Chase amygdala away
Let the right brain play
Let us read from the very same script
Please tell me
We wrote it together
Let the soothing system overrule
Like innocent preys stay cool
Like innocent prey
Dikter
Och ändå rest mig upp
När det börjar igen inuti är jag lika oförberedd som alltid
När något yttre väcker det tunga mörka inuti
Då är jag lika hjälplös som ett barn
Lika rädd som ett barn
Den skräcken vänjer man sig aldrig vid
En förvriden skuggvarelse i spegeln
Klumpiga rörelser och hela laviner av otillräcklighet
Ett ovänligt tonfall och en obetänksam kommentar,
är allt som behövs för fritt fall
I dessa stunder.
Hur har jag klarat att leva igenom dess evigheter?
Hur har jag kunnat uthärda den smärtan
Hur har jag klarat att bli så tillintetgjord, så förintad?
Och ändå rest mig upp?
Jag ser mig i dig mamma
Jag ser nu dig i mig
Och jag ser dig pappa
Jag ser dig i mig
Och jag ser dig min son
Jag ser dig i mig
Och vi alla i våra olika tidskapslar
Aldrig i synk
Så sorgligt
Jag bär allt det här
Jag bär så mycket ljust
Livet har bäddat runt mig
Bäddat runt eländet
Runt mig i tragedierna
Men jag kan inte se det när jag faller
Jag är då hon, alldeles på kanten
De dör en efter en
Sverige de dör en efter en
Unga människor som inte kunde finna en plats
Som bara såg hinder och ekorrhjul
Ett liv som ändå är så kort
kändes olidligt långt
Ett liv som ändå är så kort
kändes inte värt utan cash
Den långa smala vägen kändes
alltför smal och lång
Några valde att droga
Några valde att sälja
För unga för att förstå
Nu ligger de i jorden
För att vi inte kunde ge våra barn ett värde i sig
Nu ligger de i jorden för att vi var så jävla fega
För att vi gav upp och släppte vår solidaritet
Kråma dig på Insta med smal midja och en rumpa som är fet
Fundera på nästa injektion
Nästa operation
Högar med smutsiga cash
Blodet på allas händer
Omoraliska lögnaktiga människor slår sig lättast fram
När sig på vad våra förfäder kämpade för i svett och damm
Är det här framtiden våra barn ska få
Under tiden slutar unga hjärtan att slå
Kysk som en madonna
Hon ser ut som en porrstjärna
men är kysk som en madonna
Yta och bling
och om killen har cash är han king
Ja det behövs inte mer
Det går inte upp, det går ner
Det gäller att vara ung och rik
Spruta dig full med Restylane
för det går fort att bli obsolet
och utan pengar och yta blir ingen profet
Det vackra kloka inuti dig, det vill ingen se
Utan någon som vill lyssna, finns inget att ge
Och hjulen uppfinns på nytt och nytt
Samma gamla misstag upprepas igen
Våra unga dör när vuxna inte vill vara just det de är
utan försöker vinna poänger på att vara coola och heta
Står och putar med läppar och bakdel
Det tydligen ska vara till deras fördel
Personlighet som ska bedömas som ett fruset ögonblick
Enkla oneliners och plattityder
Djupa kunskaper ger inga cash
Sanningen finns ju på Insta och Flash
Våra unga skjuts ihjäl i brist på alternativ
För vi har alla misslyckats med att skapa goda narrativ
Ristas in, tatueras in
Vissa människor föds med tunnare hud,
där vissa ord inte falnar som om de vore skrivna med bläck
Hos några ristas de in och bildar fula ärr
Hos andra blir de svarta tatueringar
som förevigt förmörkar deras själ
Det är inte något de väljer, de drabbas oavsett
Men smärta går alltid att lindra på ett eller annat sätt
På samma sätt som orden kan skada,
kan de också skänka tröst, lugn och glädje
och lysa upp en förmörkad själ
Hoppet i den ovillkorade kärleken som inte letar fel
Den som ser med ögon som är vänliga och förstående
och alltid söker efter försoning och inte förebrående
Den rena kärleken som inte ställer upp barriärer,
utan känner respekt och aldrig trycker ned
