Väver trådar som håller

Vackra stunder kom och dröj er kvar
Lägg ert glitter i hjärtat mitt
och göm er i den allra minsta cell
Låt mig minnas för alltid att i svart finns alltid lite vitt
Låt mig minnas i förtvivlan
Låt mig minnas att allt hänger ihop
Hjälp mig att känna förtröstan
och att någon hör mina rop
Jag förstår nu att sorgen alltid stannar kvar
Men den skapar djupet i livet jag lånar
Skapar djupet i det jag har
Ingenting är säkert. Ingenting har jag löfte om
Därför tränar jag på att skärpa mina sinnen
För allt jag har är nu och jag behöver inte mer
Med dem jag älskar samlar jag nu på minnen
Väver trådar som håller
Väver dem av guld, silver och glas
Trådar som glittrar och reflekterar ljus och mörker
Trådar som glittrar även när allting går i kras

Skvättar av tid

Jag lever på skvättar av tid
och fragmentarisk kommunikation
Med det yttre
Med det inre
Det är lånad tid,
och det gäller alla
Jag är så mycket starkare än jag tror
Kan så mycket mer
Nu ska jag leva mitt liv som jag vill
Inte lämna det åt andra
Jag har betalat färdigt,
och gjort mina plikter
Nu kan jag dansa på drömmarna
Allt det här säger min inre musa
Och hon älskar mig villkorslöst
Och om jag lyssnar noga,
kan jag höra henne även i dånet av en storm

Jag sätter mig ned vid havet

Jag sätter mig ned vid havet och låter vågorna hjälpa mina andetag
Jag sitter och känner hur något stillar sig inuti en stund
Helst vill jag sitta där ännu och se färgernas skiften
och molnens föränderliga olja på duken
Det stillar sig sällan inuti numera
Istället hörs gnissel om att vara på fel spår
Att varken hinna stanna upp eller skynda på
Fast att hösten redan verkar vara här,
tycks inget vilja rätta in sig i trygg vardagslunk
Drunknande i stadens brus och buller med människor som ilar fram,
undrar jag hur jag en gång orkade vara en av dem i det där.

På eggen av en kniv

Relationer är så svårt

Orden träffar så hårt

Ja de ringer nu varje dag

Jag glömde vad det var du sa var bra

Men jag minns att du sa att jag måste ändra mitt sätt

Jag vet att det ligger sanning idet, du har rätt.

Jag vandrar nu runt bland ruinerna

Bland de brustna illusionerna

Jag vill så gärna försöka med dig

Jag vill så gärna ändra på mig

Men vad händer om det inte går?

Vad händer om vi får oläkbara sår?

Jag trodde att det skulle gå av sig självt, jag har varit så naiv

Nu vet jag att kärlek är att vandra på eggen av en kniv

 

Dimridåer framför all oförståelse

Jag vet inte vad som är värst
att vara ensam eller två
När det inte går att förstå
När inget är konkret
Och allt bara är en smet
Dimridåer framför all oförståelse
I botten ligger allt det vackra och glänser
Där ligger den dold, kärleken bortom alla gränser
Allt det jag sa och gjorde borde betyda så mycket mer
Men det är något helt annat du ser
Det skrämmer mig långt in i märgen
Och allt du gjorde och sa som gjorde mig hel
Som gjorde mig trygg så att inget kändes fel
Det känns som att du sakta tar det tillbaks och suddar ut
Jag tar på skyddsutrustningen för att klara att det tar slut
Kanske kan jag leva ändå
Kanske kan jag för ett slag,
få hjälp med varje andetag
Men hjärtat ropar: Varför då?
Varför ska jag inte sluta slå?

Vi visste att det skulle bli svårt

Gå inte i mörka vatten
Det är inte rätt väg i natten
Skärvor av det förflutna får så vassa kanter då
De hjälper inte det minsta på vägen till att förstå
Vänta på gryningsljuset och se en annan karta
Vi passade aldrig in, vi var aldrig smarta
Men vi sålde oss inte lika hårt
Och vi visste att det skulle bli svårt.

Tänk vilken ynnest

Tänk att jag får somna bredvid dig varje kväll
Tänk vilken ynnest
Du är inte någon jag tar för given
Jag ser glittret du sprider omkring dig
Jag ser det som genom ett fönster
och kan inte alltid känna det,
men jag är säker på att jag en dag
kommer känna hur det helt sjunker in
Det räcker med att se dina omtankar
och det är vackrare än allt
Men på kvällen då inget annat stör,
och jag ligger där alldeles tätt, tätt intill,
känner jag din kärlek helt utan filter
Och då når den ända, ända fram

Minnesmosaik

Vi gick till parken där allt kretsade förra sommaren
Min väninna och jag
Och vi gick till utsikten och såg
hela delen av stan som jag tillbringade mina nätter i
Förra året
Året då allt jag visste om livet raderades ut
Året då jag hölls under armarna av försynen
Jag mindes ångesten
Jag mindes skräcken över att behöva komma hem till en ensam säng
Tänk att jag överlevde
Året då allt rasade
Didions magiska tänkande, det förstår jag nu
Ett år av magiska skyddande händer mitt i infernot
Jag ser tillbaka och känner oändlig tacksamhet för hur det blev
Jag ser hur det kunnat bli
Den avgrunden vill ingen känna till
Och precis som vi alla egentligen redan vet, beror det på kärleken
Den som lyckades gro under förrädiska omständigheter,
och fann hoppet och tron i myllan

Kanske kan det gå

Kanske kan det gå
När jag ser in i dina ögon,
tror jag så
Men när tröttheten sätter in
och det mörka tar över
tänker jag kan det någonsin
Snälla liv låt mig läka nu
Låt inget mer får ske
Den mitt hjärta vill ha är du
Jag vet inte hur lång tid det tar för mina tårar att torka
Men jag undrar hur länge finns du med mig?
Kommer vi att orka?
Kanske sker det aldrig helt
Kanske blev jag för skadad
Ibland blir det ganska stelt
Jag är nog svår att förstå
Tänk hur länge man kan leva i ovisshet,
I mitt gamla liv kändes det inte så
Men nu ser jag saker i ett annat sken
Jag undrar hur mycket vi aldrig sa
Kanske satt vi på en jättetunn gren

Önskar dig en härlig dag

Ibland faller en stjärna och en önskning slår in
Det hände mig när du blev min
Det är din födelsedag idag
Du kommer alltid att vara äldre än jag ha, ha, ha…😉
och vi ska alltid ha det bra
Jag hoppas att jag får gratta dig så många år framöver att jag knappt minns hur många
Jag hoppas att vi aldrig kommer att tycka att stunderna tillsammans är långa
Låt oss hissa segel och låta vindarna styra
Jag vet att dina segeldagar är dyra
Och vatten är också mitt element
I jämförelse med det känns allt annat som cement
Jag hoppas att vi kan gå på kryss
Varvat med en och annan kyss
Kanske kommer gennakern upp och vi får fart
Med vinden ifrån rätt håll kan det bli underbart
Jag önskar dig en härlig dag min fina, vackra du
och låt oss leva och älska, för livet pågår nu

💗