Det finns inga skydd
Det finns inget som är fast
Inte ens den allra tyngsta last
Människor är aldrig desamma
Allting flyter och ändras lite varje dag
Brutalt för en trygghetsnarkoman som jag
Starka dagar är jag uppe i livet
De svaga är jag nån annanstans
Då önskar jag att jag inte fanns
Då känns trygghet och stabilitet som ett hån
Ödsligt ekar minnet av kärleken som bara var ett lån
Nu gör den bara ont
Nu skiftar sommaren grönskan till höst
Skrämmande nu men förr gav det tröst
Jag huttrar till och stänger min jacka
Ringer min väninna och ser om hon kan snacka
Hör om hon är kvar
Hon är som hon var
Och jag tackar min lyckliga stjärna,
för att hon ännu inte har flutit sin väg
Ett känsligt hjärta Hem 