Tänk alla himlar som jag aldrig får se och alla som jag verkligen såg

Pendeln genom staden så fylld av ruffel och båg

Stora megalomana palats byggda av förljugenhet, papper och sand

Åh älskade du ta ett stadigt tag i min hand

Hjälp mig att gå på Stockholms gator med blicken mot himlen utan att se

För den här staden återstår inget annat än att be

 En parodi blev den med dollargrin och svullna rumpor och fejs

Nä det måste finnas något annat plejs

Grabben fick tårta och allt det där och kanske är han lycklig eller så känner han som ja

Om jag fick önska något så är det att han ska ha det bra

En förälders ständiga oro, otillräcklighet och bekymmer

Tänk vad detta universum rymmer!

Detta tänker jag på den alltid sena pendeln som tar mig dit jag ska lite som den vill

Och på linjeväggarna lyser och blänker texterna ifrån dem som inte kan sitta still

De som tar sig friheten att lämna spår

De som lever av smulorna de får

Människor som ser staden ifrån ett helt annat håll

Människor som inte accepterar sin tilldelade roll