När gårdagens tunga slöja

När gårdagens tunga slöja ligger kvar
i floden av tid som aldrig flyter tillbaka
går jag in i gryningens gyllene flor
Sorgen och saknade tar mer än man tror

Medan livet pågår och ger mig mirakel varje dag
i regnet av glittrande droppar av lust och glädje
finns den ändå alltid där som ett minne som är omöjligt att radera ut
Det är som att ensamheten har flyttat in och aldrig tar slut

Det är ett sorgligt hål i mitt hjärta
men det kunde ju helt ha slitits ut
Det finns en skräck som har ristats in
Jag vet att jag håller på att bygga nytt
och jag kan inte få tillbaka livet som blev bytt

En sorts balans

Jag känner att orosvindarna drar ihop sig till storm
De hittar mycket att dra med sig som virvlar runt
Men något har hänt inuti mig för de ändrar plötsligt form
En varm vänlig röst säger: Lyssna inte på amygdalas strunt

Kanske kan jag hitta en nivå
Kanske kan jag nå en sorts balans,
mellan att vara en och två
Kanske finns det en chans

Då vänder jag mig till naturen

När hjärtats längtan spänner i bröstet
och världen känns för trång
Det är då jag vänder mig till naturen
som sjunger en alldeles egen sång

Den visar på vägar som alla kan ta
Om mörkret kommer så är det där jag vill va
Andas in tystnad och ljud utan krav
Det är sånt jag vill ha innan jag läggs i min grav

Jag är trött efter långa dar
Kraften jag en gång hade är inte kvar
Kanske kommer den tillbaks en dag,
men att bromsa in är inte att vara svag

Jag rusar inte längre men ser så ofantligt mycket mer
Jag såg aldrig förr hur livet skiftar i ett och hur färgerna bara blir fler
Det är det som är rikedomen med att ha fått leva och se,
allt det där som bara levda dagar kan ge

Stockar och stenar

Det enda jag har är det jag har nu
Men där inuti och utanför finns alltid du
Du och min älskade son
och här sitter jag på tåget som ett fån
och lever ett liv fullt av stockar och stenar
Uttrycker massor men undrar om någon förstår vad jag menar
Är tillsammans men blir så ofta ensam ändå
och vet att jag lever det bästa liv jag kan få
Jag kan nog aldrig få tryggheten helt tillbaka,
men livet handlar om att se framåt och bejaka.
Det är så lätt att se allt man borde ha gjort,
fast att jag vet att jag har levt så otroligt fort.
Men nu har jag dragit i bromsen riktigt hårt
Nu tänker jag stanna i här och nu, även om det är så himla svårt
Jag borde kanske jobba på att bli allt det där man ska va
eller så struntar jag i det och hoppas att det är mig du vill ha

                                                                              Euphrezyne Ett känsligt hjärta

Idealist eller fascist?

Jag såg ännu en dokumentär om något som blivit en sekt
Det handlade om en skola som först setts som en härlig frisk fläkt
I spetsen stod en man som skaffade sig rykte av att vara nytänkande idealist
Men döm om allas förvåning när han visade sig vara närmast en fascist
Återigen visade det sig att när skalen fallit av karln,
var han bara oansvarig och infantil som ett barn
Allt var ett spännande experiment
Han ler som om allt vore ett skämt
Och som alltid står offren utan upprättelse eller ursäkt
och ska leva med brusten tillit och en självkänsla som är knäckt
Vad är det med oss människor som så gärna vill sätta människor på piedestal?
Vad är det som gör att vissa kan vända fakta till lögner och förtal?
Hur kan människor så fullständigt sakna perspektiv?  
Hur kan en ideologi vara viktigare än ett människoliv?


