Tidig morgon,
Stilla timma
Ingen brådska
Lugna andetag
Tankar som når sitt slut
Krav och plikter som ännu inte pockar
Morgondagen ligger öppen
gryningsljusets vackra skimmer
Tystnad— underbara tystnad
En stad som sover
Plats för mig
Äntligen tid att höra mitt eget inre brus
Brus utan ljudmatta
Hoppfullt brus
Inte längre hotfullt muller
Bättre än så blir det aldrig
Mer behöver jag ej
Andas in nytt syre.
Vila tryggt,
mitt inre barn!
Kategori: Dikter
Människor som vet
Det finns människor som vet.
De vet så mycket utan att ha
läst ett enda poäng på ett universitet.
Däremot har de läst massor på Internet.
De refererar till källor,
men vet ingenting om källkritik
De tror att all forskning är sanning,
i synnerhet om den är enkel att förstå.
Komplexiteter är tråkigt,
för det tar så mycket tid.
Tid som krävs för att läsa och förstå på djupet.
Tid till diskussion med andra.
Tid till eftertanke och reflektion
och ifrågasättande och falsifiering.
Nej det är det sekteristiska som vinner.
En stark karismatisk ledare som säger hur det är,
så att man slipper tänka själv.
En ledare som tydligt markerar,
att antingen är du med eller emot.
Oh, store bloggare, ledare, guru!
Säg hur det är! Säg sanningen! Så att vi blir fria!
Berätta om hur dina insikter har förändrat ditt liv.
Berätta om hur människors liv kommer att bli annorlunda från och med nu!
Visa gärna också upp din vältrimmade kropp som bevis.
Visa upp den termodynamiska maskinen i all sin prakt.
Maskinen som ännu inte har gnagts av tidens tand.
I en såpbubbla
I en såpbubbla lever jag nu.
Svagt rosaskimrande,
och vacker är den.
Ibland inbillar jag mig att jag också är det.
Men det är bara reflexer.
Här inne är det aldrig kallt och mörkt.
Härifrån ter sig framtiden mycket ljus.
Den kastar gnistrande ljusblixtar på möjligheter åt alla håll
Här är jag trygg, sedd och älskad.
Här är jag förstådd och respekterad.
Här inne i min såpbubbla svävar jag omkring.
Ganska ofta spricker bubblan,
och det blir genast kallt och mörkt.
Men jag lärde mig att genom leken,
kan man blåsa upp nya bubblor,
och det gör jag gång på gång,
och varje ny bubbla är så fantastisk och skimrande,
alltid med en egen nyans.
Och jag inreder den precis som jag vill.
Men det är bara med kontrasten av mörker och kyla,
den blir sådär alldeles underbar.
Kasta pärlor för svin
Tänk hur jag slet,
hur jag kämpade.
Kämpade med barn, jobb och studier,
för framtiden.
Enligt kontraktet.
Kastade pärlor för svin
Jobbade fast jag borde ha stannat hemma,
men hade inget val.
När jag äntligen var klar,
var kontraktet borta.
Världen hade blivit konstig.
Helt bisarr.
Nu, kastade pärlor som jag måste betala av.
Pärlor av kunskap som tappat sitt värde,
och inte längre gäller som valuta.
En underskattad yrkesgrupp
Kuratorer tänk vilken underskattad yrkesgrupp
Tänk hur lite allmänheten vet vad en kurator gör
Tänk hur andra yrkesgrupper spelar ut dem,
hur begreppen förvirrar
Hur eoner av kunskap och erfarenheter,
kastas i sophinken av politiker som inte vet.
Vet inte värdet av olika kompetens.
Beslut som fattas helt utan underbyggnad
Den vetenskapliga modellen som enbart är medicinsk,
och skriker om evidens som endast består av siffror.
Kvalitativa begrepp är jobbiga,
siffror är lättare.
Manualbaserade modeller, one fits all,
ska säkerställa kvalitet.
Diagnoshysterin ökar och ökar,
och boten till diagnosen heter KBT
Varför skriker man inte nej?
Jo man skriker och skriker i slutna rum,
men inget läcker ut!
Det ser man till i elfenbenstornet,
eller snarare, i Babels torn
Inget om människans hela livsvärld,
eller samhällets påverkan.
Nej vi ska bara se toppen på ett isberg,
med etiketter som ångest, depression och stress.
Kortsiktighet som kommer att kosta långsiktigt,
och förr eller senare,
även högt uppe i Babels torn.
Intoning saknas
Hon sitter med sitt barn i famnen
Hon är mimikfattig och fokuserar på ölen hon köpte på fiket med rättigheter
Barnet piper och skriker till i häftiga tjut
söker förtvivlat mamman med blicken,
men hon förmår inte att se
Klarar inte att tona in sitt barn
Skräcken syns bakom barnets allt mer bisarra beteende,
och allt högre skrik.
Modern betraktar barnet som om hon drömmande satt vid en strand,
och såg vågornas rytmiska rörelser.
Tyvärr håller inte vågorna samma rytm som barnets.
Jag ser barnets behov att bli sett,
och kan känna dess fullständiga övergivenhet.
Utsattheten värker i min kropp.
