Månad: januari 2025

Ögonblicken man lever för

adminLämna en kommentar

Tänk att jag inte förstod
hur kort tiden här är
Och jag har sprungit
Och jag har provat på
Jag har galopperat över vidderna
Jag har vandrat inne i de djupa skogarna i halvmeterdjup snö
Jag har stått mitt i nätterna och beundrat stjärnorna
Jag har jagat norrsken
Jag har beskrivit bokstav för bokstav så mycket av det jag har upplevt
Jag har sjungit med min allra klaraste röst
Jag har målat med skimrande färger
Jag har räddat så många filmer och bilder
men ändå har jag aldrig lyckats att fånga det som är och var mitt liv
Jag lyckades aldrig fånga den där virvlande känslan av att kunna göra precis vad som helst
Den där känslan av att tillhöra hela världen och att den tillhör mig
Känslan av att jag är ämnad för att vara just här och den jag är.
Ögonblicken. Ögonblicken man lever för.
Och kärleken? Kärleken. Hur kan man fånga den?
Hittar inget riktigt svar, men jag fann den!
Äntligen
Till sist
Igen
Trasigt kan bli helt
Till sist
Igen

Bli inte bitter

adminLämna en kommentar

Utanför den här tunneln finns en värld som kan vara vacker

Jag vet det nästan säkert

Skriken som ekar

De kommer att tystna

Jag kommer kvidande gå något steg till

Och ett till

Jag har gjort det förut

Bli inte bitter!

Lätt att säga

För den som inte har förlorat

För den som har allt kvar

Min enda bror

adminLämna en kommentar


Du finns inte här längre.
Det är ännu en orimlighet.
Min storebror.
Det förstår du väl är ett ansvar för livet?
Du kan ju inte dö!
Du som har tålt krascher i hundrasextio!
Skatevurpor på New Sport House.
Du har slideat in i vägavspärrning med MCn.
Hur kan du bara dö så där?
Vem ska jag nu berätta för?
Vem ska vara bryggan och länken ifrån min barndom till nu?
Nyss fanns du. Nyss levde du.
Nyss cyklade du som ett jehu från Hammarby till söder.
Brorsan du var mitt enda syskon och skulle bli en sur gammal gubbe.
Du var ju Knallhattens enda morbror
Osentimentala kaxbrorsan som kunde fara fram som en bulldozer
Och samtidigt så mån om oss alla.
Som kunde fixa allt.
Din generositet bor i mig.
Och ditt leende har jag lite av.
Man är inte död förrän man är glömd.
Och vi glömmer dig aldrig!
Det tänker jag djupt inbäddad i chocken

Morgonluft i snö och mörker

admin2 kommentarer

Så har över sex år gått sen du försvann
Min älskade man
Om jag hade vetat hade jag inte levt idag
Men jag överlevde detta vidriga slag
Så många försök med män trasigare än jag
Jag hade ju så mycket kärlek att ge
Men det som skulle komma kunde jag inte se
Man blir aldrig mer densamma
Man jag ville inte bli den ensamma
Jag tappade mig helt och lät mig tryckas ned
Men jag lärde mig till i sist i en tid som är ur led.
Jag lärde mig att den som stoppar dig ifrån att dansa och sjunga när andan faller på,
Den ska ta sin missunnsamhet och packa sig härifrån, för hen kommer aldrig att förstå.
Jag andas nu morgonluft i snö och mörker
Och jag ser flingor av hopp falla ned
Glittret omkring oss. Synd att inte alla ser.
Det livet vi har är nu och det kommer inte fler.
Andas och älska. Jag behöver inte mer.