Dikter

Livet med dig är en resa där fartvinden smeker våra kinder

Livet är en resa
Ja för oss är det sannare än nånsin
Sen vi sågs har vi rest och gjort
och allt har gått så fort
Om vi fortsätter så här kommer vi vara gamla och grå
För tiden snurrar fortare än någon kan förstå
Vi är på en vindlande resa där fartvinden smeker våra kinder
och tårar våra ögon av skratt
Tänk att se det dagas på vilka platser vi vill
Tänk att få färdas fort eller bara ligga still
Långt ute på en udde på en ö
Ser jag höstvyer fast att det borde vara snö
Nu målar gryningen himlen och havet i ännu en nyans
Tänk att det verkligen gick att få en andra chans


Vi vaknar upp någon helt annanstans

Vi vaknar upp någon helt annanstans
Vi vaknar upp där vi stannade för natten
Det känns förbjudet
Som om vi har rymt
Rymt ifrån stadens slammer
Dess ständiga oroliga hetsiga förändring
Staden där politiker fullständigt har tappat sin grund
Vi vaknar upp vid en strand långt borta ifrån allt det där
Vi är fria
Fria att se på hela den där idiotin utifrån
Det är en lyx få förunnat
Kanske måste det till en katastrof
En personlig apokalyps
Kanske måste det till att man nästan dör
Kanske måste det till att man nästan både förtär och förtärs
För att kunna älska på nytt och se världen som den är
Se att den bara är nu
Se att den är lika bräcklig som vi
och att den bländar med sin skönhet
om vi bara stannar upp

Lets go into the wild

You acted like an teenager and I cried like a child
Amor must have gone mad
And yet both of us wanted to be together
We could survive in every weather

You acted like an teenager and I cried like a child
But we made the effort and rode out the storm
You said: Lets prepare my van and go into the wild
We went up to the north and how you kept me warm

I have never ever been so free
I have never felt that life can be so easy
So close, so amazed by your love
Lying next to you gazing at the stars above

You and I in your hippie van
We can stay or we can go wherever we may want
You will forever be my amazing man
When It comes to capturing life, you and I will be at the forefront

If love is like a rose

If love is like a rose
Does it have to sting that much?
Is it payment for every color, every touch?
If it´s not really meant to be?
Why bring it towards me?
It got me down on my knees
It took me across seas
It made me travel like a circus
It made me screaming
It left me wordless
It left me minimized
But it gave me restoration
It gave me hope
It gave me wings and made me fly
It gave me laughter instead of cry
It braught us together in the most miracoulous way,
and we where inseparable day after day
You where an answer from gods and stars
Like a sorcerer with a rod
You enchanted my world
But it clouded so much of my view
And I didnt´t really understand you
All I have is the truth of my heart,
and it tells me, we shouldn´t be apart

It´s your move now

My heart is fantastic
But its not that elastic
And you know my skin
is pretty thin
I´ve done what I can
I´ve done what I can
When it was dark I tried to shed som light
But instead we got into a fight
You really, really hate high voices and shout
So I tried to turn myself inside and out
But instead, I´m so totally misunderstood
I can help others, but not myself
But I did all I could All I could
Im sorry but i´m breaking and have to keep my self sain
And now I need to save me from more pain
I lit candles so you could find your way
But you choose to look away
It´s your move now
I hope you dare to be brave
And together with me change our way
Let´s not throw it all away

Du kan inte bygga mig närhet

Asfaltsdjungel svart död
Ensamheten tränger sig på
Världen är inte ens grå
När ingen riktig kan förstå
Öppnar dörren till lägenheten och den är så tyst och tom
Ensamhet kan var en sån frihet och en riktigt tung dom,
och det enda som kan hjälpa är en riktig famn
Det enda som kan hjälpa är att höra någon säga mitt namn
Du kan inte bygga mig närhet
Du kan inte bygga mig trygghet
För jag skiter i rekvisitan, den sätter ingen ton
Utan det får du fixa i egen hög person
Kan du inte hålla borta min ensamhet
Spelar det ingen roll om jag bor i en stuga eller en lägenhet
Vi är så olika du och jag
och för det mesta är det nog bra,
men vi pratar inte alltid på samma frekvens
Fan, jag vill prata om hur det känns