Jag skulle vilja ta barnet och springa i väg,
och krama och trösta bort all fruktan.
Ge det värme och trygghet,
men ingen kan utom mamma,
och mamma behöver själv,
bli kramad och tröstad,
och få höra att allt blir bra,
innan hon kan möta sitt barn.
Så därför befinner de sig nu,
på var sin öde ö,
på ett fik med rättigheter.
Tolerans
Det finns sådant man bara känner är rätt och riktigt,
och sådant som bara känns rakt igenom fel
Hur kan du då påstå att människor känner fel?
Du påstår att människor inte förstår.
Du säger att människor är rädda.
Ja, är inte rädsla en viktig känsla?
Är rädslan inte till för att skydda oss?
Hur många gånger har rädslan inte räddat våra liv?
Du säger att människor ska vara toleranta,
mot värsta sortens intolerans.
Du har inte för ett ögonblick reflekterat över att din tolerans,
som du tror ger frihet,
faktiskt kan leda till ofrihet och ökad intolerans?
Du underlättar för förtryck och inskränkningar.
Du är tolerant på andras bekostnad.
Att vara tolerant är inte att bortse ifrån det som är helt fel.
Det är inte att premiera det som är ont framför det som är gott.
Tolerans är inte att bara att tänka med hjärnan,
utan att även känna med hjärtat.
Tolerans är inte att inte sätta gränser.
Tolerans är inte att tiga när saker måste sägas.
Nej tolerans handlar om att ge människor en andra chans,
men först när de insett att de faktiskt handlat fel.
Det ska inte vara bäst att göra ont.
Det är inte du som har mandat att skrika högt i megafonen,
som jag beundrar,
utan det är de modiga männen och kvinnorna utan någon kanal,
att skrika i,
som reagerar mot orättvisor
och står upp för sina medmänniskor.
De som bryter gamla mönster och kan tänka med hjärtat,
och vill se sin avkomma fri att älska vem hen vill.
Fri att tro på vad hen vill.
Fri att få välja sin väg.
De är många därute,
men de är inte dem som får synas.
Den nya tekniken
Tänk vilka fantastiska framsteg,
vi alla får ta del av
i det nya automatiska samhället,
där målet är att vi ska slippa,
konfronteras med livs levande människor.
Där vi istället ska knappa in allt på våra mobiler
En automatisk röst på myndigheten säger:
”Uppge namnet på den du söker”
”Karlström”
”Sa du Karlson?”
”Nej”
”Vill du istället bli kopplad till telefonist?”
”Ja”
”Då kopplar jag dig till en telefonist”
”Du har plats 120 i kön”
De äldre som skulle behöva bekvämligheten mest,
klarar inte av tekniken.
Därför får de ta sig till banken med färdtjänst.
Där får de då stå länge i kö,
för numera förväntas människor klara av allt själva.
Numera kan man tala med en doktor över internet.
Snart kan man väl skanna av allt själv, därhemma
och så kommer det väl en drönare med medicin.
Om man är arbetsför så är det ju så bra,
att man kan bli nådd överallt.
Man kan arbeta var som helst.
Man kan svara på mail på lekplatsen,
man kan prata jobb, medan man drar barnvagnen framför sig
och missa att det lilla barnet söker förtvivlat med blicken,
för att förvissa sig om att det är någon där.
Massor av missade livsviktiga möten,
som aldrig kommer tillbaka.
Som aldrig kan ersättas senare,
i samhället där man alltid ska välja till,
men aldrig bort.
Han är tatuerad i ansiktet
Han är tatuerad i ansiktet och
han har ett stort cannabisblad intatuerat på handen
som en definitiv stämpel
på sitt utanförskap
Han är ung
Bara några år över tjugo,
och har redan kommit fram till
att han inte vill tillhöra ”de etablerade”
Han är långt ifrån ensam,
och det fyller mig med sorg.
Jag har träffat så många som honom
och de må vara fyllda med hat och ilska,
men i botten hittar man alltid sorgen,
som ligger som en tjock matta,
över kvävda drömmar och planer.
Ett liv som borde ligga öppet,
framför honom,
känns så omöjligt,
att han inte ens håller dörren öppen på glänt.
Så omöjligt,
att han struntar i om han lever eller dör.
Och under tiden knarkar han på hatet,
för i de stunderna är han oövervinnerlig.
Att missbruka ett förtroende
Det borde kosta att missbruka ett förtroende
Det borde kosta att svika dem som ställer upp
Eldsjälar som vill väl, men är blåögda,
förnedras rejält, när den utsträckta handen slukas hel och hållen.
Många vill så väl, men inser inte att utan gränser uppstår kaos.
Jag har sett det på så nära håll.
Blåögdhet är någonting fint,
att inte döma på förhand,
att ge chanser,
att tro på det goda,
men när den tas emot med svek,
när man våldför sig på den,
då är det nog för mig.
Empati, moral och etik,
är inte en självklarhet.
Den är inte likadan överallt.
Den utvecklas inte heller hos alla.
Därför borde man göra upp om reglerna.
Orsak och verkan.
En sensmoral begriplig för alla.
Tillämpad på alla
Det vi också brukar kalla rättvisa.
Ett känsligt hjärta Hem 