Skövling


Le på Insta och låt inget vara politiskt
Titta bort när det blir kritiskt
Låt någon annan bli ful
Tänk bara på dig och ha det kul
Släpp alla tankar på att det du gör och säger
Tryck ned både gamla och tjejer
Var en nyttig idiot och konsumera mera
Bygg vidare på ett samhälle som inte kan fungera
Nu gäller popularitet utan integritet
men välfärd byggs på solidaritet och medmänsklighet
Artisten sjunger om en kärlek han av försummelse har mist
Självupptaget och värdigt en narcissist
Ännu en skjutning och ett ungt liv borta för gott,
och att det skulle bli så har vi alla förstått
För när det viktigaste i livet är prylar och pengar,
skövlas känslomässiga värden, skogar, sjöar och ängar

Euphrezyne Ett känsligt hjärta

Stanna tiden

Stanna tiden för nu går det alldeles för fort
Vi lever i överljudshastighet och själen hinner inte med
Jag har tappat kontakten med marken och svävar runt
och det vet ju alla att sånt slutar illa med besked

Snälla stanna upp maskinen jag måste kliva av
Vår kärlek kan knappast finnas på riktigt
även om jag måste medge att det verkar så
Mycket har ändrats och är inte längre viktigt

Stanna tiden för vi kommer bli gamla så jäkla fort
Och hur ska vi då hinna med allt som vi vill
Hur ska vi då hinna upptäcka alla jordens hörn
Heter det inte att kärleken får tiden att stå still?

Och varje gång jag lämnar dig så känns det så tomt
och fast att jag vet att du finns där hos dig,
och att du tänker på mig, så känns det så fel
som att jag återigen blir en väldigt liten tjej

Finaste kärleken min

ettkansligthjarta.se


Finaste kärleken min
För alltid vill jag vara din
I strålande sol men även i stormar
Ja till och med när du bara tiger och jag gormar
Tiotusen solar fyller du mitt inre med
Vår kärlekslåga får bara mera ved
Så mycket vackert fyller våra liv
Och tiden bara tar jättestora kliv
Häromdan fyllde du år
Och i ögat fick du en tår
av presenten jag gav
utan minsta krav
Så van är du vid att bara ge
men jag vill vara din egen lyckofé,
på samma sätt som du öppnar världen och tar bort fulheten
vill jag vara fönstret ut mot den vidunderliga skönheten
Med dig vill jag upptäcka och resa till regnbågens rand
och veta att tillsammans är vi hemma, oavsett vid vilken strand

ettkansligthjarta.se

Utopi


Det blir aldrig riktigt lugnt inuti
Jag har nog alltid fattat att det är utopi
Jag är nöjd om bergen inte kommer med dalar jag inte kan ta mig ur
Kanske kan jag lära mig att du finns där i ur och skur

Eller så är skadorna för stora och livet blev alltför svårt
Drömmen om att finna någon att bygga något med att kalla vårt
Varje spirande glödande morgon blir oåterkalleligt till dag
Med andra ögon ser jag dess färger genom nya filter som blivit jag

Kanske är det samma klump i magen som alltid funnits med ända sen jag var ung
Kanske är det åldern och allt som har hänt som gör den extra tung
Jag vill berätta allt för dig. Jag vill vara transparent
Men det finns alltid sånt vi ångrar att vi har bekänt

För känslor förstärker och färgar för stunden
När orden väl är sagda är man bunden
Jag hoppas att du aldrig slutar att vilja att förstå
För jag vill aldrig vara ensam när man är två

Tre år sen du dog

Om fem timmar är det tre år sen du dog
De tre åren är som en livstid och ändå som ett ögonblick
Tre ofattbara år utan dig. Ett förlorat liv och allt vi inte fick
Minnena lever så starkt inom oss, men också allt som döden tog

Jag minns din värme, din milda blick
All kärlek, all omsorg och din klokhet
Alltid vid min sida och din självklara närhet
Tjugotvå år gick så fort och allt var över på ett kick

Jag lever ett annat liv nu min älskade man
Jag lever livet nummer två
Jag är så tacksam för att det kunde bli så
Nu försöker jag fånga dagarna så bra jag bara kan

Livet är inte alltid enkelt och man får kämpa och slåss
Jag tror att du är glad om du ser oss där du är
Du vet att vi aldrig glömmer, utan håller dig så kär
Jag tror fortfarande att du är stolt över oss