Människor är aldrig desamma

Det finns inga skydd
Det finns inget som är fast
Inte ens den allra tyngsta last
Människor är aldrig desamma
Allting flyter och ändras lite varje dag
Brutalt för en trygghetsnarkoman som jag
Starka dagar är jag uppe i livet
De svaga är jag nån annanstans
Då önskar jag att jag inte fanns
Då känns trygghet och stabilitet som ett hån
Ödsligt ekar minnet av kärleken som bara var ett lån
Nu gör den bara ont
Nu skiftar sommaren grönskan till höst
Skrämmande nu men förr gav det tröst
Jag huttrar till och stänger min jacka
Ringer min väninna och ser om hon kan snacka
Hör om hon är kvar
Hon är som hon var
Och jag tackar min lyckliga stjärna,
för att hon ännu inte har flutit sin väg

Snälla ta mitt hjärta varsamt i dina händer

Snälla ta mitt hjärta varsamt i dina händer
Det har tagit sig igenom hemska bränder
Nästan imploderat i mitt bröst
Men det slår ännu hårt
Och det är så himla svårt
Att börja om
Att så småningom
Se en gryning
Efter mörkaste natten
I de svartaste vatten
Snälla ta mitt hjärta varsamt i dina händer
Jag försöker att ta en dag i sänder
Jag har aldrig kunnat skynda lagom
Jag vill inte vänta och spela spel
Jag tycker ju om dig; hur kan det va fel?
Jag orkar inte vänta på ett SMS eller två
Min längtan efter kärlek är starkare än så
Ja jag vet att ja nu är som ett barn
Jag måste få se att du fortfarande finns
Ja jag vet att jag är ett märkligt kvinns

Och det som sedan kom

Jag ligger vaken
och tänker på dig och mig
Om allt vi aldrig pratade om
Och det som sedan kom
Jag tänker på hur konstigt det var
Att vi inte tänkte mer på mig som skulle vara kvar
Jag tänker på all hjärtlöshet,
jag utsattes för i min hjälplöshet
Jag tänker på allt som bröt ner mig helt
i ett byråkratiskt system som är så stelt
Jag tänker på de som inte kunde känna barmhärtighet
Utan tvingade mig igenom all denna vårdslöshet
Kvar är jag och får betala priset,
för att du inte såg klart genom diset
Så var det inte för mig
Jag sörjde för dig
Men kanske var det för att du aldrig tänkte på döden
Du lämnade de olösta frågorna åt sina öden
Lämnade dem kvar till mig
Inte någon okomplicerad grej
Om jag bara kunnat vila i din famn
Om du bara kunnat lugna mig i din hamn
Sagt att allt kommer att bli bra,
fast att jag vet att jag tappade den jag va

Han tände eld på valplakaten

Min enda mening med livet sitter bredvid
och frågar om han kommer att komma i tid
Vi åker bil i den tidiga gryningen
Staden sover ännu en liten stund,
under månen blekgul och rund
Gatorna glittrar av regnet som just hälsade på
På sidorna syns valplakaten som höjer min stressnivå
Nedskräpning sanktionerat av staten
och de som pratar om det som sen inte blir sant
Floskler för att kunna lura åt sig makt och en slant
På Sveavägen står taxibilarna utanför Seven Eleven
Och plötsligt får vi se en brasa flamma upp
Där står en ung man stolt som en tupp
Han står där på berusade ben, svartklädd och ler
Polisen kommer väldigt fort och de blir fler
Han har eldat upp valplakaten
med de dumma citaten
Han står där berusad och glad
under ett ögonblick i våran stad.