Jag är redan där

Nu hatar livet mig igen och det är ömsesidigt
I den här stunden kan jag inte andas för trycket över bröstet
Och den knutna magsäcken
Är mitt enda livstecken
Just nu vill jag inte leva längre.
I morgon är en ny dag
Men idag finns inte ett enda stödben kvar
Ångest, sorg och tvivel är det enda jag har
Jag har ingen obefläckad ö att stiga i land på
Inga glimrande lockande framtidstankar
Ingen känsla av att vara i närheten av att orka eller duga
Orkar inte förställa mig. Orkar inte ljuga.
Att bara lyfta blicken från golvet är tungt
Idag ber livet mig att dra åt helvete
Jag svarar uppkäftigt att jag redan är där
Jaaag är redan dääär…..

En ständigt byggslamrande betongdjungel

Det är inte corona som är den största pandemin.
Det är ensamheten och oron för ekonomin
Ensamheten breder ut sig
Och lyckliga är de som inte har smakat dess dödliga gift
Ett gift som väl i kroppen nästan är omöjligt att renas ifrån
Lyckliga är de som inte har förstått och som följer som lydiga fån
Ensamheten i en lägenhet i en ständigt byggslamrande betongdjungel som skriker ut:
Det är inte för dig vi bygger utan slut.
Vi bygger för de unga
Vi bygger för de starka
Och framförallt de rika
Vi bygger för andra än dig.
Vi bygger för de som skor sig.
Den här stan kommer aldrig att bli klar under din livstid
Vill du stoppa oss förbered dig på närstrid

Tills tiden stannar och ebbar ut

Andas in ensamheten. Andas. Hålla på att kvävas.
Det kostar på när nya vävar ska vävas

Ambivalent anknytningsstil är namnet på min karusell
Tillsammans med dig blir den speciell

Herregud vad vi har lärt oss på vår resa som inte har hunnit särskilt långt
Och ändå har vi rest till andra sidan jorden och klarat av att ha det trångt

Klarat av missförstånd och ilska och tårar
Skrattat och gråtit och undrat om vi är två dårar

Vi har haft modet och styrkan att kriga för det som är värt
Allt det vi trodde på, ville och hade kärt

Vi har nu modet att mötas i det som är svårt
och kämpa för det som är vårt

Fan vad vi är bra, du och jag
Och vi blir bara bättre dag för dag

Jag fattar nu att du vill vara med mig som jag med dig
Jag fattar nu att du verkligen orkar att älska mig

Jag ska våga tro på att du finns där,
att jag kan lita på att isarna bär

Vi ska leva tillsammans tills tiden stannar och ebbar ut
Vi ska leva som om allt när som helst kan ta slut

Och ovanpå taket upp mot himlen blickar vi nu upp
och från molnen och stjärnorna betraktas vi av vår änglatrupp

Vackra toner i musiken

Änglarna vet hur jag har kämpat
Änglarna vet hur jag har åkt ned i djupen
Hur jag har stått vid hans grav med gråten i strupen
Hur jag har trott att allt varit slut
Förödande ångest och inget har dämpat

Jag har bitvis känt mig nästan galen
Det är svårt att förstå för den som inte har varit där
Men det är ju så med livet, det är på vägen man lär
Inte jag heller visste innan han försvann ifrån mig
Men där stod jag med alla de svåra valen

Jag har förlikat mig med alla som föll ifrån
Alla som jag trodde jag hörde till
men jag har funnit mig i att telefonen tiger still
Men det gör ingenting för de jag har, kommer nog vara kvar
Nu har jag börjat kunna känna frid i stormens dån

Vi träffades båda två av livets grymhet
Min sårbarhet, med mina känslor som ligger utanpå
kan vara så otroligt komplicerad och svår att förstå
Ibland begriper inte ens jag själv
Men du helar mig med dig och din närhet

Det händer mirakel hela tiden och jag seglar på termiken
Du, min älskade och jag kommer närmare för varje dag
Det håller verkligen på riktigt, det känner jag
Och allt som skavde och som vi behövde lära,
skapade bara ännu fler vackra toner i musiken