Nya ansikten med ny prestige

Nu är jag tillbaka i vardagen
men än kommer bakslagen
Jag minns nu vad jag kämpade med
Vägen fram var inte så bred
Jag minns nu hur svårt det var att göra sig förstådd
med någon som inte vill bli nådd
Jag minns nu hur höga pyramiderna är
Åh vad jag önskar att du var här
Då hade jag berättat för dig
och du hade förstått mig
Nu måste jag kriga och kämpa
och oron måste jag själv dämpa
Måste vara stark och tålmodig på en arbetsplats
och se att goda rutiner sakta har ersatts
Nya ansikten med ny prestige,
vill inte lära nytt för de vet precis
De tror att de kommer som en frisk fläkt,
men för bara med sig okunskap och brist på respekt
Javisst är jag stark men det är ingenting jag har valt
Och det är tungt att kämpa när stödet är skralt
När landstingskolossens stelhet tar bort glöden
och människor ger upp och tänker på pensionen och döden

Men så hörde jag fågelkvitter

I morse vaknade jag upp
Inte särskilt snygg
inte särskilt glad
Inte särskilt trygg
Tvärtom ganska låg
Tvärtom ganska hålögd
Hann knappt med mitt tåg
Men så hörde jag fågelkvitter
och kände värme i luften som hör våren till
Och plötsligt spred sig ett glitter
En känsla av tillförsikt och av tro
Kanske kan det gå
Jag sträckte på ryggen och lät oron bero
Jag tänkte att det inte är långt kvar
Tills våren kommer igen
Tänder solen och ger våra böner svar
Dagarna börjar plötsligt räcka till
Värmen tinar kalla själar
Ensamma hjärtan slutar tiga still

Varför ska jag vara generös när andra snålar så?

Försök inte komma hit och snylta
Försök inte lura en som har koll på hur känslor känns
hur bra du än är på att skylta
Jag ser hur du har din tydliga begränsande gräns
Tro inte att du ska kunna åka snålskjuts på mitt smittande skratt
Inte en enda uns av extra tänker jag bjuda på
Nu är det min tur att få nåt tillbaks, nu börjar jag ta ut skatt
Varför ska jag vara generös när andra snålar så
Du hör av dig och vill veta hur det é
Du vill höra hur det går
Jag bara undrar varför dé
Du kanske undrar om du har satt spår
Som om jag skulle vilja trassla med trassligt folk!
Som om jag ger hur många chanser som helst
Nä stanna kvar där du är i din fågelholk
jag är inte en av dem du har frälst
Sitt kvar där och speja
Sitt där på behörigt avstånd
Jag har ingenting att säga
Jag är ingen jäkla hjälpfond
Fy fan för folk som vill äta och behålla kakor
Fy fan för ännu en känslofobisk krake
Ja min nya ärlighet ger kanske tappade hakor,
medan jag letar vidare efter nån med stake

Tänk hur staten lurades och bedrog

Jag som satsade allt på kunskap
Trodde att det var den enda rätta vägen
Men jag upptäckte att ingen vill veta,
för tiden hade redan runnit ut
Kunskapseran är slut
Ingen vill veta om något som är komplicerat
utan säg bara svaret och gör det fort
Tänk hur staten lurades och bedrog
Tänk hur de gjorde så att lusten dog
Jag skulle aldrig ha satsat som jag gjorde
om jag inte hade trott på vad de sa att man borde
Tänk hur staten fick oss att tro att de aldrig skulle svika
och sen bara stod med armarna utmed sidan
Tänk hur allt vände och skammen sjönk in
När jag insåg att jag hade bränt allt krut,
och ändå inte hade kommit framåt en meter
Tänk hur de profiterade på vår oskuld
På vår blåögda moral
Vår tro som var närmast sakral
Sen lämnade de skeppet och vinkade farväl
till oss på Titanic medan vi frös ihjäl

Spåren

Snön la sig djup
Jag var en vålnad
Jag var nästan genomskinlig
Jag lät mig överträdas
Jag lät mig bli förminskad
för mitt hjärtas skull
Bland lamm och vargar
har jag släpat mig fram
Men nu ser jag spåren i snön
Jag är här! Jag är här!
Jag är verkligen här,
och gör nya spår
I spåren syns varken blodet
eller tårarna ifrån kriget
Där syns inte allt jag tvingades igenom
Den iskalla byråkratin
Fördomarna och tystnaden
De äckliga meddelandena på nätet
De depraverade, de som har släppt allt
Är det för religionen som dog, eller lagarna som inte gäller?
Men jag ser i den djupa i snön att det faktisk blir spår
fast att jag trodde att allt stannade helt
Jag trodde att jag var osynlig för riktiga människor,
och att fötterna inte gjorde avtryck alls
Jag minns hur jag gick längs gatorna som en levande död,
men nu ser jag spåren i snön

