De förenklade resonemangens tidevarv

Myers Briggs utan vetenskapligt stöd
Tillåts ändå predicera och blir kompetensens död
De förenklade resonemangens tidevarv
Gynnar psykopatens känslokalla garv
De mätandes tyranni
Det horribelt förenklades idioti
Väntar på det omätbaras renässans
New Public Management låtsas som om det inte fanns
Trollar med begrepp som vetenskap och evidens
Vägrar att befatta sig med det som bara känns
Vi måste göra oss av med en vidrig koloss
Snart måste vi börja slåss
En människa är mer än en diagnos
En komplex varelse i symbios

Måste svetsas samman

Mitt hjärta slår volter och skyndar på
vid minsta tanke på det vi har
Vad gör du med mig, du fina?
Vet du om att du är underbar?

Tiden tillsammans rusar bara förbi
Tänk vad vi slet och vad vi drog
Åtta månader tillsammans har vi haft
Vilken sabla tur att vi verkligen förstod

Man måste bygga ett hus ifrån grunden
för luftslott håller aldrig ihop
Man måste svetsas samman till enhet
för att kunna plana i femton knop

Jag vaknar i vargtimmen

Jag vaknar i vargtimmen
och stirrar ut i mörkret
Där dansar otäckheterna som kan hända
Där kommer ingen levande förbi
Där ekar orden som gör ont
Formerar sig till en gäckande ringdans
På en bräcklig is
Tusen trådar
Antenner och tentakler
Redo att läsa in
Stirrar ut i ödsligheten
Tusen vibrerande trådar
Känner in varenda vibration
Som om du har hört mig i sömnen
drar du mig till dig
Dränker allt det mörka
Låter alla sinnen få sitt
Ger inte tomheten någon plats
Låter det mörka försvinna och lösas upp i en flod
av den heta kärlekens glittrande läkande blod

Stig ut i livet och stick ner fingrarna i jorden. Hell Greta!

Jag har sett och lyssnat så länge
men nu står det mig upp i halsen
Intellektualitet
som inte tacklar realitet

Släpp blicken, släpp taget om mobilen
Lämna den skyddade verkstan
Stig ut i livet och stick ner fingrarna i jorden
Man kan inte bara sitta på kammaren och snickra med orden

Klimatförnekare de lurade även mig
Så pinsamt att jag föll för såna trick
Så Hell Greta du äger och du äger fett
Du är en av de få som verkligen har vett

Din unga röst är så fylld av kraft
Så mycket klokskap i den lilla kroppen
Så hotfullt att höra sanningar som inte är bekväma och kul
Förnekelsen drabbar oss alla och det går inte längre att göra Greta ful

Jag kan stå ut med att jag är feg
Jag kan stå ut med att jag borde gjort mer,
och att jag borde ha intresserat mig för vårt klot
Men det jag inte tål är att vara en nyttig idiot

Så Hell Greta gör det du gör
Låt alla konsumister gnälla och förvilla
Kanske är det försent, den spillda tiden, det kan ha varit fatalt
Kör bara Greta, den enda vägen som finns är den du har valt

Ifrån djupet i mitt hjärta

Jag vill gömma mig i din famn
Söker din närhet. Din hud
Men det är ifrån djupet i mitt hjärta jag vill mötas
Och det är där jag vill vara kvar
Jag hoppas att du ska känna
att där finns alltid en plats för dig
Där vi kan vara precis som vi är
Trasiga, tufsiga av livet,
men alltid starkt skimrande
i ljuset ifrån våra ögon
Ibland blir orden fel och kommer inte i samma takt
Men om våra hjärtan inte slutar att tala och höra
klarar vi varje dissonans i det vi sagt och inte sagt

Trygga basen ut ur bild

Jag kommer alltid skicka mera hjärtan
Kommer alltid att vara den som längtar först
Kanske är jag för känslig för nyanser
Men jag fasar för ett liv med ostillad törst

Inuti ett ensamt vilset barn
Trygga basen som försvunnit ut ur bild
Ropar ut i tomhet utan resonans
Tänk vad upplevelsen kan vara skild

Det måste väga lika tungt
Det måste finnas en balans
Ett givande och tagande
Om relationen ska ha någon chans

En relation som inte knutits an
Tänk om det klistret inte finns?
Tänk om det är krassare än jag tror?
Men är inte allt en förvrängd lins?

