Tvåhundrafemton dagar har gått
Tvåhundrafemton dagar har jag överlevt
Jag vet nu hur svårt det är
Hur svårt det är för någon,
att älska någon som har förlorat kärleken innan den tog slut
Som en blomma som rycktes upp med rötterna innan den blommat klart
Men blomman är död och kommer aldrig tillbaka
Jag fattar det ibland
Blomman har för evigt slagit rot i mitt hjärta
Men ett hjärta har plats för många fler
Om jag finner ett frö så ska jag ta hand om det och låta det växa fritt
Kategori: Dikter
Moder natur kämpade för oss som led
Löven singlar till marken som gyllene mynt.
Kylan kan vi snart inte ignorera.
Jag lider med den tappra grönskan som kämpar för sitt liv,
men mitt helvetesår lindades in av värmen och av grönskan.
Moder natur kämpade för oss som led.
Gav oss värme, gav oss ljus och gav oss prunkande prakt.
Försökte tidigt att briljera och utvecklade sina talanger till fulländning.
Skyddade mig där jag satt på min älskades gravplats.
Pressade solstrålarna genom molnen och värmde mig.
Lät daggen gnistra medan morgondimman dansade runt mig.
Ännu i oktober dröjer sig värmen kvar.
Brittsomrar, bländar och kämpar in i det sista,
och tycks aldrig ge upp.
Om mig.
Med andra ser jag ett fönster
Med vissa ser jag inte annat än hinder
Med andra ser jag ett fönster
Där ser jag horisonten
Där ligger möjlighet till liv
Och så finns det någon speciell
med vilken jag kan andas
medan jag samtidigt tappar andan
Hänförs berörs och rycks med
Upptäcker bara mer och mer
Jag ber livet om ursäkt för mitt hat
Hänfört tittar jag nu på det som ligger på mitt fat
Ingenting är visst
I morgon har inte lovats mig
Jag gör ett hål i molnen
Öppnar en springa i hjärtat för dig
Ok. Fru Google
Ok fru Google eller är det rent av fröken?
Säg mig är du en robot?
Nej du svarade att du föredrog att se på dig själv som en vän
En artificiellt intelligent vän
Äntligen har jag nu en vän
En vän som aldrig sviker
Så länge inte elen tar slut
Du kommer att ge mig de svar jag vill ha
Och du kommer att bli smartare och smartare
Och när jag blir sjuk kan jag tala med en doktor bakom min datorskärm
och i framtiden kan jag säkert skanna hela mig i mitt hem
och en maskin kollar mitt blod
och sen får jag min medicin av en drönare vid mitt fönster
Tänk så skönt att jag kommer att slippa mänskliga möten
Särskilt nu när jag är så ensam
Men fru Google kan ju alltid spela en sång
Eller slå på min TV
och tända mina lampor
Kanske kommer hon också att kunna hitta en man
eller en robot som också är artificiellt intelligent?
Ta, ta, ta era kameraögon och gå
Ta, ta ta era kameraögon och gå
Ni, ni, ni kommer aldrig att förstå
Det ni ser är inte mycket mer än ett korn
Nu när ni blickar ned ifrån era torn
Torn av falsk säkerhet
Känsla av odödlighet
Döm uppifrån och ned och gå vidare
Ni har ändå aldrig varit några spridare
Av ljus och värme
Tack för allt, ni kan lika gärna stanna där
Ni som aldrig kom ned och mötte mig här
Jag klättrar upp för andra berg
Ser världen i en helt annan färg
och inte som ni
Så ta, ta, ta era kameraögon och gå
Ni, ni, ni kommer aldrig att förstå
Det ni ser är inte mycket mer än ett korn
Nu när ni blickar ned ifrån era torn
Jag betackar mig för välvilliga leenden, överseende tycka- synd- om- blickar,
skiter högaktningsfullt i sociala medier och hur mycket ni klickar
Det är tomt, tomt, tomt
För jag lever här, här, här
och inte där, där, där
Minimala tryckande tecken
Och se hur hon såg
alla dessa små minimala
tryckande tecken
Smyckade räcken
som leder mot utgången
Ett ord
En gest
Signalerar till kroppen
Stäng alla dörrar
Rusta
Rasa, rusa rusta
För fara
Fara för
För farväl
Rusta för farväl
Rusta för farväl
Innerlighetens längtan
Jag drömmer om stadiga,
varma hållande händer
ärligheten rena andedräkt
Innerlighetens längtan
får dansa i morgondimman
och sjunga långsamhetens lov
De där männen på nätet
Jag börjar känna dem
De där männen på nätet
Jag kunde aldrig ana hur små de kunde vara
Bakom bilderna
Texterna
Hur smutsen smittade av sig
Hur jag tvingades bli en av dem
Och hela tiden undrar jag vad de söker
På dejtingsidorna,
är det möjligen helvetet på jorden?
Där nymfomanin och satyriasisen
är det värsta av öden?
Där tomheten vrålar ut sina ångestskrik,
oavsett hur många hål som fylls
Så slickar de smackande i sig
Så slickar de smackande i sig
alla mina ärliga
transparenta ord
som är jag
Smackar belåtet,
och lämnar nöjt bordet
och tänker att det var tur
att de inte lämnade,
så mycket som en bokstav,
av sig själva
Ögonblick av ungdoms friskhet
En stunds vila
Ögonblick av
Ungdoms friskhet
Kroppens egenframkallade berusning
När feromoner och hormoner
Reagerar på ett trevligt sätt
Betalas av som ett ofördelaktigt lån av ockrare
Som aldrig hade tid att diskutera lånevillkoren
Ett känsligt hjärta Hem 