Låt oss träffas och festa runt

 


Låt oss träffas och festa runt
Låt oss bara träffas och leva som om varje stund var den sista
Ja du vet att jag vet allt om att mista
Skit i dina pengar och ditt sparande
Det enda som finns är vårt varande
Låt oss festa och bara vara här,
och titta på de levande döda
De som har fastnat i ekorrhjulen,
och inte kan ta sig ut.
Förrän allt definitivt är slut…
Låt oss skratta åt de falska som bara vill luras och bedra
För de kommer ändå få sitt en vacker da
Vår känslighet, den ska vi vara rädda om
och skydda som bara den
Vi måste se vilka som är äkta och de som bara vill förföra
Vår längtan efter kärleken den ska ingen få förstöra
Du och jag är för bra för de där
Det är som att kasta pärlor för svin
Vi måste genomskåda deras falska flin
Kom min vän låt oss dansa runt
Du och jag vet för mycket för att falla för strunt
De kan ha sina jävla prylar och ytlighet för sig själva
Vi ska aldrig mera göda deras feta egon
Vi ska fan ta mig bli älskade som helgon
Kom nu så drar vi iväg och ser allt ur helikopterperspektiv
och vi ska inte låta någon bromsa oss igen
Låt oss inte ta allt så på allvar för det finns ändå inget seriöst
Låt oss festa och leva och strunta i att huden har börjat sitta löst

Det skrivs nya rader


Det skrivs, ja det gör ju det ändå
Blir nya kapitel i mitt liv
Det onda stannar inte kvar lika länge
Jag håller kvar taget
Jag var nära att släppa, men jag gjorde aldrig det
Och nu när jag är här
Vill jag vara nära och känna hur det känns
Andas på riktigt
En dag finns kanske en till bland raderna
I kapitlen som följer i mitt liv
Jag valde inte det här
Jag valde inte det här
Och jag svarar lydigt på alla frågor
om hur jag har klarat mig
Som om jag hade något val

Ensamhetens svinhugg

Ensamhetens svinhugg
Ångestens vidriga ansikte
Känslomässig skörbjugg
Så transformerat i varje människa
Den döljer sig bland texterna och bilderna…
Ligger och lurar mellan raderna
Ibland i förgrunden
Ibland i bakgrunden
Som att vandra på en kyrkogård
med stupade relationer
Frenetiskt trängs de undan
överröstas av sorgliga toner,
och då sipprar minnena fram.
Alla ljuger i stort och i smått
Lampan lyser rött medan jag svajpar på
Frustrerande för det händer inte nåt
Folk är inte monogama
De är inte ens tama
De kan dra
Såna behöver inte jag
Men imorgon är en ny dag
Då kommer jag att träffa någon
som kan älska som jag

Genomskinlig vätska

Genomskinlig vätska
Kan vara så mycket
Kan vara ett stycke
Tinad snö
Livgivande vatten
Kan vara en sjö
Vattnet som så många är utan
Imma på rutan
Vodkan i flaskan som bara ställer till
En bit av ett moln
De hårda strålarna i duschen när ångesten inte ligger still
Svetten när jag slår på en säck
Fukten av en kyss
Mina tårar alldeles nyss
Vätskan i droppet
När de stängde av det
Dog hoppet

Jag glider iväg

Jag kan inte vara kvar på marken
det är alldeles för mörkt
Det ni kallar för vardag
är lyx för mig och den har inte jag
Jag glider iväg
långt, långt bort
Mörkret följer med men mera på håll
Jag syns men finns inte på riktigt
Skuggorna sitter bredvid
Jag måste sluta att tro på att det finns något under skalet
Det man ser är det man får och det är varken hackat eller malet
Dansa, dansa iväg
Håll dig i rörelse
Men sväva iväg
Håll dig för god för marken
Den är ingenting för en ensam själ
Den är alldeles för hård och grå
Jag glider iväg
långt, långt bort