Spelet är riggat

Du flänger runt och sitter som på nålar
Det enda du kan tänka på är att jaga stålar
Jag undrar hur det blev så. Vad har triggat?
Fattar du inte att spelet de spelar är riggat?
Du borde sluta vara en nyttig idiot
Du bara jagar på utan knot
Se lite längre, tänk ett steg till
Varför gör du som enprocentarna vill?
Döden går i svart och inte i vitt
men livet kan vara både bundet och fritt
Varför bara snällt sitta och spela med,
när du kan ändra en tid som är ur led
En kan inte ändra allt, men alla kan göra något
De flesta måste ha sett vad som har pågått
Unga blir desillusionerade och spelbolagen vinner stort
Det är sorgligt, för det finns så mycket mer vi kunde ha gjort
Jag fördömer inte, jag förstår så väl hur ekorrhjulet fungerar,
men hur ska vi någonsin få en ändring om vi inte agerar? Reagerar?
Hur kan vi skapa en tillvaro som människor mäktar med?
Ett liv där eftertankar, humanism och empati kommer med besked…

Vi lever i våra fängelser

Vi lever i våra fängelser
med osynliga galler
Solida bunkerväggar av oöverstigligheter
Klädda av borttappade drömmars tapeter
Jag har inordnat mig, anpassat mig, underordnat mig
Tänkt att jämfört med alternativen är det ok
För att det kunde ha varit så mycket värre
Men hur högt priset har varit,
hur långt bort ifrån längtan jag har farit,
det undrar jag och grubblar över
Tid och ro är något jag nu behöver
Tankarna svindlar förbi
När har jag någonsin varit fri?

Under den glödande himlen

Under den glödande himlen
färglagd av hösten
sitter en ung kvinna som är jag
Det låter som nåt bra
Att jag blev tjugofem igen
Att det är något ungt och vitalt
Men det är något hemskt och brutalt
Ställd på ruta noll
Vandrar bland vargar
Ödsligheten söndrar och sargar
Under den glödande himlen på en pall sitter hon som är jag
Och talar med stenen som ofattbart bär ditt namn idag
Den obarmhärtiga texten som befäster tragedin,
lyser mot mig i morgonens dova dimma
Ute i det kalla havet ser man mig simma
Under den glödande himlen, utmattad och nedkyld,
stannar jag vid en tillfällig livboj och andas ut
släpper och simmar vidare kämpar minut för minut
Väntar flämtande på nästa livbojs SMS
Inser att den endast är temporär
Inser att den är en chimär
Äkta kärlek finner man inte så lätt
Du främmande kvinna som är jag
förvandlades hastigt i ett slag
Under den glödande himlen

Jag vill stanna kvar

Tiden med dig går så vansinnigt fort,
på ett sätt som den aldrig tidigare gjort
Vi sitter i solen och pratar om livet
och jag vill inte gå hem
Jag har dröjt mig kvar ända sen i förrgår,
det känns både kort och för länge sen
Ja jag vet att jag är förvirrad, men jag vill stanna kvar
Här är jag lugn och det betyder allt nu när jag är så bar
Med dig kan jag andas och göra mig förstådd
Jag fattar hur du menar. Med dig känner jag mig nådd
Distansen har minskat och det känns faktiskt som att jag är här
Jag vet att jag är snurrig och min hjärna målar upp en massa besvär
Men här i vår bubbla känns dem nästan inte alls
Just nu känner jag inte längre klumpen i min hals
Just, just nu
lever jag ju

Tid att känna kärlek

Tid att känna kärlek
Tid att känna lust
Skynda lilla blomma
hösten kommer snart

Vardagsmolnen kommer segla in
och kväva allt i sin väg
Skynda lilla blomma
Silly season tar snart slut

Skynda dig livet är här
Här vid din station
Nu måste du kliva på
Annars kommer tåget att gå

Ta nya tag

När jag tänker på att jag mitt i infernot jag hamnade i,

ändå hade tur att jag levde just här i en demokrati

Trots att jag inte unnar någon att drabbas som jag,

så förstår jag att det kunde ha varit så hemskt mycket värre

Om jag hade varit född någon annanstans

Då hade jag förmodligen inte haft en chans

Jag ligger nu flämtande,

matt och medtagen

Och tänker att en dag

En dag kommer jag att ta nya tag