If love is like a rose

If love is like a rose
Does it have to sting that much?
Is it payment for every color, every touch?
If it´s not really meant to be?
Why bring it towards me?
It got me down on my knees
It took me across seas
It made me travel like a circus
It made me screaming
It left me wordless
It left me minimized
But it gave me restoration
It gave me hope
It gave me wings and made me fly
It gave me laughter instead of cry
It braught us together in the most miracoulous way,
and we where inseparable day after day
You where an answer from gods and stars
Like a sorcerer with a rod
You enchanted my world
But it clouded so much of my view
And I didnt´t really understand you
All I have is the truth of my heart,
and it tells me, we shouldn´t be apart

It´s your move now

My heart is fantastic
But its not that elastic
And you know my skin
is pretty thin
I´ve done what I can
I´ve done what I can
When it was dark I tried to shed som light
But instead we got into a fight
You really, really hate high voices and shout
So I tried to turn myself inside and out
But instead, I´m so totally misunderstood
I can help others, but not myself
But I did all I could All I could
Im sorry but i´m breaking and have to keep my self sain
And now I need to save me from more pain
I lit candles so you could find your way
But you choose to look away
It´s your move now
I hope you dare to be brave
And together with me change our way
Let´s not throw it all away

Du kan inte bygga mig närhet

Asfaltsdjungel svart död
Ensamheten tränger sig på
Världen är inte ens grå
När ingen riktig kan förstå
Öppnar dörren till lägenheten och den är så tyst och tom
Ensamhet kan var en sån frihet och en riktigt tung dom,
och det enda som kan hjälpa är en riktig famn
Det enda som kan hjälpa är att höra någon säga mitt namn
Du kan inte bygga mig närhet
Du kan inte bygga mig trygghet
För jag skiter i rekvisitan, den sätter ingen ton
Utan det får du fixa i egen hög person
Kan du inte hålla borta min ensamhet
Spelar det ingen roll om jag bor i en stuga eller en lägenhet
Vi är så olika du och jag
och för det mesta är det nog bra,
men vi pratar inte alltid på samma frekvens
Fan, jag vill prata om hur det känns

Jag är redan där

Nu hatar livet mig igen och det är ömsesidigt
I den här stunden kan jag inte andas för trycket över bröstet
Och den knutna magsäcken
Är mitt enda livstecken
Just nu vill jag inte leva längre.
I morgon är en ny dag
Men idag finns inte ett enda stödben kvar
Ångest, sorg och tvivel är det enda jag har
Jag har ingen obefläckad ö att stiga i land på
Inga glimrande lockande framtidstankar
Ingen känsla av att vara i närheten av att orka eller duga
Orkar inte förställa mig. Orkar inte ljuga.
Att bara lyfta blicken från golvet är tungt
Idag ber livet mig att dra åt helvete
Jag svarar uppkäftigt att jag redan är där
Jaaag är redan dääär…..

En ständigt byggslamrande betongdjungel

Det är inte corona som är den största pandemin.
Det är ensamheten och oron för ekonomin
Ensamheten breder ut sig
Och lyckliga är de som inte har smakat dess dödliga gift
Ett gift som väl i kroppen nästan är omöjligt att renas ifrån
Lyckliga är de som inte har förstått och som följer som lydiga fån
Ensamheten i en lägenhet i en ständigt byggslamrande betongdjungel som skriker ut:
Det är inte för dig vi bygger utan slut.
Vi bygger för de unga
Vi bygger för de starka
Och framförallt de rika
Vi bygger för andra än dig.
Vi bygger för de som skor sig.
Den här stan kommer aldrig att bli klar under din livstid
Vill du stoppa oss förbered dig på närstrid

Tills tiden stannar och ebbar ut

Andas in ensamheten. Andas. Hålla på att kvävas.
Det kostar på när nya vävar ska vävas

Ambivalent anknytningsstil är namnet på min karusell
Tillsammans med dig blir den speciell

Herregud vad vi har lärt oss på vår resa som inte har hunnit särskilt långt
Och ändå har vi rest till andra sidan jorden och klarat av att ha det trångt

Klarat av missförstånd och ilska och tårar
Skrattat och gråtit och undrat om vi är två dårar

Vi har haft modet och styrkan att kriga för det som är värt
Allt det vi trodde på, ville och hade kärt

Vi har nu modet att mötas i det som är svårt
och kämpa för det som är vårt

Fan vad vi är bra, du och jag
Och vi blir bara bättre dag för dag

Jag fattar nu att du vill vara med mig som jag med dig
Jag fattar nu att du verkligen orkar att älska mig

