Livet blir sällan som man har tänkt. Det låter som en klyscha, men för mig blev det en bister verklighet för mig och min familj den 5e januari i år. Det var då vi fick reda på att min man hade pankreascancer som spritt sig till levern. Efter bara åtta veckor somnade mitt livs kärlek in och livet har därefter varit en riktig mardröm. Det är omöjligt att med några korta meningar beskriva detta vidriga. Skrivandet på Ett känsligt hjärta har betytt oerhört mycket för mig och att kunna gå in på statistiken och se att sidan har mer än 2200 besökare varje månad är helt fantastiskt. 😍 😍 😍 Trots att jag brottas med helt vedervärdiga känslor av övergivenhet, så visar statistiken på att jag inte ropar ut i tomma intet!

Jag hoppas att min sida ska kunna bidra till att fler än jag kan känna sig lite mindre ensamma, i synnerhet om ni som jag är drabbade av sorg och förlust. Jag vill också påpeka att även om min prosalyrik av naturliga skäl handlar om sorg för närvarande, så spänner mitt skrivande över områden såsom samhällskritik, samhällsreflektioner, psykisk hälsa och ohälsa, medberoende och inte minst kärlek, så titta gärna på mina äldre inlägg om detta är något som intresserar er.

För er som precis som jag har förlorat närstående alldeles för tidigt, så vet ni vid det här laget hur skruttigt det är med stödet till oss. Vi tycks vara en bortglömd skara.
Jag passar därför på att tipsa om nätverket VIMIL Vi som mist någon mitt i livet http://www.vimil.se

STOR kram och tack till alla er besökare för att ni finns! ❤ ❤ ❤
Hälsningar det känsliga hjärtat ❤

Till dikterna