Författare: admin

Väntrum

adminLämna en kommentar

Jag sitter i ett väntrum
Det är samma väntrum
Där jag satt med dig för drygt ett år sen
Och inte visste,
att vi bara skulle ha 64 dagar kvar
Att vi en halvtimme senare skulle gå härifrån storgråtande
Nu sitter jag här med en förkylning
Kraftlös, febrig med hosta och rosslande slem
Så jäkla bagatellartat!
Sitter här och är älskad av en annan man
Så fruktansvärt bisarrt!
Men jag skulle inte stå ut om jag inte trodde att du ville det här
Att du inget högre önskade än att jag på nytt skulle våga bli kär

Språket och orden förbryllar mig

adminLämna en kommentar

Språket och orden förbryllar mig
Det finns så många vägar
Det finns så många sätt att missförstå på
Och att bli missförstådd
Orden kan bara beskriva det den andre kan relatera till
Det känns som att mina tårindränkta ord faller platt
Det känns som att mina sorgeerfarenhetsdrypande ord liksom studsar tillbaka
Blir liggande
Som klossar som inte passar in
Ligger nu där och skräpar
Och tvingar människor att ta omvägar
Kunskap måste packas in i snygga paket
Kan inte levereras hur som helst
Och hur snygga de än blir,
så är det ändå inte säkert…
…att det finns någon mottagare

Kanske är jag ett spöke

adminLämna en kommentar

Traumavibbar dallrar i luften
Jag andas med magen
Jag försöker koncentrera mig
Jag är någon annanstans
Jag är inte här
Det hemska har inte hänt
Kanske är jag ett spöke
Kanske dog jag där och då
Kanske är det därför jag går omkring och tar farväl?
Häromdagen i duschen hamnade jag plötsligt vid begravningsplatsen
Där vid mausoleet där den gråtande kvinnan stod i relief
Där jag grät hejdlöst i timmar på en iskall bänk
Jag kunde känna den råkalla luften
och höra trafiken utanför
Jag väcktes av min älskades oändligt varma famn
Och då blev jag levande igen
Ja, jag tror inte att jag har varit så levande någonsin…

En måndag klockan sju

adminLämna en kommentar

En måndag klockan sju säger amygdala till mig att jag är omöjlig att älska
Jag borde faktiskt vara tyst för allt som kommer ut är mörkt och fult
Lilla My blir förbannad, men blir snabbt överröstad
Pippi Långstrump säger att jag ska packa kappsäcken
Klockan nio går jag i moln
10.00: Total solförmörkelse

Som om jag bara ligger här och minns

adminLämna en kommentar

Jag vet inte varför, varför jag inte kan få ro ett endaste dugg
Fortfarande står jag i avgångshallen beredd med väskan i högsta hugg
Traumatisering gör en ensam
Finns det något längre bort ifrån gemensam?
Om du visste vad jag måste kriga mot amygdala varje dag
Hur min destruktiva flyktinstinkt vill att jag ska dra
Hur den plågar mig med allt jag sa och borde
Hur den plågar mig med vad du sa att jag gjorde
Hur det svinet sållar bort glittret som regnar ner
och plockar upp små, små korn som en flitig kamrer
och placerar dem under lupp
Ger sig inte förrän något dyker upp
Jag vaknar mitt i natten och kan inte känna dig bredvid
Ligger och känner mig som en stympad individ
Och då är det som om du inte finns
Som om jag bara ligger här och minns
Herregud, vilket jävla vrak!
Men jag vill ju inte ifrågasätta din smak…

Ett hem

adminLämna en kommentar

Jag lämnar din lägenhet
för att återvända till mitt
i två hela dar
Jag tar med mig många av mina kläder och lite saker
Men mycket lämnar jag kvar
För jag tänker nämligen komma tillbaka
Tillbaka till mitt hem
För så länge du är där,
så är det där mitt hjärta bor
Och då är det väl ingenting annat än ett hem?

Nu leker hon igen

adminLämna en kommentar

Långt därinne dansar hon nu runt
ompysslad, älskad och lekande
Mycket mindre arg, mycket mer nyfiken
Så blev det när hon mötte en kärlek som aldrig tvekade!
Nu leker hon igen och i spegeln blir hon till och med en prinsessa någon gång
Ibland blir det rörigt inuti
Känslorna flaxar för högt
Då håller han henne i famnen och viskar så lugnt
Vi behöver inte stressa, vi kan sakta ned
För jag går ingenstans

Den tunna gränsen

adminLämna en kommentar

I ett mishmash av erfarenheter, ord och känslor
halkar jag omkring
söker stringens
testar var gränsen går
Vill känna frihet
Vill känna trygghet
Men jag känner att gränsen är tunn
Jag känner att på andra sidan finns ingen försoning
Där är allt tillåtet
Och där är jag ingenting
Det säger hothjärnan min

Året som gick

admin1 kommentar

Jag hoppas att jag aldrig mer ska gå hem ensam mitt i natten genom den mörka skogen och inte bry mig ett dugg
Att jag ska gå med tårarna rinnande i regnet
Att jag ska känna den totala övergivenheten i en atomvinterkall natt mitt i sommaren
Att jag aldrig mer ska känna mig så bestulen på allt,
men jag vet att det kan hända när som helst
Och jag undrar om jag någonsin kan bli helt trygg igen
Det tog tusentals dagar att få det vi hade och femton sekunder att förlora allt
”Du har obotlig cancer” sa läkaren till dig
Åtta veckor senare försvann vårt liv
Du for till himlen
Jag hamnade i helvetet

Myten om mig själv

adminLämna en kommentar

Tidigt tar jag tåget
Språken som talas är främmande
Språket är andras
Inte mitt
Har jag någonsin haft ett eget språk?
Eller en myt om det?
En främling har jag alltid varit
En förbipasserande
Aldrig rotad, men alltid tänkt att en dag…
Så många spräckta myter
Inte minst den om mig själv