Jag är så tacksam över den här bloggen och framförallt för er läsare. Jag kan inte nog uttrycka hur mycket Ett känsligt hjärta har hjälpt mig att hålla mig uppe genom det vidriga som hände mig och min familj när min älskade make fick besked om att han hade spridd pankreascancer och helt ofattbart dog åtta veckor senare i mars 2018.

Skrivandet har alltid funnits i mitt liv men under den här helvetesresan var det livräddande. Givetvis tillsammans med stöd ifrån vänner och anhöriga och psykoterapeutisk hjälp. Om jag tänker på hur jag mådde då för drygt ett år sedan så är det helt obegripligt att jag inte bara överlevde, utan tycker att jag nu har ett jättefint liv. Med en stor respekt för att allt plötsligt kan ta slut, så blickar jag framåt och vill verkligen få ut det mesta och bästa av livet.

Störst och viktigast av allt är kärleken till mina nära och kära som har funnits där för mig i det svåra. Min fantastiska son som genom sitt sätt att vända sitt liv gör mig så otroligt stolt och lycklig och jag tror att vår saknade, älskade i himlen tittar ned och jublar.

Jag har en ny man i mitt liv och det är något jag är så oerhört lycklig och tacksam över. Och jag är också stolt över att jag samma dag, som jag bestämde mig för att försöka orka leva vidare, bestämde mig för att försöka hitta en ny kärlek. Jag ville inte leva ensam och kunde inte se någon mening med att vara det.

Många välmenande uppmanade mig att ta det lugnt med dejtande eftersom jag nog behövde tid att smälta och reflektera. Det är givetvis till viss del sant, men när man förlorar någon i en fungerande kärleksrelation så är det inte på samma sätt som vid en skilsmässa. Det finns ju inte relationella svårigheter att bearbeta på samma sätt. Kan förvisso ha funnits det också, men så var det inte i mitt fall. Och det är ju inte så enkelt att bara träffa någon. Det kräver tid och energi.
Därför är jag så tacksam över att jag gav mig sjutton på det och nu har jag min fantastiska T. Ni som har läst bloggen vet ju det mesta. Det går att älska mitt i sorgen.

Jag ska nu ta semester och kommer att publicera dikter lite mer sporadiskt medan jag ger mig i kast med att försöka få färdigt flera stora skrivprojekt. Samtidigt ska jag också försöka njuta av sommaren och en lång härlig ledighet.

Tack så himla mycket för att ni har följt mig och tack också för alla fina kommentarer! Helt fantastiskt!

Bloggen kommer att leva vidare så det här är absolut inte ett avsked utan bara början på en ny spännande tid!

Vi ses! Bamsekramar ifrån Det känsliga hjärtat!🤗🤗🤗❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