Han tände eld på valplakaten

Min enda mening med livet sitter bredvid
och frågar om han kommer att komma i tid
Vi åker bil i den tidiga gryningen
Staden sover ännu en liten stund,
under månen blekgul och rund
Gatorna glittrar av regnet som just hälsade på
På sidorna syns valplakaten som höjer min stressnivå
Nedskräpning sanktionerat av staten
och de som pratar om det som sen inte blir sant
Floskler för att kunna lura åt sig makt och en slant
På Sveavägen står taxibilarna utanför Seven Eleven
Och plötsligt får vi se en brasa flamma upp
Där står en ung man stolt som en tupp
Han står där på berusade ben, svartklädd och ler
Polisen kommer väldigt fort och de blir fler
Han har eldat upp valplakaten
med de dumma citaten
Han står där berusad och glad
under ett ögonblick i våran stad.

Spelet är riggat

Du flänger runt och sitter som på nålar
Det enda du kan tänka på är att jaga stålar
Jag undrar hur det blev så. Vad har triggat?
Fattar du inte att spelet de spelar är riggat?
Du borde sluta vara en nyttig idiot
Du bara jagar på utan knot
Se lite längre, tänk ett steg till
Varför gör du som enprocentarna vill?
Döden går i svart och inte i vitt
men livet kan vara både bundet och fritt
Varför bara snällt sitta och spela med,
när du kan ändra en tid som är ur led
En kan inte ändra allt, men alla kan göra något
De flesta måste ha sett vad som har pågått
Unga blir desillusionerade och spelbolagen vinner stort
Det är sorgligt, för det finns så mycket mer vi kunde ha gjort
Jag fördömer inte, jag förstår så väl hur ekorrhjulet fungerar,
men hur ska vi någonsin få en ändring om vi inte agerar? Reagerar?
Hur kan vi skapa en tillvaro som människor mäktar med?
Ett liv där eftertankar, humanism och empati kommer med besked…

Vi lever i våra fängelser

Vi lever i våra fängelser
med osynliga galler
Solida bunkerväggar av oöverstigligheter
Klädda av borttappade drömmars tapeter
Jag har inordnat mig, anpassat mig, underordnat mig
Tänkt att jämfört med alternativen är det ok
För att det kunde ha varit så mycket värre
Men hur högt priset har varit,
hur långt bort ifrån längtan jag har farit,
det undrar jag och grubblar över
Tid och ro är något jag nu behöver
Tankarna svindlar förbi
När har jag någonsin varit fri?

Under den glödande himlen

Under den glödande himlen
färglagd av hösten
sitter en ung kvinna som är jag
Det låter som nåt bra
Att jag blev tjugofem igen
Att det är något ungt och vitalt
Men det är något hemskt och brutalt
Ställd på ruta noll
Vandrar bland vargar
Ödsligheten söndrar och sargar
Under den glödande himlen på en pall sitter hon som är jag
Och talar med stenen som ofattbart bär ditt namn idag
Den obarmhärtiga texten som befäster tragedin,
lyser mot mig i morgonens dova dimma
Ute i det kalla havet ser man mig simma
Under den glödande himlen, utmattad och nedkyld,
stannar jag vid en tillfällig livboj och andas ut
släpper och simmar vidare kämpar minut för minut
Väntar flämtande på nästa livbojs SMS
Inser att den endast är temporär
Inser att den är en chimär
Äkta kärlek finner man inte så lätt
Du främmande kvinna som är jag
förvandlades hastigt i ett slag
Under den glödande himlen

Jag vill stanna kvar

Tiden med dig går så vansinnigt fort,
på ett sätt som den aldrig tidigare gjort
Vi sitter i solen och pratar om livet
och jag vill inte gå hem
Jag har dröjt mig kvar ända sen i förrgår,
det känns både kort och för länge sen
Ja jag vet att jag är förvirrad, men jag vill stanna kvar
Här är jag lugn och det betyder allt nu när jag är så bar
Med dig kan jag andas och göra mig förstådd
Jag fattar hur du menar. Med dig känner jag mig nådd
Distansen har minskat och det känns faktiskt som att jag är här
Jag vet att jag är snurrig och min hjärna målar upp en massa besvär
Men här i vår bubbla känns dem nästan inte alls
Just nu känner jag inte längre klumpen i min hals
Just, just nu
lever jag ju

Tid att känna kärlek

Tid att känna kärlek
Tid att känna lust
Skynda lilla blomma
hösten kommer snart

Vardagsmolnen kommer segla in
och kväva allt i sin väg
Skynda lilla blomma
Silly season tar snart slut

Skynda dig livet är här
Här vid din station
Nu måste du kliva på
Annars kommer tåget att gå

Ta nya tag

När jag tänker på att jag mitt i infernot jag hamnade i,

ändå hade tur att jag levde just här i en demokrati

Trots att jag inte unnar någon att drabbas som jag,

så förstår jag att det kunde ha varit så hemskt mycket värre

Om jag hade varit född någon annanstans

Då hade jag förmodligen inte haft en chans

Jag ligger nu flämtande,

matt och medtagen

Och tänker att en dag

En dag kommer jag att ta nya tag

Det blåser snålt

Det blåser snålt och det beror inte på hösten
Det börjar bli dags att höja rösten
Klyftorna de bara ökar
Det klickas frisk på sociala medier,
men ingen är villig att offra nåt
men pensionärerna handlar på myrorna
för att klara de stigande hyrorna
Tänk så mycket dynga de fyller oss med
Politiker som bara bryr sig om sig själva
De snackar ihåligt om ideologi
fast att det verkligen är nåt de skiter i
Nu är det dags för val
och nu regnar lögner över oss som ett höstregn
De håller upp fingret i luften och ser vartåt det blåser
och det är ingenting annat än populism de har i sina såser

En dag har börjat

En dag har börjat
Den gjorde det ändå
Och skulle gjort det oavsett
Med eller utan mig
Morgonen glittrar hoppingivande
och struntar i min överdos av saknad
och ofrivilliga närhetsanorexi
Min kärlekstörst som vänts till skepsis och tvivel,
den sänder den några solstrålar på
Lyckas väcka lite glitter av längtan
fast att jag inte vill,
och skyndar sedan vidare mot förmiddagen

En jävel på att vara två

Jag stör mig på mycket i dessa tider
Jag har inga filter som skydd i vardagliga strider
Känslorna och tankarna flyger bara ut
På gott och ont och jag hoppas att det ska få ett slut
Att jag ska få tillbaks någon slags grund som kan skydda
Att hålen i min skyddande hinna ska bli sydda
Jag sitter inte på sanningen, förstår tvärtom hur lite jag vet
men jag reflekterar i vart fall inte falskt, nä där är jag asket
Många talar om att vikten av att trivas i ensamhet
Mitt filterlösa jag hör att det skorrar
I mörkret ligger ödsligheten och morrar
Kanske mottages budskapet inte korrekt,
men nåt är en smula suspekt
Kanske är det bra att leva en och en,
men jag kommer aldrig att bli den
Kanske är det faktiskt så
Att jag är en jävel på att vara två
Tänk om det är min allra bästa gren?
Att ligga tätt intill och fläta in mina ben?
Tänk om jag är en jävel på att älska mycket, ofta och länge?
En virtuos på mänskligt tvåsamt umgänge?
Tänk om jag är världsbäst på att dela tankar och känslor
och därmed väldigt enkel att förstå?
Tänk om jag är född till att vara två?