Jag ska våga tro på att du finns där,
att jag kan lita på att isarna bär

Vi ska leva tillsammans tills tiden stannar och ebbar ut
Vi ska leva som om allt när som helst kan ta slut

Och ovanpå taket upp mot himlen blickar vi nu upp
och från molnen och stjärnorna betraktas vi av vår änglatrupp

Vackra toner i musiken

Änglarna vet hur jag har kämpat
Änglarna vet hur jag har åkt ned i djupen
Hur jag har stått vid hans grav med gråten i strupen
Hur jag har trott att allt varit slut
Förödande ångest och inget har dämpat

Jag har bitvis känt mig nästan galen
Det är svårt att förstå för den som inte har varit där
Men det är ju så med livet, det är på vägen man lär
Inte jag heller visste innan han försvann ifrån mig
Men där stod jag med alla de svåra valen

Jag har förlikat mig med alla som föll ifrån
Alla som jag trodde jag hörde till
men jag har funnit mig i att telefonen tiger still
Men det gör ingenting för de jag har, kommer nog vara kvar
Nu har jag börjat kunna känna frid i stormens dån

Vi träffades båda två av livets grymhet
Min sårbarhet, med mina känslor som ligger utanpå
kan vara så otroligt komplicerad och svår att förstå
Ibland begriper inte ens jag själv
Men du helar mig med dig och din närhet

Det händer mirakel hela tiden och jag seglar på termiken
Du, min älskade och jag kommer närmare för varje dag
Det håller verkligen på riktigt, det känner jag
Och allt som skavde och som vi behövde lära,
skapade bara ännu fler vackra toner i musiken

En ändlös charad

Vi har det bättre än nånsin nu
Vi har lärt känna varandra så bra,
och den jag vill ha, har jag ju
Desto bättre vi har det med varann,
desto värre är det att skiljas åt
Varje farväl väcker en ångesttyrann
Det är som att jag har skadats för gott
Trots att kärleken gror och blomstrar,
så ser jag när jag går, bara dystert grått
Avundsjukt ser jag hur paren går hem till ett hem de kallar vårt
Precis som jag själv hade det en gång
Jag svär över att så mycket ändå är så svårt
Två och ett halvt år och jag gråter fortfarande floder
Den tiden har slitit som ett helt liv
Allt det goda dränks i mina mörka perioder
Och jag orkar inte låtsas vara pigg och glad
Orkar inte skyla över mitt ödsliga hjärtas rop
Har mitt liv blivit en ändlös charad?

Just nu glänser nästa da


Jag ser dig stå vid vattnet
och solen lyser på din fina kropp
och inuti en så vacker själ
Musklerna som har burit dig syns så väl
Tatueringarna som berättar vad du varit med om
Allt du har klarat av
Och mitt hjärta tar ett skutt
Ödet lade om sin rutt
Åh hur mycket jag vill ha dig
Åh hur jag vill att du tar i mig
Om du kunde se
Allt jag ser i dig
Om du kunde känna det jag känner
Tårarna bränner
Bakom dig på hojen mil efter mil
Din hand på mitt lår
Min hand under din på ditt bröst
Minnena skänker tröst,
skänker ro
Bredvid dig, lugna andetag
Det har tagit mod. Det har tagit kraft
Jag hittade en styrka jag aldrig någonsin har haft
Svåra frågor har fått svar
Vi står kvar
Oskrivna blad ligger nu och väntar
Ska skrivas utav oss
Just nu är allt bara bra
Just nu glänser nästa da

Stackars Sverige

Vad hände med alla tankar och idéer som flög förbi
Jag tycks ha tappat min energi
Kanske är det för att världen är så galen
och ingenting längre går att begripa
Har vi alla blivit marionetter i ett högre spel
Ett spel där endast snuskigt rika får ta del
Vilka är dom de där som ska kallas politiker
Vad är det som driver dem till sina bisarra beslut?
Vi är ett land som tappade tron till vår stat
Nu finns inget annat att tro på än rädsla och hat
Och rättvisan, vad hände med den
när inga är lika inför lagen
Parallella samhällen växer fram
Nu sitter fjortisar i varje hörn och säljer sina gram
Bakom dem förtätas staden av vidriga kontorskomplex
och stora shoppingmalls när folk ändå handlar på nätet
Svennehat och vänstervåld är bara sjuka fantasier
Mjukare samhälle och rättvisa är bara utopier
Stackars Sverige är tappat på sin sav
Allt det vackra och fina ligger nu och väntar på sin grav