vackra i det lilla
Jag ska ge mig tid att betrakta stilla
Jag ska se flingan i snön och det lilla kornet sand på en strand
och överväldigas av känslan av att hålla din hand