Jag är inte längre så ensam,
för jag har dina bilder. Dina ord
Man kan säga att vi är ett olyckspar
Du är på andra sidan av vår jord
Jag bad till alla tänkbara makter
Låt mig träffa mannen jag är ämnad för
Och så plötsligt fanns han där efter min bön
Han vet allt om mörkret och smärtan när någon dör
Vi delar det mörka som vi tagit oss igenom
Men som vi alltid bär med oss inuti
Det är som att tala samma språk
Plötsligt är vår längtan inte längre utopi
Jag väntar. Väntar otåligt på dig
När du har landat är jag hos dig med min famn
Och jag har bett så många böner
om att äntligen få komma i hamn
Mysteriet som fick oss att mötas
En tillfällighet, en chans på miljonen
Kontakten som vi fick
Trodde jag bara fanns i fiktionen
Så fullständig ärligt och rent
Jag väljer det framför allt annat
Jag väljer det alla dar i veckan
Tänk om jag inte hade vänt utan stannat
Tänk om jag fortsatt att försöka ändra på mig
Fortsatt att leva ett liv som blev så trångt
Inuti bubblar nu livet och hoppet
Jag valde att leva för fullt, för livet är inte långt
