Jag hoppas att du inte tror,
att mitt inre barn inte tar någon plats
Jag skulle kunna spela teater
Och göra våld på mig själv
För att passa in
Men hon härinne skriker högt
Och det hon skriker,
är det närmaste sanningen jag kommer
Kategori: Dikter
Tänk att jag lever och får se
Tänk att jag lever
Tänk att jag lever och får se
Alla små mirakel som livet kan ge
Människorna jag möter
Allt vi stöter och blöter,
som leder oss fram till något nytt.
Och så plötsligt når de det som flytt
Reser sig igen, starka som bara den
Hungriga på livet väntar de inte längre på sen
Och jag som har lyxen att sitta med,
ser hur livet bländar med besked
Sluta aldrig lugna mig
Jag vill vakna trygg
Alldeles bakom din rygg
Men rädslan hälsar så ofta på
Oron över att allt ska försvinna plågar mig så
Tänk om jag vaknar upp ur en dröm
Tänk om det här brister söm för söm
Snälla sluta aldrig att lugna mig med dina kyssar
Sluta aldrig lugna mig, tro inte att jag inte lyssnar
Allt du säger etsar sig fast och blir något att hålla i
När jag tappar fästet söker jag just dem som så lätt tar mig förbi
Alla de omsorgsfullt utvalda vackra orden
Du och jag glödande i ett kallt hörn på jorden
Ni kommer alltid att finnas med
Det är märkligt landskap omkring mig nu
Förundrad söker jag vad som finns bakom nästa krön
ler fast att det kunnat vara tabu
i det hemska låg små, små frön
Möjligheter jag inte såg bakom tårarna
Tänk hur jag aningslöst gick fram
Någon måste ha hjälpt dårarna
Tänk hur enkelt vi kunde ha missat varann
Tanken hisnar ja, isar in i märgen
jag ser hur trådarna nu länkas till mening
Staden glänser, nu ser jag äntligen den gyllene färgen
Möjligheterna ställer sig på rad i en enad förening
Jag vill så gärna att vi alla ska kunna skratta igen
Att mina rötter till mitt förflutna och det underbara nya länkas ihop
Nu vet jag hur man kan skilja på bekant och vän
Vännen krigar i motvind lika självklart som hen höjer ett stop
Jag önskar så att det som kan bli klyftor istället blir broar
Därför blir jag så lycklig och lugn över att höra,
er i högtalaren på mobilen när ni så kärleksfullt tjoar,
att ni vill att vi alltid hör ihop och allt vi ska göra
Att ni förstår att ni alltid kommer att finnas med. Alltid
Ni som står mig lika nära som kött och blod
Att vi blev starkare av att vi utkämpade strid efter strid
Jag är så lycklig över att ni så fullt förstod
Förtjänar jag det här?
Jag lämnar min älskades famn
Värmen ligger kvar
Inom mig sjunger jag hans namn
Fina, fina karl
Jag badar i ömhet och åtrå
Allt jag önskade regnade ner
Tänk att jag kunde älska så
Nu när du inte finns mer
Ändå kommer känslan smygande:
Förtjänar jag det här?
Jag önskar att jag kan hålla mig flygande,
och fortsätta även när livet tär
Jag fick en andra chans
Jag fick ett liv till
Jag fick ett jag inte trodde fanns
Men ändå ligger inte oron still
Jag får andas, älska och skratta,
medan du berövades allt
Medan jag överlade med döden kunde jag inte fatta
Livet både tar och ger tusenfalt
Jag bär dig med mig i varje steg
Men i hjärtat lämnar jag plats
Du lärde mig ju att inte vara feg
Nu tar jag steget! Nu tar jag sats!
Ett vidrigt, läskigt förunderligt år
Det har idag gått ett år sen du försvann
Ett vidrigt, läskigt förunderligt år
Det gick så fasligt långsamt fram
och så ohyggligt fort det bara går
Du var så självklart med i ekvationen
Ett element lika fast som cement
Vi skulle bli så gamla, ja äldst i divisionen
Ja så säkert att det kunnat sättas på pränt
Och så sveptes du bara bort
Slets ur bröstet på mig
Nu vet jag att livet är så kort
Ett år på jorden utan dig
Jag vet att jag var älskad så mycket som det går
Jag vet att jag älskade till max
Att fånga stunden är nåt jag nu förstår
Och att mycket bara är flax
Din värme, din godhet lever vidare i oss
Hjälper oss att rikta vår kompass
Ger kraft när vi måste slåss
Gav oss smak på kärlek av högsta klass
Det vore så lätt att bli rädd
Det vore så lätt att börja tvivla
Det vore så lätt att bli rädd
Att börja leta efter hot
Men mot det finns ändå ingen bot
Det finns ingen annan väg än rakt fram
Rakt på
Rakt in i hjärtat på oss
Flyga med stora vingar som en albatross
Det finns inga garantier vad vi än säger
Det finns ingenting vi kan göra
mer än att vara sanna mot varann,
och älska så mycket vi bara kan
Därför ska jag vara lycklig nu
och flyga fram på gatorna
och sjunga till tonerna ifrån din gitarr
Sjunga I love you, utan minsta darr
och vila lugnt i din famn
och ta en dag i taget och njuta av den
Visst kraxar olyckskorparna i mitt bröst
Men jag bara ser på dig och hör din röst
Inget har känts säkrare än det här
Inget har känts starkare
Grå dyster marshimmel bjuder på snö
Men inuti mig lyser solen på en paradisö
Föll hjärtlöst
Jag föll handlöst
Föll hjärtlöst
Slog emot den svarta asfalten
och såg glaskupan sänkas emot mig
och där var jag ohjälpligt fast
Där tog jag risker jag aldrig borde ha tagit
Klättrade i berg utan rep
Sprang i natten och önskade bort mitt liv
Smutsade ned allt som varit fint
Jag blir aldrig nånsin mer den jag var
Vägen jag trodde var min tog slut
Ändå ropade någon svagt i mörkret att det fanns mer
Skickade bud med människorna jag stötte på
Och på nåt sätt började jag höra allt bättre
och nu vet jag att det var sant
Jag satt där i ur och skur
Jag satt hos dig varje dag
under björken där ekorren bodde ett tag
Jag såg årstiderna passera förbi
Jag satt där i ur och skur
och ändå kändes det som att naturen höll mig i sin famn
Jag såg miraklen ske framför mig
Fast att allting brann upp
Jag satt i askan och röken
Men platsen var mitt hem,
och när röken sakta försvann
Då kunde jag se att något hade börjat gro
Han växlar mjukt och starkt
Han rör sig som han talar
och växlar mjukt och starkt
Här finns inga ödsliga salar
Mitt hjärta räddat ifrån infarkt
Vi tänker som vuxna men leker som barn
Han fyller min tomhet med de vackraste ord, sina händer och hela sitt väsen
Olyckskorparna fick inte vatten på sin kvarn
Han gick att finna på outgrundliga vägar och fast att jag var så kräsen
Ett känsligt hjärta Hem 