Är det inte en grym paradox ändå
Att ingenting vi får nånsin består
Att allt vi har kärt bara kan försvinna
Att vi inte kan gå igenom livet utan sår

Därför stannar jag nu upp och bara njuter
Njuter ödmjukt för att det inte blir bättre än så här
Låter livet rusa för fort och virvla mig runt
Ropar i mörkret och försöker lita på att du alltid är där

Älskar, älskar som besatt på nytt

Så mycket att göra innan jag dör
Så mycket liv att leva medan det finns
Fast det viktigaste är att fortsätta det jag gör
Älskar, älskar som besatt på nytt
Lever maximalt på oändliga procent
Älskar medan jag sörjer det som flytt
Min fina, jag känner dig nära, inuti och utanpå
Medan himlen målar höstfyrverkeri
Om det ändå inte vore så svårt när du måste gå
Du bara ler och säger att du kommer ju tillbaka,
men jag kan inte lova dig mer än hundra år!
Jag jagar bort rädslan och försöker bara bejaka
Jag känner din hud mot min och tänker att jag har allt
Glöden glöder inom oss som kämpat mot alla odds
Med dig kan jag nog klara mörkret och att det blir kallt
Älskar, älskar som besatt på nytt
Lever maximalt på oändliga procent
Älskar medan jag sörjer det som flytt

Drömmen om ovikta dagar

Drömmen om ovikta dagar

De svindlande vindlande möjligheterna

När tiden inte är intecknad

De dagarna finns inte

Lika lite som framtiden

Förmätet tecknar jag ändå in varenda dag i min kalender

Som om jag var lovad tid

Plikttid, ambitionstid, fritid

Fast att det enda som finns är nutid och dåtid.

Välja foton

Jag väljer inte längre foton där jag är som vackrast
Jag väljer inte längre foton där filtret trollar bort
Jag väljer foton där jag vet att jag var äkta glad
Där jag kände mig trygg
Alla de andra behåller jag som ett minne
Som ett varningens finger,
på hur ingen ska behöva må
Jag väljer inte foton efter hur de ser ut
Jag väljer foton efter hur det kändes när de togs
Det var så länge sen jag var riktigt glad
För att inte tala om lugn och trygg
Så nu väljer jag de som glittrar
De som påminner mig om varför jag ska vakna
De som får hjärtat att ta ett extra skutt

När kommer svackan?

Dina varma händer
De letar sig fram
Din busiga blick kan aldrig bli annat än en ynglings
Du vill vara med mig
Jag kan inte riktigt ta in det
Hur mycket du vill vara med mig
Hur mycket jag vill vara med dig
Men när kommer svackan?
Ja, det ropar hothjärnan skrämt
När kommer de?
Svårigheterna?
Missförstånden?
Ord som krockar?
Uppgivenhet, ilska och frustration?
Feltolkningar av godaste intention?
Tvivlen och rädslan?
De som dansar hånfullt i skuggorna?
I mörkret?
I tröttheten?
Men din famn sluter sig om mig i morgonljuset
Och där ligger jag alldeles lugn
Känner inte minsta rädsla
På väggen hänger ett nytt fotografi
Jag känner att nu är det vi
Jag svarar min hothjärna:
Det var stormarna som skrämde,
och ändå är de beviset på att vi hör ihop
Det här är svaret på längtan efter kärlek som tål
Jag kan nu ta en lugnande smekning, utan att läsa in ironi
Kan känna att han som ligger bredvid mig, bara vill mig väl och gott
Jag får vara mig själv utan att det leder till farväl
Och jag kan nu känna det ända in i min själ