Den som inte bara själv vill glänsa
utan ser andras blänkande facetter
Den som drar dig till den andre som den starkaste magnet
och är den varma närhetens storslagna profet
Utsläppt och fri
Nu är jag utsläppt och fri
Ännu en veckas förvärv
Ännu fler dagar till det förflutna
Solstrålar som letar sig genom de grå molnen
Leder vägen jag går på
Ännu en vecka utan att jag har skrivit en roman, startat ett uppror eller alls förändrat världen
Plötsligt stannar jag upp och inser att det är precis vad jag har gjort
Det är vad vi alla har gjort
För ingen kan leva utan att förändra världen
Om än aldrig så lite
Den här stan
Jag vill sluta att sörja allt som har flytt
Jag vill ge mig ut i världen
Och se allt på nytt
Jag vill ta in nya städer och nya länder
och ha tryggheten i mig själv
Bara åka och se vad som händer
Jag vill släppa den där sorgen över det som aldrig blev
Jag vill nyfiket upptäcka
som en kunskapstörstig elev
Jag vill vara rotad i mig
och inte fångad i osund symbios
Jag vill vara trygg och fri med dig
En längtan som kanske låter banal
Men jag vill leva
Leva ut min potential
Det blir inte bättre än så här
Det är allt jag vill ha
Men jag undrar var vi är
Någonting drar ner mig
Någonting får mig att vilja lämna
Får mig att vilja att fly med dig
Den här stan drar ner mig och tömmer min energi
Hänsynslösa, maktfullkomliga, ekonomistiska politiker
Låter oss lida av deras idioti
Den här stan är rent själsdödande och skadlig för en humanist
Den här stan har blivit människofientlig, andefattig och ful
När de styrande fått som de vill, finns här inte ens en enda liten kvist
Triumferar i kärlekens tecken
Ilskan lägger sig
Sorgen och längtan också
Det lugnar sig till sist
De är inte kvävda
De bara bidar sin tid
Och en dag kommer de tillbaka
Transformerade och bearbetade till fulländning
Färdiga att användas
som skarpslipade vapen
och finkalibrerade kompasser
Triumferar i kärlekens tecken
Jag ville måla en tavla
Jag ville måla en tavla som berättade om den jag är
Men den tanken blev krävande som livet självt
För en tavla kan bara visa ett fragment
Kan inte visa femtio meter pergament
En tavla kan bara visa ett ögonblick
och är inte just livet en hel massa stunder
Och hur kan man fånga det på en bild?
Hur kan man fånga en drömmare som är vild?
Hur kan man se kärlek, kunskap, längtan och förtvivlan?
Hur kan man se de äkta spåren av ett liv?
Jag vill fånga allt det absurda, alla drömmar
Jag vill granska livet noga i sina sömmar
Nog är det så att man inte har en aning
Nej man vet nog inte alls
Kanske beror färgernas lyster på konstnärens ekonomiska resurser
Kanske är konsten meningslös då den sitter fast förankrad i kapitalistiska diskurser
Kol glänser inte som olja eller acryl
Men allt är facetter i det föränderliga skimrande vi kallar liv
Jag ville måla en tavla men tände en gnista
Såg allt det vackra jag inte vill mista
Bli vän med livet
Jag skriver listor
och drömmer mig bort
Fast att jag har det bra där jag är,
är jag nog inte så ofta här
Betraktaren utifrån, det är den jag är
Det är ok, det är kanske rent av bra.
Då sitter man aldrig fast,
då lossar man nog lättare sin last
Jag gjorde nog valet en gång för länge sen
Längtan efter prylar skapar bara krav
Ingen kan tvinga in mig i en bur
Där har jag haft en ofantlig tur
Livet lärde mig så tidigt
Visade på sin bräcklighet
Tog därför ingenting för givet
Gjorde allt jag kunde för att bli vän med livet
Det har inte varit enkelt och ofta gjort så ont
Och jag har lidit så mycket utan att det har tjänat något till
Föddes med den där rädslan som sakta satte bo,
men fick också envisheten och viljan att våga börja tro
Ett känsligt hjärta Hem 