Allt jag hade byggt upp sveptes bort
Kärleken i vått och torrt
Jag skulle så gärna vilja älska igen
Men jag är inte Barbie som söker Ken
Min man behöver inte vara intellektuell
men ska få mig att känna mig speciell
Han ska våga bekänna färg
Nej tack, ingen känslomässig dvärg
Han ska tåla mina tårar
i denna värld av dårar
Där ska vi vara tillsammans i hamn
Där ska det alltid finnas en famn
Mannen jag behöver och söker
Han ger inte upp utan försöker
Han låter mig slippa att bli jämförd
och lämnar mig inte överkörd
Försöker inte trycka till
och låter det landa som det vill
Ska det vara så himla svårt
Att hitta någon som talar om vårt
och som kan förstå
och vill vara två?
Jag vill inte ha dig som är så himla komplett
du som tycker att allt ska vara så lätt
och som bygger murar för skydd
och lämnar den andra kall och brydd
Jag vill vara modig med min man
och kunna tänka att kärlek kan vara sann
Författare: admin
Idag skulle du ha fyllt år
Idag skulle du ha fyllt år
Du som var så vacker med gråsprängt hår
Idag skulle vi ha firat dig med pompa och ståt
Du skulle fylla 65, men idag hörs bara gråt
Människor tröstar mig med att jag i alla fall fick uppleva det som är så få förunnat
Äkta varm innerlig kärlek, trygghet och respekt. Du älskade mig som ingen annan kunnat
Det hjälper mig tyvärr föga
Det lämnar mig med krav som är höga
Mörkret är korpsvart och förlusten är avgrundsdjup
Och där långt nere på botten ligger en del av mig som föll ned i detta stup
Om du hade levt idag så hade vi träffat hela släkten eller så hade vi rent av rest bort
Du ville inte ha stora gester och gillade inte pråliga fester Nä du var en annan sort
Tack älskade, älskade make och far till min son
Jag vet att allt som livet ger bara är ett lån
Tack för att du såg mig med din varma blick
Tack för de underbara åren vi fick
Inget av det skänker tyvärr någon tröst
Jag saknar din famn och lugnande vackra röst
Saknar när jag somnar
Saknar… när jag vaknar…
Änkan förblöder
Livet högg sina knivar i mig
Blodet lämnade sakta min kropp
Sticksåren slöt sig till en början
men nu när chocken börjar släppa
rinner blodet i floder ur min kropp
Livet ligger runt mig i pölar
Hyenorna i rättssalen slickar girigt i sig
Nu skördar de frukterna av sina ränker
De som de smidde medan du kämpade för ditt liv
Och vi vakade vid din bädd
Det är priset för min oskuldsfullhet
och tro på det goda i en rutten omänsklighet
Men allt är ändå petitesser
för någon som inte andas per automatik
Det frågas om vad jag ska göra på julen
Det frågas om vad jag ska göra på julen
Jag vet inte varför frågan ställs till mig
Kan man inte få slippa?
Kan man inte bara låta det va?
Alla vet ju att en stol står tom
Julen är djävulens påfund för ensamma själar
Kommer där med alla sina löften
Med sina glittrande ljus
Alla vackra bilder på ombonade stugor
Täckta av lagoma lager av snö
Fråga mig inte om julen,
den betyder faktiskt ingenting
Den visar bara upp sin hånfulla nuna,
och de enda starka känslor jag kan känna
är avundsjuka och förakt,
om nu någon lyckas få lite frid
Låter detta ogint så drick en skål för det
och bjud även din vän som sitter där breve
Jag har inget att ge
Jag kände till en början
Då kände jag allt
Mitt hjärta var inte kallt
Tänkte att nog hade jag minsann att ge
Folk skulle få se
Att livet ger en andra chans
Men sen blev jag som bedövad
Går sen dess omkring bedrövad
Det var så mycket som behövde göras
Såg så många illusioner förstöras
Krigade så många, många krig
Och inte vet jag varför, men vänskaper dog
och plötsligt hände det aldrig att jag log
Inga äkta leenden och kvittrande skratt
Det som var min finaste skatt
Och minnet ska vi inte tala om
Det som fick mig att rabbla vetenskap och källor
lägger nu ständigt ut besynnerliga fällor
Jag bara undrar hur man kan leva utan några fasta rötter
Svävar nu runt i ovisshet utan fast mark under mina fötter
När någon frågar hur jag mår
När någon frågar hur jag mår
så kan jag inte svara
Jag vill inte verka svår
men det går inte att förklara
Har man inte varit där jag har varit
så spelar orden ingen roll
där hoppet och alla har farit
och livet ställts på noll
Så hur svarar man egentligen på frågan
utan att verka alltför undanglidande
Kan man säga att någon bara släckte lågan
och jag känner bara tårarnas svidande?
