Morgonen håller kvar mörkret Och det har jag också gjort För det var allt jag såg Nu ser jag gryningen före morgonen själv I det dova mörkblåa skenet vilar ljuset Det bidar bara sin tid Liksom vattnet på marken Det kommer förr eller senare frysa till is Det är vinter och därmed dess rättighet I pölarna simmar upplösta snöflingor Ständig transformation Jag, däremot, har inte velat transformeras Men det är ju det jag har gjort hela livet Så synd att jag kämpade förgäves med att hålla kvar När förändringen är själva livet och nuet allt vi har
Se hur hon fumlar med glasen och skramlar med besticken Se hur hon mumlar för sig själv och flackar med blicken Men om ni bara visste hur långa vägar hon fick gå För att hon inte släppte drömmen om att vara två
Sviken sjuk och trasig inuti mer förnedrande kan det knappast bli Men ändå brann en gnista som ingen lyckats släcka Så nära var det ändå att hon sa nu får det räcka
Då hade hon kanske inte stannat kvar eller fastnat och stelnat till nåt hon inte var Hon ändrade slumpen så att ödet inte blev förfärligt Hemskt att tänka på att det hon lämnade aldrig var ärligt
Och ändå som ett oskyldigt barn gick hon fram med öppen famn sökandes den ovillkorliga sanna kärlekens namn Den kan aldrig växa i giftig terräng Hon glömmer aldrig kylan i deras säng
Och se på henne nu hur hon tackar livet och allt ljust När deras blickar möts skrattar hon förtjust I en parrelation där ingen tror sig vara bättre än den andra, värnar man om kärleken och är rädd om varandra
Hon mumlar i hans öra att han gör att hon mår som bäst Hon lägger till ”Jag kan bevisa det med resultatet från mitt hälsotest” Pratandes sida vid sida, hand i hand slår det henne att nu är hon i land
För ett ögonblick tänker hon att det kanske är för tidigt och att man aldrig ska ropa hej, men det är inte den hon är, så hon ropar till ljuset tack för allt du ger till mig Han sveper henne tätt intill sig och viskar ömt jag älskar dig stort Hon svarar och ler jag älskar mer än jag någonsin gjort
Jag skriver under stjärnorna Innan allt har vaknat till liv Här är allt lika mycket värt Nu när nästan alla sover Då känns allting enkelt och inte alls som förr Och kraven står kvar utanför min stängda dörr.
Jag vilar ryggen mot kuddarna i en bädd av omsorg För några år sen trodde jag att jag redan hade kommit hem Men det var aldrig min slutstation och det tackar jag för Jag fattar det nu under stjärnorna och med doften kvar av dig Starta fyrverkerierna för nu är det dags att ta sats Jag ska bada i ljuset och glädjen av att äntligen vara på plats
Jag ska sluta att skrämmas av det förflutnas tyranni Jag ska glömma alla sjaskigheter och bara minnas det stora Bara minnas människorna med de stora hjärtana Och låta resten vila i sin litenhet Jag ska skriva alla ord som kommer till mig om mening Berätta om min mödosamma väg till rening
Jag tar emot allt jag får och försöker se allt det vackra Det vackra i människor och det som naturen ger Varje morgon målas en ny himmel för mig Den var tidvis mörk och grå Nu ser jag nästan alltid sprickor i mörkrets solida mur I dem ser jag bara vackra färger som purpur, guld och azur
Jag fick gå så långt Över så höga berg och djupa dalar Jag gjorde vad jag kunde Jag sökte kärlek i varje prång Och jag tog alla språng
Och fan vad jag blev trasig Och i en blandning av mirakel och misär fick jag försöka kravla mig upp Alldeles tömd på energi Utsatt för så mycket idioti
Och ändå gav jag inte upp Jag är nog ganska envis ändå Ville inte släppa tanken Tanken på att du måste finnas någonstans Lycklig över att jag gav kärleken ännu en chans
Du finns nu här så nära Alltid tätt intill Så härlig att känna att du vill som jag vill Med dig rusar tiden så galet fort Men ändå får vi så mycket gjort
För vi bygger vår relation Bygger den sten för sten och vi backar inte för nåt Den grunden vi står på nu Den kommer aldrig att gå itu
Att få somna och vakna intill dig får mig att känna mig så speciell Och ingenting hos dig är minsta kallt Om du bara visste hur det känns inuti Överträffar min vildaste fantasi
Ingen sorg och saknad finns När jag är med dig Ingenting fattas och jag bara njuter av varje dag Man måste våga och resa sig på nytt För det finns inget sätt att rädda tid som flytt
Tackar livet och allt som finns runt omkring Det har varit så många hårda törnar Så mycket tårar och saknad Men ändå har livet alltid bäddat mjukt till sist Jag tror att det lägger extra ljus på oss som mist
Med dig finns en sån vacker horisont Allt känns så ärligt och enkelt Spännande och kul Och det bästa är att du älskar mig som jag älskar dig
Du gör det igen. Du överbevisar min oro och pessimism Du vägrade underkasta dig konformism Så vill jag se dig, aldrig mera pank Alltid stolthet i steget med en full powerbank
Jag borde ha lite av ditt mod Men kanske pulserar det också i mitt blod Ska man gå vidare så ska man göra det med ryggen rak Jag borde njuta mer av livet utan att rädas att det ska bita mig därbak
Den här världen är så jäkla sjuk Den skadar varje människa som är mjuk Det är därför vi måste välja vilka som ska vara med på vår scen Jag vill vara huvudpersonen, regissören och konferenciern
Detsamma önskar jag dig och påminner om det jag alltid sagt Fastna inte i det som du inte kan göra, utan i det där du har makt Pengar gör ingen människa rik på djupet Hur många jagar inte ända fram till stupet?
Jag vill inte att du ska vara som jag. Jag vill att du är dig själv varje dag. Och jag? Jag blev så trasig att jag knappt vet vem jag är. Ibland ger jag nästan upp och ser bara hinder och besvär.
Men jag behöver inte kämpa, för att få vara alla delar av pusslet som är jag. Min vilja att anpassa mig förut, har bytts ut mot nåt som är lugn och välbehag. Livet ger mig presenter och glitter. Väcker kraft och lust när jag knappt gitter.
Du har gett mig en helt annan bländande vy. Jag ser fram emot varje dag och med dig känns den ny. Med risk för att låta självgod eller dryg, ger jag mina livserfarenheter höga betyg.
När jag dör kommer jag ha utforskat alla vrår och lyft på alla stenar. Sått frön och låtit dem växa ut till grenar. Även om jag dör idag. Även om jag dör idag.
Jag var här. Jag lekte. Jag såg. Jag levde och surfade på varje våg. Det tog ett tag att förstå att allt redan är här. Men man kan inte leva med nån som inte är där.
Nu har jag hittat hem i mig, och hittat hem i dig. Aldrig ensam i mörkret, utan varmt och nära: ett mirakel i sig! Njuter av allt vackert jag fick, men allra mest av din varma blick.
Jag är kvar i samma stad som förut Jag väntar på tåget vid samma perrong Och ändå spelar livet upp en helt annan sång
Molnen på himlen skimrar i rosa och guld för oss Trasig med bagage hoppade jag ändå på tåget en gång till Vägrade acceptera mitt grymma öde, min förstörda tillit och det jag vill
På första stationen stod du och det kändes som att komma hem Aldrig har ett samtal gått så lätt Aldrig har något känts så rätt
Men oj vad du fick svara på svåra frågor Men du har besvarat varenda en Jag stannar här med dig i nuet utan oro för sen
Lugn i själen, glad i magen, pirr i kroppen och varm i hjärtat Vem kunde tro att livet kunde vända och ösa ur ett ymnighetshorn Kanske är det kärleksfulla krafter ifrån himmelska torn
Livet måste kunna vara enkelt att leva med dig är ingenting svårt Allt framför oss är vårt
Första dagen på jobbet efter sjukdomen som kallades kräfta Dök du upp med din motorcykel och började käfta Du sa att jag inte skulle säga hej om jag såg dej För jag snackar om hur illa du betedde dej mot mej Du fattar visst ingenting alls Du snor ihop ursäkter och drar vals efter vals Du vet mycket väl att du skadade mig med ditt sätt Men du har väl inget vett Det enda du ska göra är att säga förlåt och dra Och jag ska bara, bara ha det så jävla bra Trasiga människor som vägrar gå i terapi Spring för livet och gör dig fri Jag är äntligen fri fri fri Fri, fri, fri
Ett känsligt hjärta Hem 