Allt jag tvingades att gå igenom
allt viktigt människor borde få veta
försökte jag förmedla utan att något framkom
för döden hör till frågor som är alltför heta
Därför vandrar jag vidare i utanförskapet
Men har funnit mig i det
Jag finner mig i det egna sällskapet
Tar dag för dag i livet som smet
Hårdheten och obarmhärtigheten
Tänk om någon av de som jäktar förbi vände sig om och log
Det är så mycket som jag nu märker efter att du dog
Hårdheten och obarmhärtigheten
Ensamheten och ödsligheten
Den kan man aldrig förbereda sig på
Den märktes aldrig när vi var två
Det omgivande bruset brusade inte så illa
Hos dig kunde jag ligga stilla
Men nu sätter sig vassa armbågar
Okänsligheter dröjer sig kvar och plågar
Det kallare samhället skrämmer
De måste vara något fel på de som bestämmer
Politiker, journalister, lobbyister och mången politruk
klämmer ur de kloka, goda sin sista plågade suck
Bilder och texter som inte betyder nåt
På dejtingsidorna flimrar bilderna förbi
Bilder och texter som inte betyder nåt
En människa kan inte bedömas efter ett fotografi
Hur presentationstexter kommer till har jag aldrig förstått
De verkar handla om någon helt annan person
än den man träffar på dejten till sist
Där sitter man och lyssnar och studerar varje fason
Och där berättar jag att jag är en som har mist
Sen lyssnar jag uppmärksamt på ensamheten
Hör om den talar med bokstäver som blir större eller mindre
Ser på ansiktet hur det rör sig inför sårbarheten
Känner efter hur det rör sig i mitt inre
Hittills har ingen dragit svärdet ur stenen
Hittills har ödsligheten vunnit
Ingen har äntrat scenen
Kanske kan någon tända glöden
Kanske någon ser det slocknade klotet
Det som glödde så starkt inom mig
Tänk hur länge vi levde så nära hotet
Det som så ondskefullt växte inom dig
Ensam ska jag nu klara kylan och stressen i staden
Ansiktslösa människor som rusar fram i bruset
Kanske orkar jag vänta på grönskan och bladen
Kanske orkar jag att vänta på värmen och ljuset
Kanske kan någon tända glöden
Kanske mixas min personlighet,
med någon som inte är rädd för döden,
men vill leva i kärlekens försonlighet
Någon med mod som smittar
och med livserfarenhetens trygghet
Som tycker att ytan kvittar
utan ser mer till intellektets snygghet
Välkommen lucia
Välkommen, välkommen kära lucia
Välkommen att göra oss fria
Befria oss ifrån mörkret inuti
Lys upp med din kronas magi
Hjälp människospillror som jag
Som vacklar och famlar var dag
Sprid en smula värme och hopp
Ge mig en anledning att stiga opp,
förutom det evinnerliga ekorrhjulets krav,
förutom det som krävs av en löneslav
Så lys med din krona så mycket du kan
Hjälp mig att finna en väg som är grann
Lys upp mörkret bakom kulissen som inte höll
Värm oss arma själar som stod upp tills vi föll
Ett känsligt hjärta Hem 